Göteborg nu och då

Bov med brinnande byxor

En sommar för ett kvartssekel sedan var jag kriminalreporter på en tidning i Småland. Jag var också fiskereporter, trädgårdsreporter, tingsreporter, bevakare av lokala näringslivsfrågor, redigerare och telefonmottagare till resultatbörsen. Jag hade några års journalistisk erfarenhet från Göteborg och visste sålunda att man borde ringa polisstationerna så sent som möjligt varje kväll. Vid en station – jag tror att det var Vetlanda – dröjde det alltid 25 signaler. I slutet av sommaren ringde … Läs mer ››

Tårar på Internationella kvinnodagen

Hon är åtta år, hon borstar sitt hår mycket länge varje morgon, hon för anteckningar om Kärleken i en dagbok med glittrande hänglås, och för tre veckor sedan såg hon alltså ett par ljusblå rullskridskor i en butik på Kungsgatan. De kostade 349 kronor. När hon försökte räkna ut hur många veckopengar (tjugolappar) som krävdes nådde hon så överväldigande tidsrymder att det föreföll henne meningslöst att ens tänka på saken. I stället, meddelade … Läs mer ››

Vet du varför min hund heter Zorro?

Minns ni den mossgröna skylten som brukade sitta över kassan på glasskaféet på Frölunda Torg? Den sitter nog inte kvar (jag tror inte ens att kaféet sitter kvar). Jag citerar ur minnet: Dumhet är en sjukdom som drabbar enbart omgivningen. Jag brukade tycka att detta var kloka ord, präglade av en kärv livserfarenhet. Måhända bar anslaget det självupplevdas prägel; glasshandlare får höra mycket. Men den senaste tiden har jag ändrat … Läs mer ››

Vilka minnesbilder vill vi hänga upp?

Jag hade varit på ett evenemang i den vresiga och vackra svenska glesbygden – med gula grästottar och diken och svarta hustak och en bygdegård med leverpastejsmörgåsar och lappar från brottningsklubben – och eftersom sista bussen hade gått till Göteborg trängde vi in oss i bilar. Jag hamnade i ett baksäte med granbarr på den svarta gummimattan och bredvid mig satt en okänd kvinna och när vi började småprata insåg jag att hon … Läs mer ››

Wedel: Tjuvlyssningar i invandrarfrågan

Jag stod på Stadsbiblioteket och hörde genom hyllan med sjöfartslitteratur (Prcd Ångbåtar) två äldre män som plötsligt – troligen på grund av något fatalt förbiseende – slutade att prata om Västlänken och övergick till att prata om invandring. Jag fäste mig vid en replik: – Men när dom kommer över gränsen och inte har något pass vem man ju inte vem dom är. Det är ju en allmän missuppfattning det där, … Läs mer ››

Svensk med brinnande grytvante

Någon gång i månaden när jag lyssnar på radionyheterna brukar jag tänka på mannen med grytvanten – och kanske också en smula på takläggaren och hans fru. Det är alltså inte vid varje sändning. Det är vid en viss typ av nyheter. Det gäller nyheter när något avvikande har inträffat, men där alla inblandade i varje led har betett sig oklanderligt eller åtminstone normalt. De har liksom obevekligt förts mot stupet.

Skrivkramp var en förnäm åkomma

Jag mottog klockan 5.28 en tisdagsmorgon ett läsarmejl: * Varför skriver GT så mycket om ishockey? * Brukar du ha skrivkramp? Den första frågan är ju nästan överväldigande feladresserad, även klockan halv sex på morgonen. På den andra frågan svarar jag: nej. Det är inte längre någon som har tid att ha skrivkramp. