Nyheten på allas läppar de senaste dagarna har varit kampanjen #metoo, under den hashtaggen har kvinnor berättat om hur män förgripit sig på dem sexuellt. Kampanjen har också lett till en mediedebatt där många läsare menar att GP och andra tidningar borde skriva ut namn och bild på de män som anklagas. Det fall som rört upp mest känslor är de anklagelser som en medieprofil riktar mot en medarbetare på Aftonbladet. Medieprofilen har på Instagram skrivit att hon ska ha drogats och våldtagits av mannen och efter att den posten spreds i sociala medier har många läsare hört av sig och menat att vi i media håller mannen om ryggen och skälet till att vi inte skriver ut namnet är att vi vill tysta ner händelsen.
Så är det givetvis inte – däremot följer jag som ansvarig utgivare för GP de publicitetsregler som är en del av det pressetiska systemet. En viktig aspekt av dessa är att ingen person är skyldig innan den är dömd samt att medier ”noga ska överväga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.” Det är dessa principer som ligger till grund för beslut om vi skriver ut ett namn på en anklagad eller dömd person – allmänintresset ställs mot den skada en publicering kan leda till. I fallet med Aftonbladetmedarbetaren finns inget åtal, dom eller ens pågående förundersökning och i sådana fall måste allmänintresset vara väldigt högt för att motivera en namnpublicering. Jag vet inte vad som faktiskt har hänt i det här fallet men det är inte GP:s uppgift att agera domstol och döma personer för brott.
Finns det då fall där en namnpublicering är motiverad trots att personen inte är dömd? Absolut. Om en person i samhällsbärande ställningen, som en minister eller hög chef för en myndighet, skulle anmälas för ett grovt brott så måste allmänintresset sägas vara så pass högt att det motiverar publicering av namn. Samtidigt är det viktigt att poängtera att pressetik inte är en exakt vetenskap eller en konkret lag, det går inte att slå fast en riktlinje som exempelvis säger att alla som döms för mord eller våldtäkt ska bli namnpublicerade. Varje fall är unikt med olika aspekter som kan påverka publiceringen.
Något som blir allt mer tydligt är att det i dag finns två medielogiker som möter varandra – på ena sidan har vi traditionella medier med ansvariga utgivare som är restriktiva med namnpubliceringar och på andra sidan har vi alla privatpersoner som de senaste dagarna har valt att publicera namn på anklagade personer. Med dagens teknik och sociala medier kan också vem som helst i stort sett få samma spridning som endast stora mediehus traditionellt fått. Privatpersoner behöver inte infoga sig under de pressetiska reglerna men de måste tänka på att de kan de dömas för förtal eller grovt förtal – sprider du uppgifter på internet om att personer ska ha begått grova brott kan det leda till att du döms till böter eller till och med fängelse.
Avslutningsvis vill jag säga att #metoo-kampanjen är ytterst viktig för att lyfta problematiken kring hur få fall av anmälda övergrepp som leder till fällande dom, minska skammen för de som utsätts för sexuella övergrepp samt att få män att fundera över hur vi beter oss mot kvinnor men konsekvensen får inte bli att vi i medierna okritiskt börjar publicera namn och bild på anklagade personer som inte är dömda i domstol.
Uppdaterad: Sedan texten ovan skrevs har nyhetsläget förändrats gällande den person som benämnts som TV 4-profilen. I det fallet har nu kanalen ställt in alla program som den utpekade personen medverkar i på grund av de många anklagelser som riktats mot honom. En sådan åtgärd gör att våra läsare kommer att undra varför inte programmet Äntligen hemma sänds längre vilket gör att allmänintresset ökar än mer och motiverar en namnpublicering av Martin Timell. Den mycket folkkäre programledaren har nu också gått ut och erkänt delar av det han anklagats för. Ur ett utgivarperspektiv gör det frågan väldigt intressant då det så tydligt visar att beslut om en namnpublicering kan variera beroende på nyhetsläge och att olika utgivare kan tolka och hantera samma fall på olika sätt. Expressen var till exempel tidigt ute med namn på Timell, jag har inte insyn i deras arbete med utgivarbeslut men jag kan tänka mig att de motiverade publiceringen med att de hade gjort ett gediget researcharbete och ett starkt journalistiskt fotarbete. De hade pratat med så många av varandra oberoende källor att jag tror att Expressen kände att de tryggt kunde visa upp en helhetsbild av en offentlig person som missbrukade sin maktposition. En tuff publicering som jag ändå kan förstå även om jag och GP gjorde ett annat val. Det sätter också fingret på resonemanget att olika beslut om att skriva ut namn kan båda vara rätt ur ett pressetiskt perspektiv.
