Bild: Maria de Maré
Just när man trodde man sett allt får man syn på stationshuset i Vara.
Redan förra året, när huset blivit alldeles ohyggligt blått, tog folk stora omvägar för att skåda underverket.
Nu har stationshuset fulländats av den tyska konstnärinnan Katharina Grosse. Något slags halsdduk eller sjal verkar ha virats runt skorstenen och hänger ner på tvenne fasader.
Många tycker det ser alldelses för djävligt ut, några tycker det är vackert, flera tycker det är häftigt.
Men det drar säkert en och annan nyfiken människa till det lilla stationssamhället på schlätta.
Kanske var det just det som var meningen.
Det där ser ju skojigt ut! Ja tänk, dessa konstnärer…
Järnvägar, både stora, små, och mitt emellan har fascinerat i alla år och det har handlat om “tekniken”. Vad som skall anses vara ett vackert stationshus har jag haft små åsikter om. Hindås ser ju inte så dumt ut med sin snickarglädje-liknande stil.
Men Vara…. Det var det bedrövligaste man kan tänka sig säger jag som hade dåligt betyg i teckning genom hela skoltiden. Fy sjutton…
Skicka den konstnären till ett klotterplank, inte en kulturellt betingad byggnad.
Det är vare sig sjal eller halsduk; det är rymdbumlingar(*). Vackert är nog att överdriva, men visst är det lite coolt.
* http://nlt.se/startsidan/vara/1.1620984-rymdbumlingarna-har-landat-i-vara