Fick syn på det här. Bloggaren Zaramis har av någon anledning retat upp sig så mycket på min krönika om niqab att han fullständigt tappat greppet. Någon annan slutsats kan jag inte dra efter att ha läst hans fullständigt förvirrade inlägg.
Några klargöranden (om det händelsevis skulle vara fler än Svensson/Zaramis som inte kan läsa innantill):
1. Jag har aldrig (vilket det länkade blogginlägget försöker göra gällande) hävdat att alla kvinnor som bär burka eller niqab är, eller upplever sig vara, förtryckta. Däremot har jag slagit fast att själva “klädesplagget” niqab är en stark politisk symbol för kvinnoförtryck. Den används främst i samhällen (och sammanhang) med en strikt könssegregation och där det finns en syn på kvinnan som mindre värd än mannen.
(Till skillnad från Svensson/Zaramis så tycker jag för övrigt att det är en milsvid skillnad på hijab och niqab. Det finns många kvinnor som bär hijab utan att vara särskilt konservativa. Zaramis okunniga sätt att klumpa ihop “vanliga” muslimer med extrema islamister gör mig lätt illamående faktiskt)
2. Jag vet inte exakt hur många kvinnor i Sverige som bär niqab. Det vet inte heller Zaramis. Men jag vet att det blivit allt fler på senare år. Och om herr Svensson skulle röra sig i Göteborg på varma sommardagar skulle han med säkerhet stöta på fenomenet heltäckt kvinna+shortsbärande man ett flertal gånger. Det är inte ovanligt i en mångkulturell stad som Göteborg. Att raljera över något sådant är därmed bara okunnigt.
3. Jag är medveten om att moderaterna har en islamist (en företrädare för politisk islam) på sin rikdagslista. Och jag tycker inte att det är bra eftersom jag tvärtemot vad Svensson tycks tro inte alls är särskilt konservativ. Här har jag skrivit om moderaternas nominering.
4. Att jag skulle känna mig förtryckt av de som bär stringtrosor eller korta kjolar, eller för den delen av debattörer i Expressen (vilket tidigare nämnd bloggare hävdar), är så fullständigt befängt att jag misstänker att herr Svensson kanske suttit lite för länge i solen….
Alla har naturligtvis rätt till sin åsikt. Och det är viktigt att olika tyckanden bryts mot varandra. Men skall man kritisera någon bör man (om man inte vill uppfattas som en patetisk clown) se till att inte tillskriva sin motståndare åsikter han/hon inte har. Detta var något jag påpekade i ett blogginlägg häromdagen. Då fick jag tips från en läsare om att detta faktiskt är ett retoriskt grepp som är så vanligt att det till och med har ett eget namn. Halmdocka .
Saxat från Wikipedia:
Halmdockan består i att debattören först bygger en nidbild av motståndarens åsikter och argument och sedan argumenterar mot denna nidbild. De förvrängda argumenten framstår på så sätt som absurda och blir lätta att bemöta. De verkliga argumenten låtsas debattören inte ha hört. Motståndaren tvingas då lägga sin energi på att förklara vad den egentligen menar, och hamnar därmed i ett defensivt läge. Halmdockor kan leda till att en debatts fokus fjärmar sig från kärnfrågan.
Mitt i prick skulle jag säga. Egentligen skulle jag kanske därför inte lagt någon energi på att bemöta påhoppen. Men nu gjorde jag det i alla fall. Och nu är jag klar. För min del är den här debatten om mina eventuella känslor av att vara förtryckt och påtvingade konservativitet numera avslutad.
Vill någon däremot diskutera politisk islam och dess roll i Sverige är jag gärna med. 
