Runt en grad kallare än normalt. Sådan blev årets aprilmånad i delar av Västsverige. Men i vädrets facit finns just nu ett ovanligt rekord. Det har inte blåst storm längs svenska kusten sedan den 12 mars 2012.

April såg ut att kunna bli normalvarm men så kom kylan tillbaka och slutresultatet för större delen av västra Sverige, med undantag för ett litet område i mellersta Halland, blev runt en grad svalare än normalt. Med normalt menar meteorologer genomsnittet för perioden från och med 1961 till och med 1990. Sedan länge går väderstatistiken i 30-årsperioder. Vilket för övrigt är lika mycket som en generation.

Det sameuropeiska väderräknecentrumet ECMWF har haft förvånade rätt i sina tremånadersprognoser under vinter och våren. April utgjorde inget undantag. För maj har ECMWF förutskickat något svalare och torrare än normalt. Först i juni ska värmen vara ikapp det normala.

Kallvatten

Enligt danska DMI är de låga havsvattentemperaturerna en bov i dramat. Till och med i Nordsjön är temperaturen betydligt lägre än vanligt vid den här tiden på året. Kanske så mycket som två grader lägre. Det påverkar temperaturen i den luft som västvindar för hit. Just nu är vattnet vid Vinga runt 9 grader varmt. Vilket inte ska jämföras med temperaturerna i långgrunda vikar i gassande solsken och lätta vindar.

ECMWF har förutskickat att högtryck ska ge oss soligt och torrt majväder. Men frågan är, om inte detta så träffsäkra väderinstitutet kan gå mot en bom i maj. De närmaste tio dagarna kan bjuda på en hel del regn och då är snart prognosens torra majväder överspelat.

Apropå regn. Åska har redan hörts ett antal gånger i våra trakter. Senast onsdagen den 8 maj. Så det skulle kunna vara ett sommartecken, åtminstone om man blundar för, att det kan åska också på vintern.

Inte över 89 km/h

Vinterväder förresten. Typiskt för höst, vinter och tidig vår är att det kan blåsa ordentligt här i västra Sverige. Från september till april kan vi få rejäla körare över oss.

Men sedan den 12 mars förra året har vi sluppit stormar. Visst blåste det iskallt både i februari och mars men storm var det inte, bara svinkall frånlandsvind med kyla från norr. Och frånlandsvind når sällan upp till stormstyrka i vår del av världen.

Fram till och med den 8 maj 2013 har vi runt hela Sveriges kust haft 422 dygn i sträck med som mest vind av kulingstyrka. Bara de medier som, så fort det börjar blåsa, vill skrämma folk med storm för att få sålt sina blad, kan sakna detta väderfenomen. Vi andra är nog bara nöjda med, att luften inte har susat förbi oss med mer än 89 km/h, vilket är gränsen för storm. Mera känd som 24,8 m/s.

Tecken i skyn

Onsdagen den 8 maj regnade det rejält, låt vara att det inte kom 32 mm som norska YR hade varslat om men tillräckligt för, att man skulle glömma de fina dagar vi haft ett tag och mer börja dra sig till minnes fjolårets sommar. Den som aldrig blev av. Men nu har väderbloggaren tagit en riktig långsemester, så fan ta vädret rent ut sagt, om det inte blir fint. Åtminstone härifrån och juni ut samt i augusti.

Med sommaren blir vi fler som tittar upp mot himlen för att läsa tecknen i skyn och försöka förstå, hur vädret ska bli. Och tecken i skyn är inte bara hokus pokus. Den här bilden kom från en läsare som heter Patrik och dessutom skrev följande rader:

Hej !
Det var som dom “svävande maneterna” i Avatar idag, när jag var ute och paddlade havskajak utanför Onsala .
Vad är det för moln?
Vad betyder de?

Cirrusmoln
Bild: LÄSARBILD FRÅN PATRIK

Molnen på den vackra bilden är cirrusmoln eller på svenska fjädermoln. De förekommer på mellan fem och 13 kilometers höjd. De förebådar ofta lågtryck, särskilt om de är krokformade och tätnar mot horisonten. Nederbörd kan följa, även om den ibland dröjer så mycket som ett dygn eller mer. Vackra moln som man ska se upp med, om man är på sjön. Lågtryck är ju som bekant inte bara lågtryck utan också vind och regn.

Men nu hoppas väderbloggaren, att vinterns högtryck från norr snart kommer igen. Sommartid för de nästan alltid med sig soligt och varmt väder. Men då finns förstås risken, att det blir lite glesare mellan inläggen i denna blogg. Semestrar kräver sitt, särskilt långa sådana.

Trevlig sommar!

Vårvärmen är normal just nu.
PUBLIC DOMAIN BILD (CCO)

Kyligt eller milt? Det skulle ha blivit vårvarmt förra helgen men blev det inte. Hur är det nu? Kallare eller varmare än normalt?

Nog för att det känns kyligt och bara nätt och jämnt som vår. Men som vanligt finns det statistik med vars hjälp frågan kan avgöras, utan att någon behöver känna, tycka eller ens gnälla.

Ända sedan början av året har det sameuropeiska vädercentrumet ECMWF – European center for medium range weather forecasts – i snart sagt varenda veckas långtidsprognos för de kommande tre månaderna talat om en vinter och en vår som skulle bli kyligare än normalt. Normala temperaturer skulle vi nog inte räkna med förrän fram i juni, har det länge sagts i dessa prognoser.

Vad säger då statistiken om det väder som varit?

April

I nio dagar i april har temperaturen varit normal eller över det normala. 14 dagar var det kyligare än normalt för årstiden. ECMWF-prognoserna har träffat bra, om än inte mitt i prick.

Kommer någon ihåg mars? Så här var det.

Mars

De första sju dagarna var det mildare än normalt. Sedan kom kylan, bakblåst av vindar från norr och öster. 24 dagar blev kallare eller mycket kallare än normalt. Mars månads långtidsprognoser träffade med andra ord mitt i prick med  sådana prognosers mått mätt.

Vem minns februari?

Februari

Tio dagar med temperaturer kring eller över det normala, 18 med kyligare väder än normalt. Hygglig träffsäkerhet för ECMWF:s prognoser om man betänker hur lång tid de spänner över och att de bara säger, om det ska bli mildare eller kyligare, torrare eller blötare än normalt.

Slutligen, januari är väl glömd nu.

Januari

Efter att kylan och snön försvann lagom till julafton, bestod mildvädret ända fram till och med den 10 januari för att återkomma under månaden sista fyra dagar. Med andra ord 14 januaridagar med temperaturer kring eller över det normala. Återstår 17 som var kyligare än normalt. Långtidsprognoserna talade merendels om kyligare väder än normalt och blev till största delen besannade.

