Wallgrenbloggen

Tvättar mina strumpor och rakar Jimbos nacke. Vi tvättar oss i heta källan och byter kläder. Vi är ett gäng luffare på väg in för att möta kungligheterna på Burning Man.
We got to go in with style!
Ny ska vi festa i sju dygn i sträck. Vi ska festa för Astrakan. Vi ska festa för er där hemma. Vi skall festa för alla som dog i Hardin City. Vi skall dansa på deras gravar och yla som cayotes mot månen.
Love all. Trust a few. Make wrong to none.
Vi sätter segel och styr norrut. Äter lunch under gång. Ser Black Rock City, Nevadas tredje största stad en vecka om året, som ett gigantiskt moln torna upp sig framför oss. Twisters dansar som älvor runt omkring. Inuti känns de små som att blästras av stålkulor. De stora dödar dig direkt. Lyfter upp dig tio meter i luften och släpper ner dig i en liten blodig hög. Nytt fartrekord; 43 kilometer i timmen. Vi blåser på som en trimmad tretons moped.
Får ett oerhört varmt välkomnande. De öppnar en hål i norra staketet och vi blir bordade av två bensindrivna piratskepp. Tokiga vackra, fria människor. En naken tant med hängbröst kramar mig länge och jag faller i gråt. Det är som att dö. Det är som att komma hem. Träffar två professorer från Berkley. Träffar Jesper Larsson och Gustav och Olle som jag lärde känna på Futuredrome.
Så otroligt mycket bra konst!
Alla älskar Astrakan och vi får en fantastiskt placering i staden absoluta centrum alldeles bredvid Mannen.
Rullande barer. Gigantiska eldkastare. Nakna kroppar. Ett gigantiskt tivoli. En lekplats för vuxna. Tortuga för ett gäng törstiga pirater!
De säger att vi inte får segla här inne men vi kommer göra det ändå. Ett skepp från Hawaii kommer hjälpa oss. Whiteout. Tar skydd i en bajamaja. Iskall öl. Lycka!

Kategorier: Okategoriserade |