Christofer Ahlqvist
Chefredaktör och ansvarig utgivare
Göteborgs-Posten
Ps. Tänk på att de pressetiska reglerna även gäller för den här bloggen. Inga kommentarer med namn på misstänkta eller uppgifter om dem som kan avslöja vem det är som åsyftas kommer att publiceras. Ds.
Om ni (bl.a GP,Aftonbladet och Expressen)värnar så mycket om publicitetreglerna och inte namger en journalist på Aftonbladet,varför är det då så mycket skriverier om Martin Timell.Han är inte i någon samhällsbärande tjänst,ej dömd samt hans e.v brott ej lika grovt som Aftonbladets journalist är anklagad för.Nog måste ni förstå att allmänheten misstror er då ni har stor makt att påverka och kårandan verkar vara stark.
Nej, det stämmer att Martin Timell inte har en samhällsbärande ställning, därför valde GP att inte skriva ut namn på honom till dess att TV4 valde att ställa in hans program på grund av de anklagelser som riktats mot honom. I ett sådant läge måste vi kunna berätta för våra läsare varför programmet med en av Sveriges mest folkkära programledare ställts in. Kombination av #metoo, anklagelserna om sexism, att den utpekade personen är en av Sveriges mest kända programledare och att programmet ställdes in gjorde helt enkelt att allmänintresset blev så stort att det motiverade en namnpublicering.
Att denna fråga över huvud taget debatteras så intensivt beror ju på att svenska folket anser att etablerade media ständigt mörkar viss information om den kan anses gynna fel part.
Vissa hängs ut, andra inte beroende på vilka MSM vill hjälpa respektive stjälpa.
Sorgligt att kvalitetsjournalistik inte längre existerar i Sverige.
Möjligtvis är det så att vi utgivare kan bli bättre på att förklara hur vi tänker men det handlar inte om att vi skulle vilja gynna vissa, det handlar om pressetik.
Det handlar inte om pressetik. då hade ni behandlat alla lika.
Idag har ni en artikel om Lasse Kronér. Dina(era) argument håller inte.. det finns ett lika stort intresse kring aftonbladets profil som kring de andra. Dessutom är namnet ute på samma sätt..
Just när det kommer till att namnge kör ni vad som passar er bäst..
Tycker dock att er tidning har blivit bättre det sista. bra artiklar men hanteringen av detta är lamt
Kul att du tycker att vår tidningen blivit bättre men synd att jag inte i texten ovan och kommentarerna till andra läsares frågor förklarat hur vi tänker kring att namnge misstänkta. För att göra en liten snabb resumé så kan man säga så här:
1. Inget fall är det andra likt, det går exempelvis inte att säga att alla våldtäktsmän ska namnges.
2. Allmänintresset påverkar (och ja, det blir ju utgivarens subjektiva bedömning som gäller)
3. Publicitetsskadan påverkar. Det innebär att ju ”värre” brottet är desto större måste allmänintresset vara. Det är alltså lättare att namnpublicera någon som kört motorcykel utan hjälm en någon som våldtagit någon.
4. Hur offentlig är personen.
5. Hur påverkar brottet/misstänkta brottet andra händelser. Exempelvis så namngav vi först Timell efter att programmen ställdes in vilket skulle få våra läsare att undra varför de ställs in, allmänintresset går upp.
Så…Peter Madsen…dömd eller minister/hög myndighets chef?
Intressant fall. Här var det ju så att både Peter Madsen och ubåten saknades i den första nyhetsrapporteringen och det fanns då inget misstänkt brott. I nästa skede menade Madsen att det skett en olycka och sedan blev han brottsmisstänkt, i det läget går det i stort sett inte att helt plötsligt anonymisera när det har varit en av de mest omskrivna händelserna i år.