Totalt sett för årets första fyra månader en häpnadsväckande träffsäkerhet för prognoser som sträcker sig över flera månader.

Och just nu?

Äntligen normal temperatur

Jo, våren håller sig faktiskt nära det normala vad gäller värme och har gjort så de senaste tio dagarna.

Så de som fortfarande tycker, att det är kyligt får tänka om. Det är nära nog normalt vårväder nu. Tyvärr betyder det, att det får bli lite kyligare än normalt snart, om den senaste långtidsprognosen ska slå in.

Lissabon – varmt i veckan
Bild: H. HOFFMEISTER, GNU Free Documentation License

- Den första vårdagen kommer någon gång i sommar. Kommentaren är inte så tokig som den låter. Tyvärr.

Riktigt så illa kanske det inte blir. Lite värme kommer till helgen den 13 – 14 april och den påföljande veckan kan bli den mildaste hittills i år. Sedan blir det kyligare igen och ska man tro den senaste långtidsprognosen från det sameuropeiska meteorologiska räknecentrumet ECMWF i England, så blir maj också kyligare än normalt.

Även om ECMWF:s långtidsprognoser inte är några väderförutsägelser utan bara sannolikhetsbedömningar av om det blir kallare eller varmare, blötare eller torrare än normalt, så har dessa prognoser varit nästan osannolikt träffsäkra den här vintern och våren. De bedöms av meteorologer som världens bästa i sitt slag. Så man kanske inte ska slå vad med ECMWF utan finna sig i, att prognosen för maj kan visa sig vara lika träffsäker som de för årets första tre månader har varit.

Tidig sommar kan följa sen vår

Däremot kan man trösta sig med, att en sen vår inte behöver medföra, att sommaren också kommer sent. I SMHI:s statistik finns exempel på sena vårar, som bara ett par veckor senare följts av sommar. Från Stockholm, som har de längsta temperaturmätserierna i landet, finns sex exempel på, att en sen vår inom ett par, tre veckor följts av sommar. Två av dem är från slutet av 1900-talet.

1964 kom våren den 1 och sommaren den 17 april. 1996 gjorde våren entré den 3 och sommaren den 17 april. Sålunda med bara 16 respektive 14 dagars mellanrum. 1996 var ingen vidare sommar i Stockholmstrakten. Däremot var sommaren 1964 hygglig på västkusten.

Somrarnas sommar kom igång sent

Sedan finns det åtminstone ett ganska närliggande exempel på en tvekande sommar, som blev en av århundradets finaste. 1955 var det kyligt långt in i juni. Folk misströstade och trodde, att sommaren aldrig skulle infinna sig. Men sedan slog vädret om och vi som var med fick uppleva en sommar att jämföra alla andra med.

Det är inte bara i Sverige som våren är sen. Också ute i Europa släpar den sig fram efter en kall och på sina håll solfattig vinter. I Tyskland var vintern den solfattigaste på mycket länge. Den kallas redan den mörka vintern.

Men nu verkar det ändå, som om våren har kommit på allvar på kontinenten. Så här ser den kommande veckans temperaturprognoser ut i korthet för några städer i vår världsdel. Vårvärmens ankomst skiljer någon dag, som synes. Och norr om oss får man fortsätta att vänta på våren.

Moskva får 10 grader på lördag och mellan 0 och 10 grader nästa vecka.

Helsingfors får 5 grader på söndag och mellan – 3 och + 5 grader nästa vecka.

Warszawa får 15 grader på lördag och uppåt 15 grader nästa vecka.

Amsterdam får 20 grader på söndag och omkring 15 grader nästa vecka.

Hamburg och Berlin får 20 grader på måndag och bortåt 15 nästa vecka.

Prag och München får 20 grader på måndag och ungefär lika varmt nästa vecka.

Wien får 15 grader på måndag och uppåt 20 nästa vecka.

Paris får över 20 grader på söndag och uppåt 20 grader nästa vecka.

Barcelona får över 20 på fredag och hela nästa vecka.

Lissabon får 20 grader på söndag och uppåt 25 nästa vecka.

Istanbul får 20 grader på lördag och upp mot 18 grader nästa vecka men nätterna blir kyliga.

Vad får då Göteborg efter torsdagens inledande, kyliga vårregn?

Jo, uppåt tio grader på söndag och ungefär lika mycket resten av veckan. Nästan som Moskva.

Måseskär – långt ut i havet men ökentorrt i mars
Bild: KINCLLI – WIKIMEDIA COMMONS

Köldrekord och solrekord. Mars månad var extrem. Den var också torrare än vanligt. Långt ut i havet var det till och med torrt som i öknen.

Nederbördsmängderna under årets marsmånad kan på många håll längs västkusten mätas i några millimeter. Torrast var det på fyrplatsen Måseskär sydväst om Käringön, runt åtta kilometer utanför Orust. Där föll inte en droppe regn under hela mars, inte någon mätbar mängd snö heller. Ökentorka med andra ord.

Februari, mars och april är normalt årets torraste månader i Göteborgstrakten. Därefter blir det blötare och i oktober och november regnar det som mest.

Normal nederbörd för mars i Göteborg är knappt 50 millimeter, för oktober och november nästan 85 millimeter. I mars i år kom det 2,8 millimeter i Göteborg. Såtenäs nära Lidköping och Vänern fick 3,1 millimeter mot normalt nästan 35 millimeter. Och Måseskär som sagt inget alls mot normalt bortåt 35 millimeter.

Långlivat högtryck ger torka

Torkan beror på det långlivade högtryck som sedan andra veckan i mars legat över Skandinavien och Ryssland och fortfarande gör det. Det har för övrigt inte bara kommit extremt lite nederbörd i mars – luftfuktigheten har också varit låg. Vissa kalla dagar har den relativa luftfuktigheten varit så låg som 40 procent. När den kyliga luften kommit in i varma bostäder, har den relativa luftfuktigheten gått ned till kanske bara 20 procent.

Och det är just att luftens förmåga att bära fuktighet varierar med temperaturen som givit oss torkan.

Luften kan bära mer vattenånga, utan att den faller ut som nederbörd, ju varmare den blir. Vid varje temperatur finns det ett maximalt värde på den fuktmängd som kan finnas i luften. Om man säger, att luftfuktigheten är 70 procent, så menar man, att luften, vid just den temperatur som råder, innehåller 70 procent av den mängd vattenånga som den maximalt kan bära vid den aktuella temperaturen.

