Hårdaste dagen i mitt liv.
Öknen är tuff men hanterbar.
Burning Man absolut vansinne.
Stefan Sporsen satt in på trumpet på burleskshowen ombord Astrakan.
Mikael flög ut från den lilla airstrippen strax efter att ett annat plan störtat. Nu sitter han förhoppningsvis på planet hem till Sverige och underbara Paticia. Krya på dig raring!
Nu är vi helt slut. Spridda för vinden och förvirrade. Har aldrig dykt djupare i mitt medvetna. Själen är större än världen. 
Rss för Wallgrenbloggen
Tack Henrik! Det är otroligt vad lite dropp och intravenöst antibiotikum kan åstadkomma. Jag är matt men på benen igen. Blir livrädd för allt vad resistenta bakterier heter. Tänk om lunginflammation åter blir en dödlig sjukdom…
Jag önskar Er alla en fin avslutning på den här äventyrsresan!
Tack för uppdateringen. Nu ser ni mer än slitna ut. Det räcker nu – kom hem.