Vi ser ut som fågelskrämmor.
Öknen bryter ner och förbränner som en skoningslös hämnare.
Det är över femtio grader i skuggan. För lite vind för att segla och vi skumpar norrut mot Hardin City på SVT jeepens flak likt mexikanska daglönare.
Två mil norr om Double Hotsprings når vi till sist den övergivna guldruschstaden, eller det som är kvar av den.
Legenden säger att Mr Hardin lurade emigranterna på väg västerut att det fanns silver och guld här. När stan var som störst på artonhundrafemtiotalet levde uppåt tiotusen själar här. Nåt silver hittades aldrig och idag är några husgrunder av röd sten allt som finns kvar. Hardin City måste varit en fruktansvärd plats att bo på. Idag lika varmt som det helvete Mr Hardin gissningsvis kokas i. På vintrarna yr snön över dessa bittra slätter.
Vi letar övergivna silvergruvor. Små jordekorrar kilar fram mellan buskarna som Piff och Puff på julafton.
Vi pratar om Joe Hill och indianerna från Pyramid Lake reservatet vi träffade på vägen in hit. Om detta unga lands grymma historia.
Thomas Smith byggde originalet till vår vindvagn 1853.
En spännande, dynamisk och helgalen tid. En tid när ingenting var säkert och allt möjligt. Legenden säger att han efter sitt stora fiasko seglade vidare ut i öknen och slog sig ner och fick frid bland indianerna på prärien någonstans öster om Kansas.
Snuset är på upphällningen och mannarna ombord på Astrakan rastlösa.
I morgon är vår sista seglingsdag innan vi tar oss in på Burning man. Måtte det blåsa!
Ligger i skuggan under drömskeppet och funderar över mänsklighetens framtid.
Kanske är det besöket i Hardin City som triggat tankarna. En stad av förhoppningar och lögner.
Är vi människor bara en djurart bland alla andra som förökar sig ohämmat så länge det finns näring?
Eller har vi möjlighet att evolvera in i en ny era där vi kan leva gott materiellt och andligt utan att såga av den gren vi själva sitter på?
Det känns som samhället gått vilse. Det behövs visioner för en ljus framtid bortom olja och atomklyvning.
Astrakan har färdats drygt tjugo mil över Nevadaöknen. Med krafterna istället för emot. Utan att lämna några spår. Hoppas det kan inspirera andra som vi i besättningen själva vill bli inspirerade. Burning man skall bli fantastiskt att besöka efter nio dagar här ute.
Tack för alla kommentarer till bloggen!
Kan inte svara via satelliten men läser dem högt för besättningen på kvällarna.
Alla hälsar. Alla mår bra.
Tack alla ni som gör det här äventyret möjligt!
Tack Henrik Jutbring, Björn Sandmark, Ylva Gustavsson och Jonas Andersson för att ni trodde på det här från dag ett. Tack mamma och pappa och Tina och Björn för att ni passar Felix. Tack älskade ungar! Tack Lalla och Sören, tack Per, tack Jen, Carl, Dagge och Alling. Tack alla ni som stött oss med pengar, prylar och positiv energi.
Tack alla flickvänner och fruar för att vi får vara här ute och försöka bli bättre män tillsammans. Tack alla jag glömmer nämna. Får skylla på värmen. Tack!
Och om nån därute vill sätta in 150 spänn för att hjälpa oss ta Astrakan ännu längre in i solnedgången så smsa WWP till 72345. Tack!