Den luft som har blivit allt kallare i högtrycket har också blivit av med allt mer av sin fuktighet. Helt enkelt för att luft, enligt naturlagarna, kan bära mindre fukt, ju kallare den blir.

Bara 20 procent inomhus

När den här kalla luften från norr strömmat ned mot våra trakter med lindrigare kyla, så har dess relativa fuktighet sjunkit, i takt med att luften blivit varmare. När luften blir varmare kan den ju bära mer vattenånga men om ingen sådan tillförs, så blir den ringa fukt luften för med sig från norr en allt mindre andel av den mängd den kan bära vid de temperaturer som rått här i Göteborgstrakten.

När vi sedan får in luften i våra bostäder och den blir bortåt 20 grader varm, kan den bära ännu mer fukt och då blir den lilla fuktmängd den innehåller en ännu mindre andel av den maximalt möjliga mängden. Därför kan den relativa luftfuktigheten vara 38 procent utomhus men knappt 20 inomhus. Som det varit många gånger i mars.

Solrekord

Solsken brukar höra ihop med torka men nu i mars kanske det har varit tvärtom. Den torra, klara luften har släppt fram solstrålarna över Göteborg och större delen av Skandinaviern bättre än vanligt. Solen lyste 249 timmar i mars över Göteborg. Det är mer än någon gång tidigare sedan mätningarna började här 1983. Det tidigare rekordet för mars låg på 184 timmar och var från 2005.

Apropå torkan på Måseskär. Den brukar hålla i sig under sommaren – åtminstone relativt sett. För om det regnar i Västsverige, så regnar det alltid mindre vid kusten och minst längst ut.

Sommartiden – ett livsfarligt vårtecken
Bild: HIGH CONTRAST

Är du trött den här veckan? Tyvärr, det är följden av ett vårtecken. Dessutom ett otyg till vårtecken. Och livsfarligt.

Det här förebudet om vår kräver årligen omkring 20 dödsoffer i Sverige, enligt forskning från Karolinska institutet i Stockholm. Mer därom längre ned.

Vårtecknet som kräver liv och som de flesta av oss ogillar stavas sommartid.

Den är ett riktigt elände.

Det är knappast kontroversiellt att påstå det. Undersökningar visar, att de flesta svenskar inte uppskattar sommartiden. Och inte bara svenskar. Likadant är det i Tyskland och det skulle förvåna, om denna tids förespråkare är i majoritet någonstans.

Sommartiden skulle bland annat spara energi, yrades det om, när den infördes. Gedigna beräkningar gjorda för en hel del år sedan visade, att det inte stämde. Sommartid skulle vara bra för jordbruket, surrades det också om. Bevisen för det saknas fortfarande.

Till Roenneberg är professor i kronobiologi vid Ludwig-Maximilians-Universitetet i München i Tyskland och en av världens ledande experter på levande organismers dygnsrytm. Så här sa han till Dagens Nyheters reporter Karin Bojs för ett år sedan:

– Sommartiden har införts av okunniga makthavare och byråkrater med obefintliga kunskaper om människo­kroppens biologiska klocka.

660 döda

Sommartiden är inte bara ett otyg som gör oss trötta. Den är bokstavligen livsfarlig också.

Växlingen till sommartid skapar stress.  De närmaste två veckorna efter det årliga bytet avlider ungefär 30 svenskar av hjärtinfarkt orsakad av den stress som sommartiden medför, enligt forskare på Karolinska i Stockholm.

När vi återgår till normaltid i oktober, minskar dödligheten i hjärtinfarkt med ungefär tio fall. Totalt orsakar alltså sommartiden runt 20 dödsfall i Sverige bara i hjärtinfarkt. Sedan systemet infördes 1980 skulle det betyda, att 660 personer bara i Sverige dött till följd av ett påfund, vars nytta inte kan påvisas.

!,6 miljarder människor i hela världen drabbas varje år av bytet till sommartid. Det blir, enligt professor Roenneberg, flera tusen extra dödsfall varje år och det bara i hjärtinfarkt.

Enligt uppslagsverket Wikipedia ökar antalet arbetsolycksfall vid omställningen till sommartid som en direkt följd av den sömnbrist som uppstår. Även trafikolyckorna blir fler än annars förväntat måndagen efter övergången till sommartid, enligt Wikipedia.

Antag, att något påbud i trafiken hade orsakat 20 dödsfall årligen. Hur länge hade de ansvariga fått behålla sina jobb?

Köldrekord i mars

Efter allt det här om något som de flesta av oss ogillar, kan det vara dags för något vi tycker om och längtar efter – våren.

Mars är i internationella meteorologisammanhang den första vårmånaden. I år blev det inte mycket av den. Tvärtom, mars 2013 blev den kallaste marsmånaden på mycket länge i stora delar av Europa.

I Västsverige var dygnsmedeltemperaturen över det normala de första sju dagarna i mars. Sedan låg den långt under det normala.

I delar av Tyskland blev mars månad 2013 den kallaste på 160 år. I Berlin tangerades bottenrekordet från 1883.

Trots snöväder i England, som även i Sverige skulle kallats snöväder, så sattes inget köldrekord i mars. Dock blev årets marsmånad den kallaste sedan 1962.

Snöröjning med bildbehandlingsprogram

I Ukrainas huvudstad Kiev noterades i mars de kraftigaste snöfallen på bortåt 100 år. Innerstadsgator blev till skidbackar. Men officiellt röjdes det snö som bara den i staden. Med hjälp av bildbehandlingsprogrammet photoshop.

De styrande publicerade på Kievs hemsida en bild, som skulle visa, att gatorna var snöröjda och klara. Problemet var bara, att det handlade om en bild tagen i november i Moskva. Propagandafolket i Kiev hade retuscherat den hjälpligt för att visa, att snöröjningen fungerade perfekt. Men den schweiziska tidningen Neue Zürcher Zeitung avslöjade med hjälp av en bloggare, att stadens förvaltning bluffade. Den fejkade bilden försvann från Kievs webbsida. Men inte från internet. Här finns den att beskåda med retuscherade nummerplåtar och borttagna firmamärken: http://images.nzz.ch/app.php/eos/v2/image/view/643/-/text/3241731f/1.18054532.1364380617.jpg

DMI, som har fått rätt i de flesta av sina långtidsprognoser i vinter, ser ingen vårvärme den närmaste tiden. Så fortsätt längta!

Sjöbris – ett säkert vårtecken
Bild: LASSE HOLMBERG

Den kom smygande. Den syntes en stund. Den kändes lite och blev det tredje vårtecknet. Sjöbrisen.

