Den långa färden mot spel

20130918-135539.jpg

Känner ni igen den här killen? Rakad skalle, bikerskägg och till och med en tatuerad vigselring.

Han heter Pierre Johnsson, 29 år ung.

Och backen är tillbaka. Tillbaka på is – tillsammans med resten av Frölunda.

”Det är så jävla kul med hockey! Alldeles för roligt för att kasta i handduken än …”

Pierre ler efter det första riktiga ispasset med lagkompisarna – på nästan ett helt år! Full fart, i alla övningar. Inte mer smärta än vanligt.

”Lite ont kommer jag alltid att ha, men jag vill bara att det ska hålla. Det får inte stegras och bli värre.”

Problemet med Johnssons skador är … komplext.

”Det har varit många områden som det varit fel på och i, när vi varit inne och grävt. Inte bara en sak. Det sitter i bäckenområdet, höft, ljumskar, rygg. Det är mycket som spelar in. Men det har gått ganska snabbt på slutet – så jag hoppas att det kan hålla i sig …”

Vad driver dig att jobba vidare – trots alla motgångar? Trots den galet långa rehaben?

”Jag är inte klar med hockeyn. Visst, spela i elitserien är väl okej … men jag har inte fått ut max än som hockeyspelare. Det är det som driver mig. Hade jag vunnit VM och kanske varit över i NHL, då kanske jag hade varit nöjd – och sagt att det är bra nu. Det är inte läge än. Jag vill vinna nåt.”

Och målet?

”Det är att vara tillbaka till jul. Det är ett vettigt mål …”

Stina Hedin, rehabansvarig i Frölunda, fyller i:

Drömmen är att han är tillbaka innan jul … och ingen är mer värd det än Pierre. Han har gjort allt. Han har ett riktigt järnpsyke.”

Johnsson passar också på att tacka Frölunda, för att han får chansen.

”Det har varit bra hela tiden, från ledning, från laget, från tränare. Jag känner mig oerhört trygg i det jag gör, i den uppbackningen. Den tryggheten har stöttat mig hela resan.”

Och även när Pierre varit som mest nere, gnällt som mest i hemmet, haft det som jobbigast i gymmet … så har det aldrig funnits en tvekan.

”Det gäller att väga vad man ska göra i stället. Det är inte så jävla roligt … jag har ingen jätteutbildning. Att gå ut och snickra i 30 minus i stället för att åka här – det är inte så svårt att välja.”

Men tar du en plats när du är återställd?

”Det återstår att se – för det är ett bra lag! Jag ska förtjäna min plats också. Jag ska vara nog bra för att spela.”

Jag säger välkommen tillbaka. Till SHL.

Det är så ligan heter nuförtiden, Pierre.