Rss för Wallgrenbloggen
Grabbar! Hoppas som sagt att ni fortsätter att dokumentera från Burning Man! Här hemma är ni livs levande legender. Tack för spännande läsning och fantastisk fotodokumentation. Ni halvtokiga drömmare, slog nävarna ihop och skapade vad som för de allra flesta hade förblivit just en dröm.. Och det är ju inget snack om saken: vad ni gett er ut på är ett äkta, old school Äventyr. Nu får ni skrivas in i böckerna tillsamans med Amundsen, Mason&Dixon, Heierdal och de andra. Inspirerande att se att Äventyret inte tillhör historien och att världen fortfarande har outforskade vidder. DREAM ON! Bless /Julia
Grabbar! Hoppas som sagt att ni fortsätter dokumentera från burning man. Här hemma i Sverige är ni livs levande legender. Halvtokiga drömmare som slog nävarna samman och skapade vad som för de allra flesta andra hade stannat vid just en dröm. Sjukt spännande läsning har ni gett oss och fotorna är de mest storslagna och romantiska som skådats. Erat stolliga påhitt utvecklades till ett äkta, “old school” ÄVENTYR. Nu kan ni skrivas in i historieböckerna tillsamans med Amundson, Mason & Dixon, Heierdal mfl… Inspirerande! Äventyret tillhör inte historian och världen har fortfarande outforskade vidder att upptäcka! BLESS! /Julia
Instämmer med alla andra supportrar… Känner mig stolt och glad över att känna såna hårdingar (som blir mjuka i ökenhettan). Lite orolig dock när jag ser lillbrorsan i gula långkjolen, är det värmeutslag eller? Hur som helst, unnar er allt gott och låt ölen svalka era strupar i Burning Man.
Kramar från Masthugget!
Ni är alla helt grymma!!!
Fantastiska känslor du förmedlar med ord i bloggen i ditt överhettade tillstånd och underbara bilder!
Skickar en extra cyberkram till JensMannen!!
Marielle
Grymt spännande att se bilder och höra allt!
Jag gillar den filosofiska och funderande stämningen, kanske är det så att i extrema situationer så faller dököttet av i tankar och i huvudet, man spetsar sina sinnen, sin överlevnad och sin upplevelse av att vara levande. Det viktiga träder fram. Bekvämlighet faller isär och dör. Kvar blir i bästa fall en laddad upplevelse livet och våra möjligheter, i värsta fall frustration och vilsenhet.
Ha det bra och ta hand om er – drick en öl för oss alla som är kvar i hemlandet.
Erik
Fantastiskt att följa er. Du skriver så bra och bilderna är otroliga! Smsar också!
Eftersom jag genom att följa Astrakan sparade in en charter, skickar jag iväg några WWPer till solnedgångsfärden. Kanske räcker till sololja, hamburgare och några bira.
Kör hårt!
Hej Micke och Teitur! Vi följer med spänning varje dag ert stora äventyr. Fantastiska bilder ni tar!
Kramar från Bittan o Lasse
sicket äventyr – Felix och jag återskapar det i förskolans vardag – bilderna är helt enastående, allt som gjort för fotoböcker, filmer allt allt allt. can’t wait att få hem dig/er och tills dess läsa mer och inspireras! många kramar från Burning Island
Minst 20 gånger om dagen trycker vi på den lilla runda pilen för att uppdatera Wallgrenbloggen som ligger öppen hela tiden på köksbordet. När där är nytt inlägg är det högläsning även här,oavsett om bara Mille och Allan är lyssnare eller några fler tvåbenare. Det har onekligen blivit lite lugnare, lite tystare i stugan sedan fokus dragit mot Kroksjöns norra del. Som tur är inte så långa avstånd, och hela landet är bara grönt och en sån jäkla växtkraft så det känns som om vägen växer igen… så olika det kan va!
Ert äventyr är fantastiskt och galet och sådana bilder som ni levererar har knappast skådats!!
Vi längtar efter att få hem er!! p+p
Men du fortsätter väl att blogga även från Burning man? Vi vill höra om allt spännande som händer där och se massor av bilder! Måste fråga om Camp Alling – är det en fast plats som ni åker bil fram och tillbaka till, eller…? Förstår inte hur det hänger ihop. Var nu alla riktigt försiktiga med solen.
Tack ni för alla fantastiska inlägg, åbygget följer er med spänning! I drömmen inatt var jag på väg till er för att möta er på burning man. Önskar jag kunde vara hos er! Poss på er alla och tat lugnt!
Är väldigt intressant & roligt att läsa om ert äventyr från granarna i Äsphult till ökenseglingen!:-)
Keep up the good work!!
Mvh/ David & Karro