Dimman blev årets första vårtecken. Strandskatan blev det andra och sjöbrisen det tredje. Igår, onsdagen den 27 mars, kände vi av den i Göteborg för första gången i år.

En och annan såg vinden vrida och komma från väster. Andra såg flaggor vaja mot öster och några såg molnen inåt land. Sådana där små, ulliga moln som ser så vackra ut på försommarhimlar. Just sådana är ett tydligt tecken på att sjöbris drar in från havet. Den här onsdagen var de inte så ulliga och vita som på sommaren men sjöbrismoln var de.

Vi var säkert inte många som såg eller kände detta vårtecken men lika fullt är det ett pålitligt bud om, att våren är här.

Erik Rindeskär, meteorolog på Foreca Sverige, fick frågan om det verkligen var sjöbris. Han kontrollerade snabbt med vindobservationer från Göteborg och satellitbilder. Och mycket riktigt – det blåste sjöbris några timmar under onsdagen. Och molnen fanns där en bit in över land.

Kräver direkt solljus

Sjöbris behöver direkt solljus för att komma igång. Inte mycket, bara så att landytan blir lite varmare än havet. Noga räknat är det temperaturskillnaden som är det avgörande. På senvintern är både havet och landytan kalla. När solinstrålningen blir tillräckligt kraftig molnfria dagar, blir landytan varmare än havet.

Då blir i sin tur luften över land varmare än den över havet. Varm luft stiger och när luften över land gör det, strömmar kyligare luft in från havet för att ersätta den som stiger över land. Det börjar blåsa från havet. Vattenångan i varmluften som stiger över land kondenseras, när den kyls på högre höjder och då bildas de små, vita molnen.

På natten råder det omvända förhållandet. Landmassan kyls av och luften sjunker och strömmar ut över havet som är varmare och där luften stiger. Den här vinden, landbris eller nattbris, är mycket svagare än sjöbrisen och dör snabbt ut.

Sjöbrisen kan börja blåsa vid tio-, elvatiden på morgonen och mojnar kanske inte förrän framåt sex-, sjutiden på kvällen. Den når oftast en styrka på fem, sex meter per sekund men kan ibland komma upp i tio meter per sekund. Den börjar från västliga riktningar och vrider mot norr under dagen för att bli mer nordlig än nordvästlig, innan den går till ro.

Slår följe med vackert väder

Sjöbrisen är kraftigast på våren och försommaren. Den kan förekomma redan tidigt på våren och den brukar blåsa ända in på högsommaren. Men ju mindre temperaturskillnaden mellan hav och land blir, desto svagare blir sjöbrisen och framåt sensommaren försvinner den helt.

Men nu har den kommit för första gången i år. Det är ett minst lika säkert vårtecken som något annat, särskilt som sjöbrisen alltid slår följe med soligt och stabilt väder. Dagarna blir vackra och skymningsfärgerna byter från vinterns mättade till sommarens lättare färgtoner. Kvällningens små runda vågor skimrar redan i rosa och blått.

Nu är det vår och mars får vara hur mycket kallare än normalt den vill. Ja, inte riktigt. Det får gärna bli tillräckligt varmt för att man ska kunna få ordning på båten.

Hit har våren kommit.
Bild: JOSH HALLETT

Hit har våren inte kommit.
Bild: THOMAS WOLF – www.foto-tw.de

Våren finns i Europa, sommaren också. Men i norr får vi vänta.

Våren har kommit till västra Centraleuropa och Sydeuropa. Frusna Sydeuropéer, som går med halsdukar runt huvudet och öronvärmare, när det är åtta grader varmt, kanske inte håller med. Men med Nordeuropeiska mått mätt har våren kommit till Lissabon, Barcelona och Istanbul. Till Paris också för den delen, om vi köldvana svenskar får bedöma.

Men knappast till Berlin, Warszawa, München, Prag, Wien och Amsterdam. För att inte tala om Helsingfors, Kiev och Minsk.

Vår i Paris – vinter i Berlin

Om man vill möta våren just nu, så är Paris närmsta stället att göra det på. Glöm bilderna på snön som vräkte ned tidigare i mars. I påskveckan kommer temperaturen i den franska huvudstaden att pendla mellan fem grader nattetid och uppåt 15 grader dagtid framåt helgen. Men det blir en hel del regn och regnskurar under veckan som kommer. Om vädret inte avskräcker, så tänk på att en tågresa till Paris numera kan klaras på bara 19 timmar och några minuter. Väderbloggens författare utgår från, att väderbloggens läsare är miljömedvetna också när det gäller resor.

I Berlin däremot blir det inget vårväder den kommande veckan. Tvärtom – ända till minus tio grader kan temperaturen falla nattetid och dagtid blir det bara ett par grader över noll – som mest. Då får man ta till värmande kultur och mysiga krogar. Och Berlin ligger ännu närmare än Paris. Knappt elva timmar bort, om man reser miljöriktigt. Passa på innan inlandsklimatet slår till och består den tyska huvudstaden med 25-gradig vårhetta.

I Warszawa kan det bli ännu bistrare. Prognoserna talar om nedåt minus tio grader på nätterna. Dagtid kan temperaturen orka upp några grader över noll. Men till påskhelgen kan det i alla fall bli plusgrader.

Lite bättre ser det ut för Prag, där temperaturen nästa vecka pendlar runt noll. Mot slutet av påskhelgen kan det bli lite vårlikt med uppåt 10 grader.

Bistert i norr och öster – sommar i söder

I Helsingfors, Kiev och Minsk fortsätter vintern med nedåt tio minusgrader eller mer om nätterna. Bara Helsingfors får någon dag med någon plusgrad. Men i alla tre städerna ser det ut att bli mildare mot slutet av påskhelgen – men ändå långt ifrån vår.

I Amsterdam blir det inte mycket mer än fem grader varmt i påskveckan men sedan kommer mildvädret med uppåt 15 grader.

I München ska det kunna bli vårväder under påskhelgen men dagarna innan blir kyliga med temperaturer under noll.

I Wien kan det också bli vår till påsk med tio, 15 grader. Även om de närmaste nätterna kan bjuda på frost.

I Lissabon, Barcelona och Istanbul är det inte bara vår utan snudd på sommar med svenska mått mätt. Det blir både 15 och 20 grader varmt i dessa metropoler den närmaste veckan. Och den tid är snart inne då hettan kommer att plåga invånarna där till och med mer än kylan plågat oss i vinter.

I Istanbul är det snudd på sommar.
Bild: GGIA

VART TOG SNÖN VÄGEN?