Varför behöver denna artikel ens skrivas? Detta är någonting som alla vet, eller är folk så selektiva i sin applicering av logik?
Med tanke på de många kommentarer som florerar i sociala medier och de frågor som ställs till GP kring dessa verkar det vara många som vill veta hur vi på GP resonerar kring att skriva ut namn på dömda och misstänkta.
Varför tillämpas de pressetiska reglerna på ”aftonbladetprofilen” och inte på ”TV4-profilen”?
”Aftonbladetprofilen” namnges inte men det gör GP med ”TV4-profilen”…
Dubbla måttstockar …
Svaret står i det uppdaterade blogginlägget ovan.
I princip ALLA VET vem ”Aftonbladetprofilen” är men ändå så ”hemlighålls” hans namn av ”pressen”…
Uppenbarligen är ”Aftonbladetprofilen” en av de ”oberörbara”…
Sverige börjar tyvärr mer och mer likna DDR med ”informella medarbetare” som gör att enskilda hängs ut medan vissa andra med ”kontakter” etc. klarar sig…
Kontakter har inte på något sätt att göra med vilka vi skriver ut namn på eller inte. Läs resonemanget i texten ovan samt i svar till övriga kommentarer så ser du mina motiveringar kring detta.
Alla ska behandlas lika och journalister som gör fel ska inte hållas bakom ryggen. Bara att hänga ut skiten som begår dessa övergrepp mot kvinnor!
Vi håller inte någon om ryggen och jag har ingen aning om vad som faktiskt hänt i fallet du syftar på men endast ett instagraminlägg som bevis räcker inte för att det ska motivera en namnpublicering.
De pressetiska reglerna finns av en anledning och skall följas. Problemet är när de tillämpas selektivt. Enligt de regler som beskrives ovan i artikeln borde tex inte Anders Borgs namn offentliggjorts. Detta gör att många människor med all rätta misstänker att Aftonbladet, eller för den delen övrig media håller sin skribent om ryggen,
Jag håller inte med dig om att de pressetiska reglerna används selektivt, däremot är varje fall unikt. I din jämförelse handlar det också om personer med två helt olika roller. En journalist jämfört med en person som under lång tid haft ett av Sveriges tyngsta politiska uppdrag och fortfarande var en stor maktfaktor inom näringslivet. Enligt min bedömning är Anders Borg en väldigt mycket mer offentlig person än en medarbetare på tidning. Sedan finns det flera andra olika aspekter som gör att de två fallen skiljer sig åt.
Omfattar de pressetiska reglerna även sverigedemokratiska förtroendevalda såsom riksdagsmän och ledamöter inom kommun och landsting?
Det är ju vi som tidning som omfattas av de pressetiska reglerna, sedan applicerar vi dem på allt vi rapporterar om, vi gör ingen åtskillnad på partitillhörighet.
Nu syftar jag inte specifikt på GP utan alla som omfattas av de pressetiska reglerna och då i synnerhet Aftonbladet, Expressen och SVT. GP bestämmer givetvis inte vad andra ska skriva med borde ha synpunkter på de uthängningar som public service ägnar sig åt. Och publicera dessa synpunkter.
Nja, varje utgivare har sitt eget ansvar för sina beslut och de lägger vi på GP inte oss i.
Abs medarbetare är väl journalist och del av den samhällsbärande tredje statsmakten?
Tv4-mannen not so much.
Kan man hänga ut en odömd politiker så borde en journalist röna samma behandling.
My 2c
Man brukar ju mycket riktigt säga att journalister är den tredje statsmakten, dock så är inte journalister folkvalda som politiker är. Sedan finns det som sagt ingen exakt gränsdragning som säger att journalister aldrig skulle kunna omnämnas med namn och bild, varje fall är unikt.
Och i varje unikt fall hängs märkligt nog inte ni mäktiga mediemän ut
Jag vet inte exakt vilken definition du har av mediemän, men nu har i stort sett alla medier i Sverige skrivit ut namnet på Martin Timell.
Mycket bra att få de pressetiska reglerna klargjorda och inte bara hänga ut folk av sensationslystnad.