Om man googlar intervaller får man snart lära sig att det är en träningsform “som sägs ha sitt ursprung i 30-talets Tyskland”.
Det ger ju lite dåliga vibbar.
Men faktum är att när man kört fast som löpare, och känner att man står och stampar på samma tider så kan det var läge att hitta på något nytt. Överraska kroppen lite.
Köra intervaller.
Jag gör det någon gång ibland, och borde förmodligen göra det oftare. Men för det första skrämmer det mig lite, och för det andra är jag inte säker på exakt hur jag ska få bäst resultat.
Så jag ringde Johan Wettergren på Göteborgs friidrottsförbund, en av Sveriges bästa löpcoacher, och bad honom om tips för motionärer som tränar för Göteborgsvarvet. Så här säger han:
- Då ska man inte springa för korta intervaller. Någonstans mellan två och sex minuter kan vara lagom, med ett par minuters vila. Den sammanlagda löptiden bör vara minst 20 minuter.
Hur snabbt ska man springa?
- Det behöver inte vara extremt högt tempo, det viktiga är att det går fortare än normalt. Det brukar vara lagom att ligga kring 85 till 90 procent av till exempel maxpulsen. Och man måste hålla tempot genom hela passet, den sista intervallen ska inte gå långsammare än den första.
Exakt vad vinner man på att köra intervaller?
- Nyttan med det är att man ökar sin maximala syreupptagningsförmåga och att man tränar upp sin löpekonomi (minimerad energislöseri) i hög hastighet. Det kan absolut hjälpa dig att slå personbästa på Varvet. Du vänjer kroppen vid att springa snabbt.
Hur ofta kan man köra det?
- Det sliter mer på kroppen än vanlig löpning. Om man är motionär som kör tre gånger i veckan så kan ett intervallpass i veckan vara bra, det vill säga omkring 30 procent av den totala träningen.
Många pratar om tröskelträning i samband med intervaller. Vad menas?
- Det är helt enkelt tempoträning som utförs med en sådan intensitet att man är nära mjölksyratröskeln. När mjölksyran kommer upp i fyra millimol så sjunker tempot. Så man försöker hamna på omkring 3,5 millimol laktat i blodet.
Så säger alltså Johan, och eftersom jag inte har någon millimolmätare med mig när jag springer så tar jag med mig de mer handfasta tipsen.
Det vill säga: Spring ett snäpp snabbare än normalt, och håll samma tempo genom hela passet. I takt med att formen förbättras kan man förkorta vilorna. Försök dessutom att hitta en relativt plan sträcka att springa på, det blir lättare att kontrollera tempot då och du får ut mer av passet.
DU DÄR! Ut och spring med dig! Johan Wettergren tar inga fångar.
/Eric
Rss för Varvetbloggen