Apropå vinter. Det skulle ha snöat i veckan som gick. Tisdagen den 19 och onsdagen den 20 skulle det komma mellan fem och 17 centimeter snö i Göteborg påstod DMI, SMHI, Foreca och YR. Det yrde några snöflingor men så få, att inte ens proffsen kunde mäta nederbörden till mycket mer än noll.

Prognoserna skilde sig inte bara rejält. De missade också totalt – allihop. Jag skickade därför följande två frågor till DMI, YR, Foreca och SMHI:

Varför skilde det så mycket mellan de olika prognosernas snömängder?

Varför skilde det så mycket mellan prognosernas och verklighetens snömängder?

Det kom långa och korta svar och mycket blev det att läsa. Varsågoda att plöja och begrunda!

YR förklarar

Bomprognos, medgav YR utan omsvep. Och då hamnade YR ändå närmast verkligheten med sitt minimiscenario på 5 millimeter, det vill säga runt 5 centimeter snö.

Morten Køltzow forskare på met.no – Norges motsvarighet till DMI och SMHI – svarade bland annat så här:

Jeg har dessverre ikke detaljert kjennskap om hvordan feks SMHI/DMI/Forceca utarbeider sine prognoser, men jeg kan si litt om hvordan vi gjør det og litt generelt om hvorfor prognosene varierer. Det er uansett viktig å poengtere at alle værprognoser inneholder en usikkerhet. Noen ganger er været slik at prognosene er forholdsvis sikre, noen ganger er været slik at prognosene er usikre. Spesielt i det sistnevnte tilfellet kan ulik metodikk gi (svært) ulike prognoser. Uansett baserer vi oss alle på værvarslingsmodeller (datamodeller som beskriver de fysiske lovene som styrer atmosfæren) i tillegg til at vi tolker/viderebehandler hva som kommer ut fra modellene før vi presenterer værvarslene. Selvom met.no (yr.no) og SMHI/DMI/FMI samarbeider om modellutvikling er det delvis ulike modeller vi alle bruker som dermed kan gi ulike prognoser.

Lokal tilpasning

For korttidsprognosene våre (første 2 til 2 1/2 dager) benytter vi en værvarslingsmodell med høy detaljeringsgrad som kjøres på met.no, men vi korrigere prognosene videre for lokale tilpasninger pga lokal topografi og med tanke på historiske feil i modellen. Det sistnevnte kan vi selvfølgelig bare gjøre i nærheten av de stedene vi har observasjoner og gjøres spesielt med tanke på temperatur. I tillegg inkluderer vi noe om usikkerheten i prognosene med å varsle nedbør i intervaller (slik du refererer til).

For langtidsvarselet (inntil 10 dager) tar vi utgangspunkt i 50 modellkjøringer fra det Europeiske regnesenteret (ECMWF – ecmwf.int). Disse 50 kjøringene starter fra nesten likt utgangspunkt, men fordi atmosfæren er kaotisk vil disse kjøringene som i utgangspunktet er veldig like divergere lengre frem i tid. Alle modellkjøringene er like sannsynlige og i varslene våre forsøker vi å trekke ut essensen fra alle disse kjøringene for å lage et varsel. Hvor stor variasjon det er mellom de ulike kjøringene sier noe om sikkerheten i prognosene/værsituasjonen. Den informasjonen er tilgjengelig i langtidsvarselet på yr som grønn (ganske sikkert), gult (noe usikkert) og rødt (usikkert). At vi kan hente ut slik informasjon er en av fordelene med en slik tilnærming. Nederst på langtidssiden på yr.no er den samme informasjonen + sannsynlighet for ulike temperaturer og nedbør angitt i graf-form. Denne tilleggsinformasjonen vil jeg absolutt anbefale å bruke for best mulig utnyttelse av yr.no.

Jeg legger ved noen lenker som forklarer noe flere detaljer om hvordan vi lager værvarslene og hvorfor de ikke alltid er riktige

http://www.yr.no/nyheter/1.7582528
http://www.yr.no/nyheter/1.10883165

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/Derfor-kan-du-ikke-stole-blindt-pa-yrno-6937489.html
http://met.no/Hvordan+meteorologen+lager+v%C3%A6rvarsel.9UFRjI1Q.ips

Med vennlig hilsen,
Morten Køltzow

DMI svarar

Från DMI, som missade rätt duktigt, kom ett kort svar från klimatologen Niels Hansen, som då och då hjälper GP med svar på luriga väderfrågor och med att tyda DMI:s långtidsprognoser. Så här skrev Niels:

Hej CG

Prognoserne vist på dmi.dk på 72+ timers afstand er prognoser fra ECMWF. Kvaliteten af dem er det ultimativt ECMWF der kan svare på:

http://www.ecmwf.int/

DMI’s egne prognoser tager først over omkring +48 timer.

Mvh, Niels, DMI

Något svar har dock inte gått att få från det sameuropeiska vädercentrumet, ECMWF, i England.

Forecas syn på saken

Från Foreca Sverige kom ett långt svar skrivet av Erik Rindeskär:

Hej CG,

Det blev ju någon form av antiklimax det här, i alla fall för oss meteorologer. Jag kan dock förstå att ni är ganska nöjda med att prognosen slog så fel. Det blev ju egentligen bara Skåne som berördes av snöfallet, och inte heller där blev det så illa som först befarat.

Anledningen till att det blev så olika mängder i prognoserna beroende på hur nära tisdag och onsdag vi kom beror på hur våra vädermodeller tolkade nederbördsrörelsen.

Vädersituationen såg ut som följande: Vi hade mellan tors 14/3 och fre 15/3 ett omfattande lågtrycksområde som rörde sig ner från Island mot Brittiska öarna och fördjupades. Över Sverige hade vi en högtrycksrygg som gav vackert väder på många håll i landet. Lågtrycket över Brittiska öarna låg sedan kvar ända fram till tisdagen då det slutligen fylldes igen. Det här lågtrycksområdet medförde i alla fall att ett nytt lågtryck bildades över norra Italien och rörde sig norrut mot södra Tyskland under måndagsdygnet. Hittills var väl allting egentligen frid och fröjd. Tilläggas bör nu att vanligtvis kommer våra lågtryck från väst eller sydväst. I sådana fall brukar prognosen vara bra. När lågtryck rör sig in söderifrån blir det dock lite vanskligare. Om lågtrycksbanan avviker lite från den prognostiserade kan det ge väldigt stora skillnader i upplevt väder. Detta var precis vad som hände.

