På dagens ledarsida i GT hyllar Karl-Henrik Sax kollektivtrafiken och menar att det framförallt inte är bättre eller mer utbyggd buss- och tågtrafik som behövs för att fler skall välja bort bilen, utan “större ingrepp mot bilismen”.  Jag tror att han har fel. Eller i alla fall är det i mina ögon mindre bra eller rättvist att genom ekonomiskt tvång sätta vanliga människor i en situation där de inte har något annat val än att ge sig in i det roulettespel det i dag är att förlita sig på kollektivtrafik.

För det är inte ovanligt att bussar och tåg uteblir eller är kraftigt försenade. Sällan ges det någon information om varför förseningarna uppstått eller vad det beror på att man helt enkelt blir strandsatt någonstans. Skall kollektivtrafiken bli ett rimligt alternativ för människor som bor utanför stadskärnan måste man kunna lita på att bussar och pendeltåg kommer, att de kommer i tid och att tidskillnaden mellan buss och bil inte blir allt för stor.

Jag vet inte vad Karl-Henrik Sax gjorde på midsommar. Själv var jag och min familj på en väldigt trevlig midsommarfest i Kungsbacka. För en gång skull valde vi att ta bussen. Så komplicerat borde det väl inte vara trodde vi. Så fel man kan ha.

Resan från hemmet i västra Göteborg till Kungsbacka tog ungefär fem gånger så lång tid som det hade gjort att ta bilen. Dessutom kostade den oss åtskilligt mer och var långt ifrån så bekväm som en bilresa hade varit. Men okej, vi kom fram och kunde billösa som vi var unna oss en öl eller två till sillen.

10 timmar senare skulle vi hem. Vi begav oss till Kungsbacka central. Klockan var halv elva på kvällen och vi hade två små trötta barn med oss.  22:47 går GL Blå mot Göteborg. Så står det på internet, så står det på infotavlan i vänthallen. I god tid  står vi vid den hållplats vars nummer vi dubbelkollat att bussen skall gå ifrån. I god tid skickar vi också sms och betalar var sin biljett på drygt 52 kronor styck.

20 minuter efter aviserad avgångstid tvingas vi inse att bussen är spårlöst försvunnen. Och här står vi totalblåsta mitt i natten på Kungsbacka central. Ingen info står att finna någonstans, det blåser kallt, vänthallen är stängd och nästa buss går om 40 minuter. Lösningen blir en taxiresa á 600 kronor (som vi visserligen hoppas på att få tillbaka).

För mig besannades alla fördomar jag länge gått och burit på. Kollektivtrafik är långsamt, dyrt och opålitligt. Hade vi skippat de där två, tre ölen och tagit bilen hade resan varit avklarad på 15-20 minuter och kostat oss ett par tior. Nu kostade det oss sammanlagt 700 kronor att komma hem och det tog en timma extra. Plus att den uteblivna bussen orsakade en massa stress och irritation.

Min erfarenhet är långt ifrån unik. Varje dag drabbas människor av Västtrafiks slarv och förseningar. Sommar som vinter. Så skall det inte vara. Vill man på allvar att människor skall tänka över sina vanor så måste buss- och tågtrafiken på allvar kunna konkurrera med bilen på alla plan. Framförallt vad gäller pålitlighet.  Det som krävs är absolut inte några “större ingrepp mot bilismen” däremot “större ingrepp för att förbättra kollektivtrafiken”.

(Personligen kommer jag hädanefter att vara helnykter på midsommar så  länge jag inte är på hemmaplan. Aldrig mer att jag förlitar mig på Västtrafik.)