Därför följer GP de pressetiska reglerna

2 kommentarer

”Varför skriver ni inte om brottslingarna är svenskar eller invandrare?”

”Undrar varför ni inte anger signalement på gärningsmännen.”

”Censur-GP skriver inte ut signalement trots att det är offentligt.”

”Ni undanhåller medvetet fakta, oklart i vilket syfte när polisen går ut med dem på sin hemsida.”

”Jag bojkottar GP och uppmanar alla jag känner till desamma, tills ni slutar dölja saker ni inte vill skriva om.”

Citaten är hämtade ur senaste tidens mejl till redaktionen. Alla med den gemensamma nämnaren att avsändarna anser att GP ”mörkar sanningen” när vi skriver om brott och misstänkta gärningsmän.

Tålmodigt brukar jag svara:

  1. GP följer de pressetiska reglerna som säger: ”Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.”
  2. När har då etniskt ursprung eller nationalitet betydelse för sammanhanget? Här krävs en diskussion i varje enskilt fall, men en god grund är att själva brottet på något sätt hänger samman med nationalitet eller ursprung. Till exempel att en person från Colombia dömts för att ha smugglat narkotika från Colombia, eller att en person från Syrien skulle vara misstänkt för krigsbrott i sitt forna hemland.
  3. GP vill inte bidra till ett samhälle där människor sorteras och etiketteras, eller riskerar att stämplas utifrån att tillhöra en viss grupp. GP vill inte heller sprida misstro gentemot oskyldiga människor utifrån grupptillhörighet.
  4. Vi är generellt restriktiva med alla typer av signalement. Signalement är, särskilt i ett tidigt skede i en brottsutredning, osäkra. Vi har ingen möjlighet att kontrollera om signalementet stämmer och det finns risk att vi sprider felaktiga uppgifter.
  5. Att förövaren uppges ha ”utländskt utseende” är väldigt vagt som signalement. Vad betyder utländskt utseende? 21,5 procent av landets innevånare är födda utanför Sverige eller har två föräldrar som är det. Människor från världens alla hörn med väldigt olika utseenden.
  6. Det är naturligtvis förståeligt att många tycker att GP borde hjälpa till i jakten på brottslingar. Men det är viktigt att komma ihåg rågången mellan en statlig myndighet och oberoende journalistik. Det är inte GP:s uppgift att hjälpa polisen att fånga brottslingar. Däremot kan det finnas tillfällen när det finns anledning att varna GP:s läsare för en viss person, exempelvis då det handlar om grova brott som fler kan komma att utsättas för. Detta kräver förstås att redaktionen har mycket tydliga, pålitliga och bekräftade signalement.
  7. Det förekommer att läsare tycker att vi har en ”skyldighet” att skriva ut signalement och att vi annars censurerar. Någon sådan skyldighet finns emellertid inte. Varje ansvarig utgivare har den suveräna rätten att ytterst bestämma vad som ska publiceras.

Sammanfattningsvis handlar våra publiceringsbeslut inte om ”feghet”, ”PK-mentalitet”, ”mörkning” eller ”censur” utan om genomtänkta avvägande utifrån vad som är känt vid varje publiceringstillfälle. Allt för att GP:s journalistik ska vara så relevant och sann som bara är möjligt, och för att vi inte ska sprida obekräftade eller ovidkommande uppgifter.

I Sverige har vi en långtgående tryck- och yttrandefrihet som ger medier stor frihet att publicera nyheter och åsikter. Det är raka motsatsen till censur, en viktig hörnsten i ett öppet samhälle och något som vi värnar om. Lagstiftningen bygger på frihet under ansvar. Det är för att inte öppna för inskränkningar i tryck- och yttrandefriheten som medierna har enats om ett självsanerade pressetiskt system med de pressetiska reglerna som grund. Syftet är ytterst att ge enskilda personer skydd mot publicitetsskador.

Pressetiken måste ständigt ventileras och ett av de viktigaste verktygen för god etik är dagliga samtal på redaktionen. Som ett stöd för detta har vi på GP ett Etikdokument som tar upp allt tänkbart från hur vi hanterar namnpubliceringar till praktiskt intervjuarbete och textreklam.

 

 

2 kommentarer om “Därför följer GP de pressetiska reglerna”

  1. De nya ledarskribenterna på GP är anledningen till att jag läser GP igen. Jag har tidigare inte läst en rad i denna tidning eftersom man mörkar och förvanskar det mesta med hänvisning till pressetiska regler. Jag undrar hur i helvete det hänger ihop med öppenhet och transparans. Det fria ordet får stryka på foten. I ett rättssamhälle så ingår det för alla medborgare att låta sig misstänkas eller vittna utan att ta hänsyn till andra. Resultatet av pressetiska regler gör att man avstår att skriva vissa nyheter om det handlar om invandrare . Det kan jag se varje dag. Mord, våldtäkter, rånöverfall skottlossningar mm som rapporteras i alternativ media finns inte att läsa i PK pressens alster. De pressetiska reglerna tenderar att skydda brottslingar. En liten elit i tidningsvärlden bestämmer vad som ska skrivas och är därför inte fri. Den är odemokratisk och resultatet blir att man många gånger skyddar brottslingar indirekt med denna pressetik. Ni kan tacka de nya ledar skribenterna för att jag läser i tidningen igen efter 15 års bojkott.
    GP ligger dock fortfarande långt ner på min lista och trovärdigheten är fortfarande ganska låg. Mycket återstår att göra för att kunna representera oss Göteborgare.
    Överlevnaden för GP hänger på detta. Fortsätter ni att mörka för att skydda folkgrupper och andra då blir det till slut er egen död. But thats just my opinion !

    1. Word! Men dem fattar inte att det här blir slutligen undergången för dem. Verkligheten hinner ifatt människor och då kan inte media vara helt offside med huvudet under jorden.

Kommenteringen är stängd.