Virtuell och reell berg-och-dalbana

I dagarna samlas publicister från hela landet på mediedagarna i Göteborg – ett slags Kiviks marknad för branschen. På mässgolvet minglar chefredaktörer, direktörer, debattörer, journalister och forskare. Många manifesterar sitt stöd för Dawit Isaak genom prova på att sitta i en mörk cell i 15 minuter. Andra åker virtuell berg-och-dalbana med hjälp av 3d-glasögon. Det ligger ett konstant surr över mässgolvet och varenda seminarium handlar om den högst verkliga berg-och-dalbana som de traditionella medierna befinner sig i.

Jag har bland annat lyssnat på ett samtal om barns medievanor, där professor Ulla Carlsson berättade att 60 procent av dagens tvååringar använder nätet dagligen. 90 procent av sjuåringarna. Statens medieråd arbetar med en rapport om de konflikter som uppstår i hemmen på grund av skärmarnas intåg. Studier av tonåringar tyder på att själva definitionen av vad som är en nyhet har förändrats – bort från politik och samhälle, som för oss födda på 1900-talet utgör stommen i nyhetsförmedlingen. Som publicist tycker jag att det är både hotfullt och spännande. Hotfullt, eftersom demokratin bygger på informerade medborgare. Vad kommer de, som inte bryr sig om samhällsnyheter, att rösta på i framtiden? Spännande, eftersom tvååringar plötsligt är en potentiell publik – till och med för GP.

Även regeringen har fått upp ögonen för den mediala omstöpningen och dess följder för demokratin. Kulturministern presenterade i torsdags uppdraget för en medieutredning på GP debatt. Alice Bah Kuhnke besökte också mässan och underströk vikten av självständiga medier. Hon berättade att hon hoppades på konkreta och radikala förslag när utredningen ska vara klar om ett drygt år. Initiativet välkomnades av branschen, som länge tyckt att politikerna varit handlingsförlamade när det gäller de stora förändringar som pågår. Många medieföretag har sett sina intäkter falla kraftigt, och minskat antalet anställda journalister. Var fjärde journalist i dagspressen har försvunnit på 10 år. En allt större del av de pengar som traditionellt hamnat hos lokala mediehus, hamnar nu hos företag som Google och Facebook. Samtidigt gav Bah Kuhnke oss i branschen en liten näsknäpp: ”Det som behövs är nya redskap som ser till konsumenternas behov – inte medieföretagens.” Nej, att rädda företag har väl sällan varit lyckad politik. Samtidigt är det medieföretagen som sysselsätter journalisterna som ministern vill värna.

Bäst vore det förstås om branschen klarar att förnya sig själv. Rapparen Petter pratade om möjligheterna att hitta nya intäkter. När skivförsäljningen rasade fick många artister plötsligt svårt att leva på sin musik. För Petter har reklamsamarbeten, events och affärer vid sidan av musiken blivit ett sätt att fortsätta försörja sig som artist. 

Jag vet inte om det finns några korn i det som Petter berättade som kan peka ut riktningen för mediehusen. Men tidningen Vi:s chefredaktör var inne på samma spår. Tidningen ordnar idag kryssningar på Östersjön för sina läsare, med god avans. En sak är nog klar: för att lyckas i omställningen måste medierna experimentera. De som gör har mer att vinna än de som sitter still.