Göteborg nu och då

Hur du skaffar en fiende för livet

Det är det effektivaste sättet att skaffa sig en fiende. Du vet hur det går till. Klockan är halv ett på natten. Du sitter på en pall i ett kök – för alla svenska kalas slutar med att alla gäster trängs i det obekvämaste rummet – och du äter ljummen korv eller dricker sockerlag direkt ur en plåtburk. Mittemot dig sitter en skäggig man som du presenterats för fyra timmar tidigare och … Läs mer ››

Ingmar Bergman är större än Zlatan

En ganska känd kollega – som jag ämnar namnge (kanske) blott väldigt sent vid Publicistklubbens nästa julfest – sade en gång: – Det är väl inget svårt att vara kåsör. Det är ju bara att skriva det man ser och hör. Nja. Det är inte så det går till. Man går och klämmer på saker. Man har listor med pilar och kulörer. Ibland tänker man med vemod på vad Einstein sade … Läs mer ››

Jag utbringar en skål för Västtrafik

I år firas ett 25-årsjubileum. Det är enbart jag som firar. Andra saker inträffade också år 1992. Anne Wibble var finansminister. Danmark blev Europamästare i fotboll. Tunneln genom Hallands-ås började byggas. Trosa blev en självständig kommun. Det blir väl idel festivitas överallt. Men jag är ensam om mitt firande. År 1992 var det år då jag klev på buss 17 vid Drottningtorget klockan 13:22. Jag minns alltså inte vilken dag eller … Läs mer ››

Wedel: Kartritaren och den hemliga smällen

Jag känner en man som skulle framställa en karta. Han var verkligen noggrann. Till professionen är han formgivare och följaktligen blev kartan också mycket vacker – med blå övertoningar och sirlig typografi. Kartan skulle tryckas i 22 000 exemplar till världens största orienteringstävling. Formgivaren hade låtit sig enrolleras i tävlingskommittén enbart för att en gång i sitt liv få framställa en karta. Han hade älskat kartor sedan barnaåren. Han hade haft en reproduktion av … Läs mer ››

Det är jag som är Messenger

Jag kan inte säga exakt vilket år det var. Men det var längesedan och det var vår och jag satt på kvällen och tittade på Familjen Macahan på tv. När klockan var en kvart efter midnatt tog jag på mig en mörk träningsoverall och cyklade via Föreningsgatan, förbi Götaplatsen, upp till Näckrosdammen. Det var en mulen natt. Det var mycket viktigt att det skulle vara det. Jag parkerade cykeln och följde … Läs mer ››

Hur får men en åttaåring att somna?

Ibland berättar jag sagor för att en åttaårig flicka ska somna. Hennes bror sover redan sedan länge under utvecklande av ganska häpnadsväckande snarkningsläten och bredvid honom har även den nattande mamman somnat. Detta är alltså sista stadiet. De reguljära sakerna är lästa, ljuset är släckt, jag ligger i overslafen bredvid flickan och en Triceratops av plysch i närapå naturlig storlek. För att få plats har jag fått röja undan Pokémonbilder, ficklampor, handväskor, tejp, … Läs mer ››

Ulf Sveningson försvinner i Egypten

Häromveckan stod jag och stekte potatis i Majorna och hörde då någon säga på radion, apropå någon av president Trumps diatriber mot journalister: – Tidningar orsakar ju vanligen inga diplomatiska incidenter. Nja, det där är ju inte riktigt sant. Jag har varit vittne till, ja i praktiken medskyldig till, att för Göteborgs-Postens räkning orsaka en diplomatisk incident mellan Sverige och Egypten. Här skulle jag naturligtvis kunna följa praxis och … Läs mer ››

Wedel: Göteborgs förborgade hemlighet

Det finns en dörr i Göteborg. Denna dörr skiljer sig från alla andra dörrar inte blott genom sin storlek utan också genom sin mörka förtätade prägel och genom sin klart demonstrerade antydan om att den ruvar på hemligheter. Det är en gallerdörr i berget vid Esperantoplatsen. Den är grön och butter och gör ett liksom omutligt intryck. En enda gång har jag sett den öppen. Det var en natt och jag … Läs mer ››

med Kristian Wedel

Om cookies på våra tjänster

!

GP:s bloggar sparar viss data för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda GP:s bloggar godkänner du detta. » Om cookies och personuppgifter