Är det rätt att ändra i en gammal GP-artikel för att en omskriven person vill göra det? När resultat i Googlesökningar blir allt viktigare ställs publicister inför nya utmaningar.

Har du googlat ditt eget namn? Du är inte ensam. Det sägs att i princip alla googlar sig själva då och då. Och inte bara vi själva: blivande partners och arbetsgivare skaffar sig också snabbt en bild av vem du är via Google.
Vilka träffar som dyker upp kan antas bli allt viktigare i framtiden, och många är därför måna om att komma så väl ut som möjligt.
En följd av detta är att vi på GP får fler förfrågningar om att ändra i gamla artiklar. Eftersom en stor del av GP:s journalistik publiceras på nätet, och dessutom är väldigt läst, så är det inte ovanligt att en artikel ur GP rankas högt av Google.

Det är lätt att förstå att en person som förekommit i en artikel för 10 år sedan, idag inte vill kännas vid den. Det kan handla om enkla saker, en person som då deltog i ett studentspex, står kanske idag inför att få ett prestigefullt jobb där bakgrunden inte känns passande. Det kan också handla om en politiker som avslöjats med olagligheter under mandatperioden. Inför ett nytt val vill samma politiker inte att den gamla artikeln ska dyka upp i Google. Fast vänta lite nu. Som väljare är jag förstås väldigt intresserad av vad min politiker har ägnat sig åt, såväl bra som dåliga saker.
Även om det går att förstå den enskildes önskemål så illustrerar exemplet med politikern det dilemma vi ställs inför som publicister. Det är givetvis ohållbart att låta folkvalda frisera sitt google-cv med hjälp av GP. Av den anledningen är vi principiellt restriktiva till att ta bort eller ändra i arkiven. Det öppnar för svåra gränsdragningar.

Samtidigt har enskilda under 2014 fått en annan möjlighet att påverka sina Google-resultat. En spansk medborgare fick i våras rätt mot sökjätten i EU-domstolen. Mannen hade tvingats sälja sitt hus på exekutiv auktion, något som noterats i en spansk tidning och hamnat i Googles sökningar.
Enligt domstolen har medborgare under vissa omständigheter rätt att bli glömda, och på Google kan man nu ansöka om att radera sökträffar (länk här).
Om Google klipper sökvägen till artikeln, men själva artikeln finns kvar, värnas både tidningens publicering och den enskildes integritet. Ungefär så brukar jag svara de GP-läsare som hör av sig.
Hur sökjätten sedan väljer att hantera fallet med politikern är en annan fråga. Det är givetvis allvarligt om Google använder sin makt till att putsa bort skamfläckar i historien, bara för att det gagnar enskilda.

Anders Goliger