Wallgrenbloggen

Allt känns som första gången.
Att sova inomhus. I en mjuk säng. På trettonde våningen på hotell Kaboki i Japan City, San Fransisco. Njuter av att börja fungera normal igen. Margaux och jag myser, äter japansk mat och shoppar på Valencia street.
Sjunger för första gången på länge. Går och sjunger med min älskade. Staden är frisk och kylig. Vad ska jag göra med alla intryck jag fått på den här resan?
Vill dela med mig. Vill ge lite Californien till Göteborg.
Städerna är inte olika. Här finns trådbussar förutom spårvagn vilket känns riktigt coolt. Annars är
Valencia Street som Andra Lång fast fetare. Skateboard, fixed gear och mäktig grafitti.
Sköna människor är sköna var de än är. Det är inte bilarna eller hamburgarna eller surfen jag gillar med Californien. Det är människorna.
Igår såg jag Stilla havet sprida ut sig som en stor kall gungande öken där kontinenten slutar i väster.
Vi svaldes av Redwoodskogen och mörkret och kämpade i dimman med att hitta hem till Erin och Jays lilla stuga i Bohemia, nära Russian River. De är så sköna. Jay var trummis i postpunkbandet Rythmpigs på åttiotalet och hankar sig numer fram som snickare. Erin jobbar på advokatbyrå i San Fran.
Nu ska vi fortsätta suga märgen ur det här äventyret. Margaux flyger ut i morgon. Men kvällen är ung och inatt är det nattklubb som gäller.
Mitt manskap är skingrat över hela västra USA och min telefon är avstängd. Om ni läser detta ses vi på Hotell Milano 9 september kl 18.
Be careful out there!

Kategorier: Okategoriserade |