Louise Masreliez, förbundsordförande i Sveriges arkitekter svarar Adam Cwejman

Det är glädjande att G-P diskuterar arkitektur på sin ledarsida! Det visar hur brett intresset har blivit för vår byggda miljö.

Inom vår kår pågår en ständig diskussion om variation och kvalitet i det som byggs. Vi är 13 000 medlemmar i Sveriges Arkitekter och stilpreferenserna skiljer sig åt. Vad de allra flesta nog ändå är ense om är att kvaliteten i det som byggs bör förbättras avsevärt; det är en som är av de högst prioriterade frågorna i vår organisation.

I dagens bostadsproduktion är det kvantitet istället för kvalitet som gäller. Det är säljarens marknad och bostadsutvecklarna ser generiska ”lådor” som en trygg investering. De bygger för en ensidig kundgrupp och vad de tror att marknaden förväntar sig. Eftersom beställaren har sista ordet är det den troligaste anledningen till att det ser ut som det gör i bostadsproduktionen.

Om man studerar årets nominerade till Kasper Salin-priset är variationen desto större. Det är byggnader med olika fasader och material som visar möjliga vägar framåt, både genom utseende och hur den löser sin funktionella uppgift.

Jag instämmer i Adam Cwejmans önskan att invånarna bör ha större inflytande över det som sker i deras områden. För att det ska ske måste de kommunala planavdelningarna få möjlighet att jobba ännu bättre med olika verktyg för medborgardialog. I och med den stora brist på arkitekter i kommunerna finns risk att de inte mäktar med sitt uppdrag att opartiskt väga olika intressen mot varandra i planprocessen, vilket nästan alltid missgynnar den enskilde medborgaren. Fler arkitekter och andra nödvändiga kompetenser i kommunerna ökar möjligheten till en rättssäker process.

Arkitekt SAR/MSA Louise Masreliez, förbundsordförande i Sveriges Arkitekter

Adam Cwejman svarar:

Det stämmer att det är kvantitet framför kvalitet som premieras. Men så har det alltid varit. Det finns ingen tid då byggkonsten fått helt fria tyglar och inte styrts av priskontroll, besparingskrav och hårda vinstmarginaler. Däremot kan  skalfördelar, massproducerade element och standardisering göra att utrymmet för någon som helst variation bli mycket liten. Här tycker jag att man ska ha förståelse för arkitekternas situation; de kan inte styra allt, och i vissa fall mycket lite kring utsmyckningen och det estetiska.

Det stämmer även att politiken gör sitt och att kommunernas planprocesser ofta kan sätta käppar i hjulen för utvecklingen av vacker och populär arkitekter. Men oftast jobbar kommunerna med vad de får, och även i fallen med byggbolagen så råder det inte ens så kompakt barriär att ingen klassisk arkitektur kan sippra ned till marknaden.

Masreliez väljer, sannolikt av rent diplomatiska skäl, att inte ta upp frågan om den hårda motvilja som finns inom stora delar av arkitektkåren och som har fjärmat den från breda folklaget. På grund av en professionselitism, som inte anstår en yrkeskår som ska befinna sig nära slutkonsumenten och de som kommer leva med resultaten dagligen, har man gjort sig impopulär bland många.

Det finns en ovilja att närma sig det som efterfrågas av de som faktiskt upplever husen dagligen: Det är miljöer byggda i klassisk stil och med ett tilltal i gaturummet som inte konsekvent är minimalistiskt och modernistiskt. Det går inte att enbart skylla på byggbolagen eller politiken. Även inom kåren behövs en ärlig och öppen debatt om homogeniteten och elitismen i förhållande till den folkliga efterfrågan.

Adam Cwejman

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

2 kommentarer om “Louise Masreliez, förbundsordförande i Sveriges arkitekter svarar Adam Cwejman

  1. *Göteborgs stadsarkitektkontor
    skall det så klart vara… även om jag är säker på att hela Göteborg är varmt välkomna dit.

  2. Jag skulle vilja föreslå att Göteborg tar tåget till Danska Örestad och låter sig inspireras. I den relativt nya stadsdelen är det uppenbart att kreativitet och skalfördelar kan kombineras på ett föredömligt sätt.

Kommenteringen är stängd.