Meteorologers mardröm

I förra veckan såg det ut i prognosen som om lågtrycket skulle röra sig nord/nordost över Tyskland mot Polska kusten. Då skulle den tillhörande varmfronten med snöfall dra norrut över så gott som hela Götaland och ge ymnigt snöfall på många håll.

Någon dag senare gav prognoserna istället att lågtrycket skulle dra något mer åt nordost varpå varmfrontens snöfall inte skulle nå riktigt lika långt norrut och snömängderna blev då något mindre.

Resultatet blev istället att lågtrycket nästan enbart rörde sig österut över Polen varpå snöfallet inte nådde så mycket längre norrut än Skåne.

Lågtryck som kommer söderifrån är lite av meteorologernas mardröm. Små ändringar i lågtryckets bana kan som sagt ge väldigt stora förändringar i upplevt väder. Detta är något som är relativt vanligt på sommaren då lågtryck rör sig upp över Polen mot oss. Vi kan då få mulet och regn, alternativt soligt och klart beroende på hur lågtrycket rör sig i väst-/ostlig riktning på sin väg norrut.

Vi har ett helt gäng olika vädermodeller att tillgå och en av våra uppgifter är att välja den bästa modellen för dagen. Jag vet inte exakt vad mina kollegor valde, men jag tror (med ganska stor säkerhet) att vi gick mycket på den engelska modellen ECMWF. De andra väderföretagen kan ha valt andra modeller och det är troligen detta som gett upphov till att prognoserna spretat så mellan företagen. Men det var ju så klart roligt att vi hörde till dem som hade “minst” fel så att säga…

SMHI förklarar

För SMHI svarade Mattias Lind så här utförligt, trots stor tidsbrist:

Hej!

Jag tycker det är en intressant frågeställning som jag gärna hade lagt tid till att svara på, men tyvärr är nattschemat i produktionen ganska pressat och jag är för tillfället väldigt stressad. Tills vidare får jag därför hänvisa till ett antal färdigskrivna texter.

Till att börja med skrev jag ett par blogginlägg om det aktuella väderläget, ett inlägg under tisdagen och ett några dagar innan:

http://www.smhi.se/Bloggar/vaderleken/2013/03/19/vad-hander-med-snoovadret/.

Jag kan även rekommendera en artikel från danska TV2 som beskriver läget på ett ganska bra sätt:

http://vejret.tv2.dk/artikel/id-65905102:lumsk-lavtryk-tog-fusen-p%C3%A5-meteorologerne.html

Missvisande att titta på en enda punkt

De största skillnaderna kommer förmodligen av att våra databaser bygger på olika prognosmodeller. Även om prognoserna ofta är lika på det stora hela så kan man få stora skillnader om man bara tittar i en enda punkt, något som ofta kan vara missvisande.

 Våra ortsprognoser bygger på modelldata som kommer från att man numeriskt löser ett antal differentialekvationer, uppsatta med hjälp av fysikens lagar. Dessa ekvationer går inte att lösa exakt, bland annat på grund av att man inte har fullständig och exakt kännedom om utgångsläget. Små skillnader i till exempel initialtillstånd kan ge väldigt olika slutresultat.   

För att få en bättre förståelse för problematiken med att beräkna atmosfärens tillstånd och därmed göra väderprognoser kan jag rekommendera följande länk:

http://www.smhi.se/kunskapsbanken/meteorologi/kaos-centralt-for-vaderprognoser-1.167   

Hälsningar

Mattias Lind

Bloggförfattaren tackar för alla svar och för att vi väderamatörer har fått veta något nytt och intressant om det nästan begripliga vädret.

Snö kommer på tisdag och onsdag. Men kanske inte så här mycket.
Bild: WOLFGANGUS MOZART

Nu pågår väderinstitutens budgivning kring hur mycket snö, som kan falla på tisdag och onsdag. Det skiljer upp till 240 procent.

I förra veckan spådde vädersakkunniga, att det skulle komma ända upp till 20 centimeter snö nu på tisdag och onsdag. Danska DMI och svenska SMHI låg högst. Norska YR och Finska Foreca trodde bara på hälften så mycket. I fredags låg alla lika med åtta, nio centimeter.

Och nu, vid 23-tiden på kvällen söndagen den 17 mars, skiljer sig buden åter en hel del. Så här ser snöprognoserna ut:

DMI:  Runt 17 centimeter, eller mer korrekt uttryckt cirka 17 millimeter i smält form, sammanlagt under tisdagen och onsdagen

YR: Mellan knappt fem och knappt tio centimeter, eller mellan nästan fem och nästan tio millimeter i smält form.

Foreca: Drygt åtta centimeter eller drygt åtta millimeter i smält form.

SMHI: Drygt 14 centimeter eller lite mer än 14 millimeter i smält form.

DMI bjuder alltså över YR:s lägsta bud med 240 och YR:s högsta med 70 procent. DMI lovar 113 procent mer snö än Foreca och slutligen 21 procent mer än SMHI.

Om det hade varit en förutsägelse för den 19 och 20 december, hade det varit lätt att önska DMI lycka till med sin prognos. Men nu, alldeles före vårdagjämningen, vete sjutton. Det skulle i så fall vara för, att DMI skriver på ett så trevligt språk.

Nåväl, ett facit kommer, så fort snön har lagt sig. Ha det så gott till dess.

Mer snö kommer denna snöfattiga vinter på tisdag. Och den ligger minst veckan ut.
Arkivbild: MÅNS LANGHJELM

Vintern har varat länge. Drygt tre månader. Kylan har visserligen inte satt något bottenrekord men nu kan till och med en vinterälskare vilja ha lite värme. Men bara lite. Det blir lätt för mycket.

Men mildväder syns inte så långt prognoserna räcker och det verkar dessutom bli snö om några dagar. Och ska det vara kallt, då kan det lika gärna komma snö. En vinter utan snö är som kaffe utan cognac.

Fyra samstämmiga vädertjänster – DMI, YR, Foreca och SMHI – talar om snö på tisdag och onsdag. Men sist de var eniga om en snöprognos, blev det inget, så osvuret är bäst. Det var för övrigt förra måndagen de spådde snö till den gångna onsdagen och torsdagen.

Åter ser prognoserna mycket lika ut från de fyra instituten. På fredag kväll innehöll förutsägelserna åtta, nio centimeter snö från tisdag middag till onsdag kväll. Tio timmar tidigare, på fredag förmiddag, hade DMI och SMHI minst det dubbla i sina prognoser.

Svinkallt

Sedan fortsätter kylan, som om den inte hade gjort något annat denna vinter. Svinkallt är det i YR:s och DMI:s prognoser med nattemperaturer nedåt minus tio grader och inte mycket mer än noll grader på dagarna. SMHI och Foreca lägger sig lite högre med dagstemperaturer framåt nästa helg på några plusgrader.

