De senaste dygnen kommer ta år att bearbeta. Besättningen har gått vilse i denna stora labyrint, detta världskalejdoskop av intryck.
Som att tumlas i en stor het centrifug tillsammans med sextiotusen andra.
Min älskade Martina materialiserade sig plötsligt och tig hand om mig som om jag vore en beduinprins.
Hon är den coolaste galnaste människa jag någonsin träffat.
Stämningen på Burning Man blir alltmer uppvriden och hypnotisk. Som en gigantisk generator där vi är atomerna och varje möte en liten gnista som tillsammans skapar mer mänsklig energi än vätebomb. En tryckvåg av framtidstro. En extremt positiv energi som sprids över välden när alla åker hem efter bränningen av Mannen.
Ikväll är det stor swing och burleskfest ombord på Astrakan men otroligt utspejade artister från Hollywood och San Fransico.
Igår drog ett stort svart åskväder in här. Regndroppar föll som pingisbollar genom lasrarna och skapade magiska ljusfenomen. Sen kom åska och skyfall.
En av besättningsmedlemmarnas älskade fruar har blivit sjuk och han tar flyget hem från Reno ikväll.
Alla hälsar till sina älskade hemma!
Alla är ok men nu börjar vi bli tokiga på riktigt.
Längtar ut härifrån nu. Men först ska Mannen brinna.
Vi är ok
31 augusti, 2012
Rss för Wallgrenbloggen
