…i sossarnas värld? Det undrar jag ibland. Till exempel nu, när jag läser Lotta Grönings inlägg om barn och simkunnighet i dagens Expressen. “Ingen tar ansvar för simskolan” skriver Gröning och menar att det är självklart att skolan bör ta ansvar för simkunnigheten bland barn.

Och i den bästa av världar kanske skolan borde ha en fullfjädrad simundervisning för alla barn. Men sanningen är att så inte är fallet. Kommunerna har inte råd och det finns inte heller tid på schemat för att låta barn lära simma ordentligt. För sådant tar mer tid än ett par gympatimmar i veckan kan erbjuda. Någonstans måste också skolans anvar ta slut och föräldrarnas börja. Att vuxna kompetenta människor som valt att bli föräldrar inte kan leva upp till det ansvar som krävs av dem är stor skam. Skolan skall inte uppfostra våra barn (vilket en hel del människor uppenbarligen förväntar sig) och skolan kan som det ser ut i dag (trots att det står i lagen att skolan skall erbjuda obligatorisk simundervisning)  inte heller garantera att våra barn lär sig simma. Det måste vi göra själva!

Bredvid Grönings kommentar i Expressen finns en artikel om Rasmus 8 år, som drunknade när han var och badade med fritids. Och även om mitt hjärta blöder för Rasmus mamma och det känns lite som att sparka på någon som ligger, så kan jag inte låta bli att undra hur hon tänker. I texten står att Rasmus aldrig gick i simskola. Inte heller hans två år äldre syster. Hur är det möjligt? Varför struntade hon i att sätta sina barn i simskola? Det är kanske inte säkert att det hade räddat Rasmus liv, men han hade i alla fall haft bättre chanser att överleva.

(Att de tre fritidsledarna satt på läktaren och småsnackade istället för att vara i vattnet eller vid poolkanten när de var och badade med flera barn som inte kunde simma är för övrigt under all kritik. EN av dem blev dömd för vållande till annans död. Förhoppningsvis får ingen av dem arbeta med barn igen.)

Något som faktiskt är riktigt farligt, till skillnad från en och annan grillbakterie, är att inte kunna simma. Den varma sommaren har skördat många offer. Det skriver bland andra DN om i dag. I juni drunknade 13 personer och i juli befaras siffran bli ännu högre. Under den senaste tiden har en rad drunkningsfall uppmärksammats.  Här, här, här, här och här till exempel.

Många av dem som omkommer är barn. Det är än mer tragiskt. Barn kan inte själva bedöma säkerhetsrisker och är helt och hållet beroende av att deras föräldrar håller uppsikt. Och inte minst av att att föräldrarna ser till att de i tidig ålder får lära sig simma.

Grundskolan har här ett enormt ansvar att leva upp till. Den måste se till att alla elever får goda simkunskaper. Samtidigt har många skolor ont om såväl resurser som tid. Det allra bästa vore om alla satte sina barn i simskola och gav barnen vattenvana redan innan  de börjar skolan.

I princip överallt runt om i landet bedriver Svenska livräddningssällskapet simskola för barn från 4 år och uppåt. Det är enkelt att anmäla sig via nätet och det kostar inte särskilt mycket om man tänker på vad man får för pengarna. Tyvärr är detta något allt för många föräldrar är omedvetna om.  Speciellt om de sjävla inte är vana att vistas i vatten.

Ett sätt att förbättra simkunnigheten bland barn vore att ge  livräddningssällskapet bättre resurser att informera om sin verksamhet. Om alla föräldrar det året barnet fyller fyra fick information i brevlådan eller via BVC om vikten av simkunnighet, var närmaste simskola finns och hur man anmäler sig, skulle säkert fler se till att barnen kan simma redan innan de börjar skolan. Det är en viktig livförsäkring.