Underbart är kort men …

The Nationals Bloodbuzz Ohio tonar bort i högtalarna och ersätts av Jakob Hellmans Vintern dör, som följs av Love, Creedence och Primal Scream. Men sedan, typ 40 minuter för sent, sedan åker vi.

Joel Alme kliver in på scen och drar igång The Coast. Han tillägnar A tender trap och If she ever knew till sin fru Ebba (som står någonstans i publiken) och tackar för hennes stöd under arbetet med plattan.

Sedan dyker Jonas Lundqvist upp och sjunger Alla för sig, kvällens basist Martin Elisson gör en fin Utan personlig insats, mer känd i Joels version och under namnet Snart skiner Poseidon. Vi får också en skön Everything blows away och The Clouds. Sedan är det slut. Lite snopet.

Men låtarna från Joel Almes nya platta funkar i alla fall helt okej även live, och det var väl meningen med kvällens övning att testa just det. Dock har jag sett mer fokuserade musiker än i kväll. Underbart är kort men kort är inte alltid underbart. Fast helt okej. Och det kan vara rätt gött det med.

JA