Vårvärme finns inte i några kort, så långt prognoserna sträcker sig. Med lite god vilja kan man dock urskilja normala dygnsmedeltemperaturer i slutet av månaden i de amerikanska GFS-modellerna. Men de är något grova och har ett avstånd mellan prognospunkterna på 100 km.

De som gillar att åka skridskor kan fortsätta att glädjas. Kyla och nästan ingen snö gör många insjöisar spegelblanka och jämna som parkettgolv. Däremot är det, trots kylan, dåligt med is längs kusten. Havsis är alltid förrädisk och den långvariga ostanvinden har fört upp varmt vatten till ytan, som smält undan nästan all is längs västkusten.

Solinstrålning som i juni

Det enda glädjeämnet för dem som till varje pris vill ha vår, är att solinstrålningen några dagar i mars var nästan lika stark som i juni. Maximalt får vi i Sverige vid midsommartid runt 1 000 watt solenergi per kvadratmeter. I Norrköping mätte SMHI den 8 mars så mycket som drygt 900 watt.

Detta märkliga förhållande förklaras med, att luften på våren ofta är torrare och innehåller färre partiklar än på sommaren. Vattenånga i luften absorberar solstrålningens energi och partiklar sprider ljuset. Ozonskiktet är tunnare än på sommaren och jorden befinner sig närmare solen – två faktorer som också påverkar solinstrålningen.

Bättre vårtecken än så kan väderbloggaren inte förmedla denna gång. Vi får väl fortsatta att önska värme. Men önska inte för mycket. Rätt vad det är blir det 30 grader varmt och det kan vara livsfarligt.

Trevlig helg i stugvärmen!

Snön låg djup på sina håll i Västsverige den 24 mars 2008.
Arkivbild: CG CLAESSON

Minusgrader och vind. Då blir det kallt. Även i mars.

Det blev ett rejält återfall i kyla den gångna helgen. Inte ovanligt för mars. Men kylan bet värre än vanligt, eftersom den, så att säga, blev påhejad av en rejäl ostanvind.

Minus fem grader är i och för sig alltid minus fem grader. En termometer visar dessa fem minusgrader, vare sig den sitter i lä eller storm rasar runt den.

För oss människor är det annorlunda. Vi känner både kyla och blåst och kombinationen kan bli svinkall.

Titta på den här tabellen:

Redan vid minus fem grader och en vind på tio meter per sekund känns det som minus 22 i vindstilla. Det är en temperatur som inte är helt ofarlig. Mellan minus 20 och minus 40 ökar risken för skador med lättare förfrysning av bar hud inom 30 minuter, varnar DMI i sitt meteorologiska lexikon. I intervallet minus 40 till minus 60 börjar det bli farligt. Bar hud förfryser inom tio minuter.

Anledningen till vindens kylande effekt är naturligtvis, att blåsten transporterar bort värme från människans hud synnerligen effektivt. Samma effekt använder vi oss av, när vi tar till en fläkt för att svalka oss i sommarhetta.

Vinterns långtidprognoser förvånande säkra

Apropå sommarvärme, den som känns så avlägsen just nu,  kan vi heta sommardagar få uppleva, att det känns betydligt varmare, än termometern anger, särskilt fram på sensommaren. Fenomenet orsakas av luftfuktigheten. Ju fuktigare luften blir, desto effektivare överför den värme och desto svårare får människans naturliga kylning genom svettning att fungera.

Svetten ska avdunsta på huden. För avdunstning krävs värme och den tas från huden, vilket vi upplever som avkylning. Men om luften redan är rejält fuktig, som den kan bli varma sensommardagar, så försvåras avdunstningen och vi tycker, att det är varmare, än det verkligen är.

Men det är långt till dess. Det sameuropeiska meteorologicentrumet – European Centre for Medium-Range Weather Forecasts, ECMWF – i Reading utanför London, vars långtidsprognoser publiceras av danska DMI, förutsäger en kylig vår. Inte förrän i maj kan vi räkna med normal vårvärme. Hittills i vinter har dessa prognoser stämt förvånande bra men så räknas de också till världens bästa långtidsprognoser.

Snö om några dagar

Enligt den senaste av dessa prognoser och de lite mer förfinade tiodygnsprognoserna vrider vinden mot söder och väster i veckan. Mojnat har den redan gjort. Men kylan består. Mot slutet av veckan och början av nästa kan det bli under tio grader kallt enligt samstämmiga rapporter från de nordiska väderinstituten. Middagstemperaturerna kommer knappt att orka över noll. Och inte bara det.

Det senaste budet från alla tre instituten är, att det kommer snö på onsdag och torsdag. Kanske så mycket som en decimeter. Och en vecka kan den bli liggande. Prognoserna denna måndag den 11 mars är dock inte säkra längre fram än till fredagen den 15 mars.

Men marssnö har fallit förr. Bilden här i bloggen är beviset. Den är tagen den 24 mars 2008.

Vargavinter? Ja, inte den senaste i alla fall. Varken i Västsverige eller någon annan stans i landet.

Fastän våren bara har kommit enligt de internationella meteorologiska normerna och bara bitvis enligt SMHI:s egna, så har samma institut satt punkt för vintern genom att publicera statistik kring den.

Även om det har varit kyligt länge i Västsverige och de sameuropeiska långtidsprognoserna talar om kyligare än normalt ända fram till maj, så kan vintern 2012 – 2013 bokföras som i stort sett normal.

Mildluften har inte gjort några större inbrytningar men kylan har heller inte varit särskilt bitande. Måttlig temperatur kallar SMHI de minus 38,5 grader som uppmättes på juldagen i Kvikkjokk-Årrenjarka i Lappland och blev vinterns lägsta temperatur. Nyper i näsan gör i alla fall sådan köld och välisolerade skor är ett måste bara för en promenad till mataffären. Om nu sådana finns inom gångavstånd, där så låga temperaturer som minus 38,5 slår till.

I Västsverige kanske vintern mest blir ihågkommen för den envisa vinden från nord och nordost. Det var i och för sig inte mycket till blåst för oss som är vana vid rejäla pålandsvindar men bara fem minusgrader och tio meter per sekund från nordost gör att det känns som minus 22.

Snöfattigt men rekordsnöfall

Snö blev det heller inte mycket av denna vinter i de västra delarna av Sverige. Men när högtryck parkerar norr och nordost om oss och lågtrycken styrs ned över Centraleuropa, då blir det så. Precis som samma högtryck sommartid ger oss stabilt och varmt väder.

