Segerstedtinstitutet svarar Bawar Ismail

”Ett av Segerstedtinstitutets primära intressen är att kritiskt undersöka och förstå varför individer hamnar i våldsbejakande miljöer. Att likt Bawar Ismail påskina att sökandet efter denna förståelse är detsamma som att ursäkta terrorism är minst sagt uppseendeväckande.

Det finns en berättigad förväntan på att skola och socialtjänst skall arbeta preventivt mot extremism och då är det rimligt att forskare med insikt i olika discipliner är en del av debatten. När lektor Marcus Herz skriver en rapport på uppdrag av Segerstedtinstitutet är han fri som forskare att betona de faktorer som han själv finner relevanta och nödvändiga att lyfta fram.

Vad Herz visar på ett förtjänstfullt sätt är att det uppstår en obalans i den mediala diskursen om hur man talar om våldsbejakande extremism och vad som visat sig vara framgångsrikt i pedagogiskt och socialt arbete. Att hans slutsatser inte omfamnas av alla debattörer och experter är inte speciellt förvånande.

Likt Ismael beskriver går det inte att förneka att det ”finns en teologisk koppling mellan religiösa urkunder och islamistisk extremism” gällande hur individer som till exempel ansluter sig till Daesh motiverar sitt handlande. Men detta faktum är i sig inte en tillräcklig förklaring till varför just dessa individer väljer att tolka islam på ett sådant sätt när en klar majoritet inte gör det.

Vi är intresserade av varför och under vilka omständigheter vissa människor väljer att göra tolkningar som i slutändan leder till våld och den analysen kräver en förståelse mellan hur ideologier, sociala strukturer och tidsbundna händelser (likt kriget i Syrien) samverkar.

Professor Roger Säljö

Professor Göran Larsson

Tf Föreståndare Christer Mattsson

 

Bawar Ismails slutreplik:

”Segerstedtinstitutet försvarar sin rapport om våldsbejakande extremism med att de bara försöker förstå varför individer hamnar i våldsbejakande miljöer. Vidare menar de att förståelse inte betyder att de ursäktar terrorism.

Har de ens läst rapporten som har kritiserats?

På sidan 14 går att läsa följande, mycket uppseendeväckande, tankar från rapportförfattaren: ”I Sverige kan vi se hur denna fetisch tar sig uttryck i polisens terror mot (för)orterna eller hur icke-vita terroriseras på offentliga platser”, samt ”upprätthållandet av den liberala ekonomin in absurdum är naturligtvis lika fanatiskt som någon annan politisk idé…” och dessutom: ”den liberala demokratin använder exempelvis ofta sitt eget styrelseskick till förtryck, våld och ett upprätthållande av ojämlika maktrelationer”.

När Segerstedtinstitutet menar att de vill ”förstå” individer som lockas till våldsbejakande rörelser menar de alltså att de bara vill förminska terrorn från våldsbejakande rörelser. Hur ska läsaren annars tolka ovanstående citat? Rapporten likställer jihadisters brutala terrordåd eller militanta nazisters illgärningar med polis- och rättsväsendet i den liberala demokratin – det statsskick som bäst garanterar de ”sociala och mänskliga rättigheter” som den aktuella rapporten hävdar att samhället bör främja.

Segerstedtinstitutet får mer än gärna delta i det offentliga samtalet om terrorism. Men sluta i sådana fall att relativisera det brutala våldet från jihadister.”

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

2 kommentarer om “Segerstedtinstitutet svarar Bawar Ismail

  1. Inte ens Segerstedtinatitutet själva kan alltså ställa sig bakom rapporten, annat än genom fumligt undvikande av frågor.
    Sådana ställningstaganden, påståenden och slutsatser är obegripliga att förstå, ända tills man ersätter ”vi” med ”någon annan” i det som skrivs. Det är likadant som med det mesta som gap-vänstern högröstat häver ur sig – ingen av de som står bakom, i det här fallet rapportförfattaren/författarna, är det minsta beredd att på något sätt själva göra det som föreslås – det ska andra göra.
    Anledningen till att låta på det sätter är bara för att dessa individer blir smått höga på den självgodhet de känner när de kan presentera dessa ”radikala” slutsatser/förslag. Och, man har ju då, förmodligen omedvetet, safe’at lite genom att flirta lite med det farliga; går att göra eftersom man ju vet att samhället gör inte så mycket åt det, men kan (omedvetet) vara farligt att låta bli.
    (Det här sista är bara en lite längre beskrivning av ryggradslösa, överlöpande ynklingar.)

  2. Tragiskt att man så ofta ska behöva skämmas över att vara svensk, landsman med naiva verklighetsfrämmande tomtar som de på Segerstedtsinstitutet, som man väl också finansierar via skattesedeln. IS tackar för att det finns sådana medlöpare här i väst.

Kommenteringen är stängd.