Cirkeln sluts – och vi är odödliga

När jag var 17 föll jag för basket. Förälskade mig i tuffheten. Intensiteten. Fick, efter massor av tjat, morsan att köpa senaste Air Jordan-modellen, trots att hon egentligen inte hade råd.

Jag kämpade. Hoppade. Tränade. Drömde om att dunka med mina 189 centimeter. Vi övade i gympan, tog fram språngbrädor och lekte att vi var flygmaskinen från Chicago Bulls.

Allt gick ut på att dunka.

Det fanns en kille i Sundsvall som bara var ett par år äldre. Fredrik, kallade Figge. Jag skrev att hans smeknamn var Fippe i en av mina första artiklar i Sundsvalls Tidning.

Fredrik kunde i alla fall snurrdunka.

360, slam bam wham. Han kunde också skjuta fem treor i rad. Magiskt.

Jag ville vara som honom. Lång, smal, atletisk, en jävel på att dunka.

Jag följde KFUM Sundsvall, Kristna Föreningen Unga Män – hur töntigt lät inte det? – från division I norra och 300 åskådare … till spel i basketligan och över 2 000 åskådare på varje match.

Jag brann för basket, hade varenda nyhet. Fick till och med träna med laget nån gång. Håll fram händerna så får du bollen, sa USA-importen Darwyn. Han var bara 179 centimeter, lille D.

Men nog fan kunde han dunka.

Sundsvall fick allt som oftast stryk, särskilt när Plannja från Luleå kom på besök. Men det kom ändå 2 000 till den slitna sporthallen med de gröna innerväggarna.

I Plannja fanns en pointguard som hette Jonas. Autio i efternamn. Landslagsman. Grym skytt – och bidragande orsak till att Plannja var landets bästa lag år efter år.

Jag får Jonas Autios debutroman A love supreme i handen nästan 20 år efter flytten från Norrland. Bara några sidor in i boken läser huvudpersonen Lars en intervju med John Alvbåge i IFK Göteborg.

Jag har skrivit den – i Göteborgs-Posten. Och jag och Alvbåge är odödliga. Cirkeln sluts på nåt märkligt sätt.

 

LÄSTE NI BLOGGEN för nån vecka sedan? Frölundas nya AIK-förvärv Mattias Janmark låg efter med träningen, hade svårt med fystränare Pär Edlunds övningar.

Laget är på semester just nu – men kvar i Frölundaborgs gym kämpar en talang draftad av Detroit Red Wings. Hade Dick Axelsson haft den driften hade han spelat i NHL nuförtiden.

Dick, förresten. Han slipper inte domaren Marcus Vinnerborg – som följer med några år som domare i NLA i Schweiz!

”Vafaaaaaan!”, var Dicks kommentar på twitter.

 

FÖRRESTEN: Anton Karlsson får inget A-kontrakt i Frölunda. Det betyder att Arizona Coyotes-draftningen kommer att spela i kanadensiska juniorligan för Erie Otters. Det är i alla fall mitt stalltips.

Han lär få sällskap av Markus Söberg i Windsor Spitfires. Samma sak där. Inget A-kontrakt i Frölunda.

A-kontrakt har dock Julius Bergman  – som draftats av London Knights i samma liga. Men jag tror att Karlskronatalangen stannar i SHL. Och under Roger Rönnbergs utvecklande ledning.

 

TILL SIST: A love supreme är en bra debut. Än så länge. Läs den. Blåvita fans kommer att ha massor att känna igen sig i …

Förresten, jag kunde dunka till slut. Den fula varianten. Med en hand. Två gånger av tio, typ.

Det får duga.

2 kommentarer om “Cirkeln sluts – och vi är odödliga

Kommenteringen är stängd.