Inte långt härifrån – i Skara – tangerades denna vinter snödjupsrekordet för december med 59 cm. I Kilagården, sydväst om Skara, upplevade man från den siste november till den förste december något av ett rekord i ymnigt snöfall. På den korta tidsrymden täcktes barmarken av 75 cm snö. Enligt SMHI är det en av de största snödjupsökningar som uppmätts från en dag till en annan i Sverige.

I Stockholm har man haft en rejäl vinter. Snön kom den 29 november och har legat sedan dess. Julaftonen blev som i sagorna med det rikligaste snöfallet på 97 år.

Det ihållande högtrycksvädret medförde också att inga stormar svepte in över landet. Inte ens här i väster, även om vissa medier – inget nämnt och inget glömt – yrade om storm ett par gånger. Hösten var för övrigt också den stillsam. Den som gillar friska fläktar kan kanske få några i mars men normalt ska det dröja till fram i september, innan blåsten kan nå över kulingstyrka.

Strandskator vid Lammholmsviken på Öckerö
Arkivbild: JAN-ÅKE NORESSON

Slutligen våren är här, vad än SMHI säger. Västkustens säkraste vårtecken infann sig på utsatt tid. Strandskatan kom som väntat den 5 mars till några skär öster om Styrsö, enligt Margareta Strandberg, som bor nära fåglarnas landningsplats.

Väderbloggen har kunskapare som såg strandskator lite tidigare och lite längre norrut – redan den 2 mars på Bolleskären nordväst om Hönö. Sakkunniga rapporterar också om vårtecken i form av fåglar som flyttar härifrån. Snösparven har givit sig av norrut till hemtrakter som ännu är snötäckta.

Ett annorlunda vårtecken. Dimma som frusit till rimfrost.
Bild: INGELA NILSSON

I torsdags kom våren till södra Norrlands fjälltrakter. I sydligaste Skåne dröjer den fortfarande.

Den här beskrivningen av vårens framfart, signerad SMHI, är inte helt lätt att förstå. I alla fall inte att det skulle vara vår i delar av södra Norrlands inland och fjälltrakter. Och fortsätta vara det, även när vintervädret snart är tillbaka.

Vad som ställer till det är SMHI:s hemmagjorda definition av våren. I år blev verkligheten för mycket för denna definition. SMHI anser, att det är vår, när dygnsmedeltemperaturen är stigande och sju dygn i sträck legat mellan 0,1 och 9,9 grader. Våren kan enligt samma institut inte komma före den 15 februari. Och om våren en gång kommit, så är det vår, även om vintern skulle komma tillbaka.

Någon kanske kommer ihåg, hur man förr drev med militären: ”Om kartan och verkligheten inte stämmer överens, så är det kartan som gäller.”

I norr är vintervädret på väg tillbaka men i delar av södra Norrlands inland och fjälltrakter måste våren bestå. Det har SMHI bestämt.

Kanske någon annan precisering av våren skulle fungera bättre. Kanske är det de sju dygnen som ställer till det.

Annan vår i Danmark och Norge

Danska DMI och norska YR definierar våren lite annorlunda. Så här skriver DMI om, vad som är vår:

”Vi har (derfor) prøvet at se på en inddeling af årstiderne baseret på døgnets gennemsnitlige minimumstemperatur for den klimatiske normalperiode 1961-1990, og har helt uvidenskabelig lavet følgende inddeling:

Om vinteren er minimumtemperaturen under 0° C

I foråret og efteråret er minimumtemperaturen 0 –10° C”

DMI kräver alltså i många fall högre temperatur, för att det ska vara vår än SMHI. Danskarna talar om en minimitemperatur mellan 0 och 10 grader. Temperaturen får alltså inte dala under noll. SMHI använder begreppet dygnsmedeltemperatur mellan 0,1 och 9,9 grader. Det utesluter inte frost under de sju dygn då medeltemperaturen ska vara över noll men under tio grader.

YR preciserar våren på följande sätt:

”Vår er overgangen mellom vinter og sommer og den perioden av året normal døgnmiddeltemperatur er mellom 0º C og 10º C (disse inkludert) og temperaturtendensen samtidig er stigende gjennom perioden.”

Norrmännen kräver, att temperaturen ska vara ”stigende gjennom perioden.” Inga sju dygn vars medeltemperatur kan kvalificera för vår, även om vintern skulle komma tillbaka, utan helt enkelt ”gjennom perioden”.

Petitesser naturligtvis.

– Vår är det, när det börjar grönska, sa ett par ungdomar häromdagen till GP som svar på frågan, om när de anser, att det är vår.

Subjektivt men trots allt bättre än en objektiv precisering, om den får så stolliga konsekvenser som i fallet med årets tidiga, så kallade, vår i delar av Norrland.

Varför inte astronomisk vår?

Kanske astronomernas vårbegrepp är det bästa. De anser, att våren kommer med vårdagjämningen och varar till sommarsolståndet. I runda tal är det då vår från 20 mars till 21 juni. Då kan våren aldrig bli sen eller tidig, bara kylig eller varm.

För Göteborgs del kanske det i år inte blir vår till den 5 mars, som är medelvärdet för vårens ankomst enligt SMHI:s definition. Men vårens ankomsttid kan ändå bli ganska normal. Låt vara, att de europeiska långtidsprognoser som DMI publicerar talar om vårkyla ända in i maj.

Oroande vårvärme

Apropå vårkyla och vårvärme, så finns det statistik som entydigt visar, att våren blivit varmare sedan 1860. Det kunde ha varit ett värmande besked, om det inte vore för, att den del av växthuseffekten som människan förorsakar är en av bovarna i dramat.

Staplarna och kurvan här nedanför talar sitt tydliga språk.

Vårvärmen från 1860
Grafik: LARS ARVESTÅL

Tjällen dröjer men namnet är spårat

Skärgårdens speciella vårtecken – Strandskatan – dröjer fortfarande men har enligt statistiken ytterligare några dagar på sig. Om man nu inte räknar dem som sågs flyga förbi Kråkudden på Hönö redan på nyårsdagen. Första sånglärkan sågs för övrigt också den mitt i vintern – den 19 januari vid Morups Tånge.

Slutligen – mysteriet kring Strandskatans lokala namn på västkusten, tjäll, verkar vara löst. Tjäll har släktskap såväl med norskans tjeld som med isländskans och färöiskans tjaldur. Och alla går sannolikt tillbaka på ett gammalt nordiskt ord för strandskata – tjaldr.

Trevlig (vår)helg!