Just nu sitter jag i en buss mot Alingsås tillsammans med fyra borgerliga partiledare, fler partifunktionärer än jag kan hålla ordning på, ett tiotal journalister och en spion.

Det är turné. Dagens första anhalt var en kexfabrik i Kungälv, där ledningen dukat med riktiga koppar, kaffe och ja, ni fattar vilket tilltugg. På vit linneduk. Sedan satt ett tiotal anställda och försökte föra ett lugnt samtal med statsministern och de övriga ministrarna, medan journalisterna fnissade lite generat i bakgrunden. Det gick väl så där.

 Men ingen kan säga att partiledarna inte ansträngde sig. Här var de uppenbarligen beredda att ge upp en omhuldad hjärtefråga.

- Det är första gången på två och ett halvt år som jag ser Göran ta en kaka, sa hans pressekreterare Petra Kjellarsson storögt.

Socialministern och utbildningsminister Jan Björklund är kända GI-bantare. Göran Hägglund ville dessutom införa en ”fettskatt” för några år sedan. Det är väl en av de skatter som inte diskuterats i den här valrörelsen.

Eftersom miljön var ”arbetsplats” gissade vi journalister att det vankades ett utspel på jobbtema i dag. Och mycket riktigt. I dag blev det en satsning mot ungdomsarbetslösheten. Alla fyra ansträngde sig för att verkligen framhålla hur allvarligt de ser på den, efter att ha anklagats av oppositionen för att förringa problemet.

I en valrörelse kan varje ord vändas emot en, därför försöker de väga vartenda på den berömda guldvågen. Och hitta minsta lilla blotta i resonemanget.

Det är också därför vi har en spion i bussen. Fast det var mest förr i tiden det kallades så när partierna skickade tjänstemän för att bevaka motståndarpartiet. Nu för tiden verkar stämningen mer avspänd. Socialdemokraten Robin har hängt med de borgerliga så flitigt att alla partiaktiva hälsar på honom som på en gammal kompis. Göran Hägglund går fram och kollar läget.

Och nu är vi framme i Alingsås.

Kategorier: Valet 2010 |