Han är där nu. Vid målet. Det tog nio år i NHL – men nu spelar Henrik Lundqvist för en plats som odödlig.
Det är 4.45 kvar av den andra perioden när det händer. Thomas Vanek, ni vet – killen som Montreal Canadiens bytte till sig från New York Islanders för Frölundas unge Sebastian Collberg – lyfter en backhand mot öppet mål.
Pucken tar på en försvarsklubba och seglar mot det tomma nätet. Och plötsligt är det som om en scen ur Matrix spelas upp för publiken i Madison Square Garden, New York.
En 32-åring i blå tröja släpper sin målvaktsklubba, spinner runt som en helikopter och slänger ut stöten i luften.
Tystnad.
Tagning.
Och nån millisekund senare är pucken nere för räkning.
Henrik Lundqvist har – på nåt slags magiskt, helt makalöst och nästan obeskrivbart sätt – räddat. Han har gjort en hockeyns skorpion, ni vet – René Higuitas galna fotbollsräddning med fötterna. Han har hållit nollan, satt klubbrekord i flest antal vunna slutspelskamper – och tagit sig till final i Stanley Cup tillsammans med sitt älskade New York Rangers.
Jag döper räddningen till Helikoptern. För snurren. För hovringen i luften. För den galet sköna känslan av att kunna flyga.
”Jag försökte bara träffa pucken. Det var lite tur”, säger han ödmjukt i den amerikanska natten.
PÅ ONSDAG ÄR därmed Henrik Lundqvist framme vid karriärens viktigaste matcher – något som bara Pelle Lindbergh (Philadelphia Flyers) och Johan Hedberg (New Jersey Devils) lyckats med som svensk målvakt tidigare.
Att ha tagit sig till Stanley Cup-final, alltså.
För Henrik Lundqvist är det här chansen att bli odödlig bland hockeyfansen i New York.
Inte sedan 1994, då Mark Messier ledde blåskjortorna till finalseger, har det snackats så mycket hockey i Det stora äpplet – och den Frölundafostrade keepern har förstås oerhört stor del i framgången.
Vinner Rangers så är MVP-titeln din, Henrik.
FÖR ÖVRIGT blev det precis som jag trodde. Henrik Lundqvist är alltid som allra bäst efter en mindre lyckad insats.
Eller vad säger ni, Montreal? 18 skott från de kanadensiska gästerna – inget i nät.
”Jag kände press efter den förra matchen. Det gjorde jag. Jag skulle ljuga om jag sa annat”, erkänner Henrik efteråt.
TILL SIST: Nattsömnen kan vänta. Det blir fler nattinéer. Sista Stanley Cup-finalen kan spelas två dar före midsommarafton …
Plus
The King. Det tog nio år i NHL att ta sig till Stanley Cup-final – men nu är Henrik Lundqvist där. Och jag är övertygad om att han inte är nöjd än.
Minus
Derbykänslan? Det är som IFK Göteborgs sköne dansk Lasse Vibe säger: ”Publiksiffran är helt beroende av hur många av våra fans som orkar köpa biljetter … det kallar jag inte derby.”
Vad svarar Hisingen och Häckens fans på den inviten?
Det vore trevligt att få träffa Sir Stanley Cup igen, unnar Henrik all framgång och hoppas han når ända fram.
den här morgonen vaknade jag till goda nyheter, tack för det.
Undrar vad Joel tycker?
Han gläds med bror. Firar med att åka till Turkiet med familjen. Ska visst träffa Bamse.