Tack för mig
Idag går kontraktet på den här bloggen ut. Det finns faktiskt ett sånt. Jag har papper på det. 31 december står det. Sista dagen på året och allting. Jag är nog ganska klar här på ett tag. På sätt och vis skulle jag gärna göra någonting annat. I sekunder av hybris funderade jag på att kolla med osignat-sidorna. Men nej, jag vet inte. GP är ju trevligt på det sättet.
Nu fortsätter allting på Djungeltrumman. Det blir en ny bloggjävel där - ingen musik - utan en helt fri. Inga papper. Detta var väl aldrig någon musikblogg egentligen. Den råkade mest beröra ämnet som av händelser. En musikblogg ska nog vara mer formell, mer informativ. Men ändå har ni varit en del som läst. En av Sveriges tio största musikbloggar i sina ljusare stunder. Det är roligt. Tack för det.
Den nya bloggen skulle egentligen starta imorgon. Men det verkar ta några dagar. Kanske bara en dag, jag vet inte. Ni får väldigt gärna gå in och titta efter lite då och då. Beroende på när dom tar bort allt det här på GP så ska jag försöka att skriva upp länken här också, när jag har den.
Jag tror att den nya bloggen blir rätt bra. Jag har alltid velat skriva mer som jag vill. Utan någon rubrik att förhålla sig till. Det är skrivandet jag vill åt. Det är grejen. Inte musiken. Jag vet ingenting om musik. Ingenting alls egentligen.
Äsch, jag skriver som om jag ska skjuta huvudet av mig.
Tack för i år,
Rasmus Blom
Efterträdaren
Om jag säger att Håkan Hellström är Göteborgs-Postens nya Bruce Springsteen - ingen kritik nu - är ni med på vad jag menar då? Att Hellström är GP:s nya Springsteen, är ni med på det? Det tror jag att ni är. Om jag säger så, då tror jag att ni är med på vad jag menar. Det tror jag verkligen.
What Will We Be
Har inga långa utläggningar om just det här, men Devendra Banharts nya skiva är verkligen skitbra. “What Will We Be” heter den. Den kan ni ju lyssna på. Om ni får tid över och så.
Kvällen igår
Jag var på väldigt bra humör igår. Så bra att jag konstaterade det i mitt huvud. Men en vakt jag träffade utanför ett ställe förstörde det där lite grann. Eller jag vet inte. Han var trevlig fram till det att ansiktet förändrades på honom. Då fick han någonting fjärran i blicken och började prata om brinnande människor. Överallt brinnande människor. Och sånt där snack kan ju få, även den bästa, på dåliga tankar. Jag mumlade väl någonting till svar och gick in.
Och när jag kom in slogs jag av en annan grej. Två grejer egentligen. DJ:s och bartenders har helt tappat omdömet. Bartenders ska vara snackiga och sköna, som i gamla New York-filmer. Inte stå och flexa med svindyra tatueringar eller fixa med tramsiga frisyrer. Och DJ:s, är inte det också en image-grej mer än någonting annat? Jag kanske har någon slags romantiserad bild av det där, men ändå. Mycket image.
Tre yrkesgrupper sågade. Två. DJ är ett hittepåjobb.
