Göteborg nu och då

Något måste det betyda

Det fanns fordom en Världens gång-redaktör – en skåning som skrek när man lånade hans IFK Malmö-mugg – som någon gång i månaden liksom otåligt lyfte blicken, betraktade världen i fönstret, läste ett nyhetstelegram eller innehållsdeklarationen på en läskburk och utbrast, med stark betoning på det första ordet: – Något måste det betyda. Därmed menade han i princip att änglaskaran av kåsörer, som han utsänt på jorden för att inhämta stoff till … Läs mer ››

Vem är Roger Pullen?

676045 Jag hittade en anteckning i en tjugo år gammal anteckningsbok: "Skriv om Roger Pullen". Till denna enda rad finns en pil dragen och under pilen: "Kolla!". Tyvärr skrev jag inte vem jag skulle kolla med. Annars minns jag nästan tonfallen i berättelsen om Roger Pullen, konstpauserna, det gäckande slutet. Jag kan frammana häpnadsväckande mycket av berättelsen om Roger Pullen, utom vem … Läs mer ››

Werup, Lars Vilks och livvakterna

Apropå tryckfrihetsförordningens 250-årsjubileum satt alltså jag en försommarkväll för fem och ett halvt år sedan på Olympia i Helsingborg och Helsingborg besegrade Kalmar med 1-0. Det är lite svårt att förklara hur jag hade hamnat där. Läsaren får helt enkelt godta att det förhöll sig så. Snett bakom mig satt två främmande män och pratade om Jacques Werup. Jacques Werup var en fin författare och musikant från Malmö som, bland mycket annat, … Läs mer ››

Alla älskar den som går före i kön

Jag satt i en vaccinationskö och det haglade mot fönstret. Det var inte i år. Det var förra gången det var allvar, då FN, Socialstyrelsen eller Hembakningsrådet – jag minns inte riktigt – hade meddelat att civilisationen skulle gå under när fågelinfluensan anlände till konungariket Sverige med Trelleborgsfärjan. Vaccinet hotade dessutom att ta slut. När jag satt med min rasande fyraåriga flicka i sprutkön i Masthugget kom alltså en man in och log … Läs mer ››

Pappan går tunga fjät efter mobilen

Morgonen dagen före lucia går jag med tunga fjät runt Fjällskolan, ty jag letar efter hennes mobiltelefon. Hon fick den i höstas när hon fyllde åtta år. Den har silvermönstrat skyddsskal som ska föreställa dinosaurieskinn. Hon hade lämnat en grundlig om än inte alldeles klar rapport om omständigheterna kring försvinnandet: Min flicka – vi kan kalla henne Flicka A – hade medfört mobiltelefonen ut till Fjällskolans gård för att där hänga … Läs mer ››

Jag älskar det här göteborgska vädret

Ingen brukar tro mig när jag berättar att jag älskar det här vädret. För när det gäller väder förhåller det sig så att man förväntas älska somrar och höga klara himlar. Det ingår i den medborgerliga befattningsbeskrivningen att man framåt höstkanten ska beskärma sig över att vi skruvas in i mörkret. Vi förväntas vara avundsjuka på de mocklisar som har bokat tio dagar på en tahitisk strand med garanterad sysslolöshet och palmblad … Läs mer ››

Säger du implementera slår jag ihjäl dig

Allt var egentligen ganska bra. Jag satt vid ett restaurangbord med rutig duk och tittade ut genom fönstret och såg spårvagnarna pila genom Gamlestaden. Klockan var kvart över tre. Det var väl inte direkt snö i östra Göteborg, men det fanns ett vitt frostaktigt något i träden och på trottoaren och på blecket på andra sidan glaset och jag bestämde mig för att det var snö och följaktligen kunde denna … Läs mer ››

Vi lekfulla göteborgare gör alltid fiasko

704333 Förra veckan satt jag under de stora glastaken på Nils Ericsonsterminalen och hörde två kvinnor diskutera Göteborg. Ingen av dem, framgick det, var från Göteborg. Den ena, uppfattade jag, skulle ta bussen till Strömstad. Hon sade: – Göteborgarna är ju så lekfulla. Det var bra sagt. I denna fråga kan jag med min egen erfarenhet bekräfta sakförhållandet. Vi göteborgare är … Läs mer ››

med Kristian Wedel

Om cookies på våra tjänster

!

GP:s bloggar sparar viss data för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda GP:s bloggar godkänner du detta. » Om cookies och personuppgifter