Jag var på Liseberg och såg Ulrik Munther i går och den något ljumma recensionen finns att läsa här men det är inte det jag ska prata om nu.
Däremot var Ulriks konsert bara ytterligare en i raden av alla där man numera får en extra gubbe på scenen som en liten bonus: scenteknikern. I går hade bandet klätt upp sig i väst, skjorta och mörka brallor och såg som enhet oerhört stiliga ut. Men mellan i princip varenda låt sprang scenteknikern ut i färgglad rutig skjorta och liksom tog udden av denna enhetliga bild. Och jag begriper helt enkelt inte varför.
Man kan välja att se på scenteknikerns jobb som en fotbollsdomares: han måste finnas där, men om han inte märks så mycket så har han gjort ett bra jobb. I fallet Ulrik Munther (och väldigt många andra) får man snarare känslan av att den här extra liraren vill ta plats, synas och vara med på ett hörn. Han hjälper till att hänga av och ta på en gitarr trots att den som använder gitarren står bara en meter ifrån stativet och det hela ter sig mest fjantigt. Det har gått inflation i hela scenteknikergrejen.
DC
Rss för Musikbloggen
