Redan på uppvärmningen kom chockbeskedet: Nicklas Bäckström var väck. Och den förlusten var alldeles för tuff för Tre Kronor. Först Henrik Sedin, därefter Henrik Zetterberg … och till sist Bäckström.
Medicinska skäl, sa läkaren Björn Waldebäck – och det visade sig vara en otillåten substans. Slarvigt, förstås. Oförlåtligt att inte ha koll.
Men knappast för att ”dopa” sig till en högre nivå som idrottare. Tre Kronor hoppades in i det sista, satte till och med upp Capitals-spelaren som extra forward. Men med landets tre bästa centrar borta … ja, då fanns det inte riktigt nån som kunde hålla i pucken tillräckligt länge.
Jimmie Ericsson fick kliva in i förstakedjan tillsammans med Loui Eriksson och Daniel Sedin – och gjorde ett riktigt bra jobb. Det var också nära att Gustav Nyquist petade in ett ledningsmål, men pucken kom aldrig närmare än stolpe och dans på mållinjen.
Och det var därefter Kanada som tog ledningen, en rätt billig styrning mellan benen på Henrik Lundqvist.
Uppenbarligen fick det också räcka med fem mållösa matcher för Sidney Crosby – för när friläget väl kom i andra perioden hann inte Henrik Lundqvist med. Och NHL:s bäste spelare hade spräckt nollan.
0-2 efter två perioder – och det lyckades aldrig Tre Kronor resa sig från. När sedan Daniel Sedin tappade pucken i tredje perioden, då kunde inte ens Henrik Lundqvist – som storspelade stundtals – stoppa blödningen.
Silver, alltså.
Surt – särskilt när Bäckström spelat så bra på slutet!
Förresten: Domarna, världens bästa från Kanada och USA, var kanonbra.
Apropå alla patriotiska farhågor.
