Sluta motarbeta initiativ för mer rörelse i skolan

GP:s Susanna Birgersson sätter i sin ledare (16/1) fingret på en attityd och utbredd kunskapsbrist kring samband mellan fysisk aktivitet och hjärnans hälsa och funktion, bland annat för kreativitet, lärande och minne – rön som Brain Athletics och flera framgångsrika skolprojekt bygger på. Birgersson skriver om träningshets och överdrivet fokus på hälsa och fitness: ”motion är varken vägen till lycka eller lösningen på den svenska skolans djupgående problem”.

Stillasittandet är vår tids folksjukdom och ökar i alla åldrar. I skolan kan alla få förutsättningar att röra sig mer, oavsett stöd hemifrån och ekonomiska premisser. Fler idrottstimmar på schemat kräver långsiktiga lösningar, fler behöriga idrottslärare och trygga omklädningsrum – men det finns andra sätt att röra sig mer i skolan: aktiva raster, matte utomhus, en dans på engelskalektionen och andra ”brain breaks” är några av dem.

Det handlar inte bara om betyg och att svettas i en idrottshall, utan om att hitta och bevara rörelseglädje, röra sig mer i vardagen och skapa goda vanor för livet – och att vända en negativ polariserande trend, där ungdomar som inte idrottar på fritiden blir allt mer fysiskt inaktiva och faktiskt drabbas av sjukdomar som förr sågs främst hos äldre personer.

Fysisk aktivitet har avgörande betydelse för hälsan och bör ses som en naturlig del av livet. Mer rörelse i skolan bidrar till mer jämlikhet och skapar förutsättningar för hjärnans funktioner. Är det ens etiskt försvarbart att motarbeta detta?

 

Kjell Selander, ordförande i Brain Athletics

Jenny Nyberg, hjärnforskare och vice ordförande i Brain Athletics

Mikael Mattsson, organisationskonsult, kreativ ledare i Brain Athletics

Kajsa Asp Jonson, leg. dietist och ledamot i Brain Athletics

Daniel Hermansson, leg. lärare engelska och franska samt pulsledare på Vammarskolans pulsprojekt i Valdemarsvik

Mats Nahlbom, leg. lärare i matematik och NO samt pulsledare

Mike Andersson, leg. lärare i idrott och hälsa samt pulsledare

Daniel Kristoffersson, leg. lärare i idrott och religion samt pulsledare Grossvadsskolan, Finspång

Björn Wannebo, ordförande Strokeföreningen

 

Susanna Birgersson svarar:

Jag vill verkligen inte motarbeta att fler barn rör på sig mer. Som sagt, skolorna får gärna bli bättre på att ordna frivilliga fysiska aktiviteter och infoga sådant som kan kallas ”vardagsmotion” i skoldagen. Men att aktivera eleverna på rasterna är något annat än att lägga in fler obligatoriska idrottstimmar i läroplanen. Det är det senare jag vänder mig emot. För hur bra det än är med fysisk träning, hör det inte till skolans huvuduppdrag, som är – eller borde vara – att lära ut kunskap. Om det är något svensk skola behöver, är det ett större fokus på just detta.

 

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone