Rihanna gasar ifrån alla

cover
Rihannas nya platta.

Pop
Rihanna
Anti
(Universal)
4 fyrar

 

Rihanna har jobbat hårt, hårdare än någon av sina konkurrenter och kollegor.  Hon kickstartade sin karriär i ett furiöst tempo med sju album på åtta år. Ingen annan var ens i närheten av det närmast maniska flödet av r&b, pop och soulig elektronika.

Samtidigt turnerande Rihanna intensivt och det var nästan som att hon kallt räknade med att springa in i väggen några gånger. Som den där kvällen på Peace and love i Borlänge 2012 när en lika delar slutkörd och speedad stjärna trodde att hon var i Norge.

Fyra år senare har Rihanna full koll. Med en trippel singlar; Fourfiveseconds, Bitch better have my money och American oxygen gasade hon redan i fjol ifrån så gott som all andra. Kaxigt, och typiskt nog, finns ingen av de tre hitsen med nu när fullängdaren är här.

Rihanna har trots alla album lyckats bäst med enskilda låtar, det har sannerligen inte saknats listframgångar, men skivorna har ofta blivit lidande av alltför många utfyllnadsspår. Det är slut med det nu. Den här gången har Rihanna unnat sig lite mer tid och uppenbarligen har hon samtidigt satt ribban högre än någonsin tidigare.

Hon har testat och testat igen och under det maratonlopp som studioarbetet varit har hon bland annat hunnit skrota samarbetet med Kanye West som tidigt utnämnde sig själv till den här plattans ”exekutive producent.”

Så lyssna nu på ultracoola Needed me eller snyggt patinerade dubbelmackan Love on the brain och Higher. Herrejösses. Där kör Rihanna så det ryker när hon tar en plats bland de riktigt stora. I den förstnämnda är det bitvis nästan som att Amy Winehouse spökar i hennes stämband samtidigt som hon är nervig likt en Mary J Blige i sina bästa stunder. Trycket, kraften, desperationen när Rihanna pressar rösten till det yttersta är inget annat än fantastiskt.

En av alla de saker som fängslar och fascinerar med Rihanna är hennes förmåga att hantera så många olika uttryck, ibland i samma låt. Hon vågar vara sliten, skitig och söndrig i nyss nämnda vintagesoul-låtarna. Direkt efter det strålar hon som den perfekta r&b-divan i avslutande Close to you. Innan dess gör hon avslappnad feelgood-pop i Never ending, skruvad dancehall i Consideration, pårökt elektronika i James Joint och så ett högkaratigt, mäktigt, futuriskt anthem med Prince-gitarr i Kiss it better som får rankas som skivans toppnotering.

Kärlek och relationer är det sammanhållande temat. Verkligen ingenting nytt i det, men med en Rihanna som uppenbarligen är i sitt livs form låter allt förbluffande nytt och angeläget.

Rihanna var förstås redan innan den här skivan en av världens största artister. Nu har hon dessutom ett album med en verkshöjd som matchar hennes superstjärnestatus.

Share on Facebook0Email this to someoneTweet about this on Twitter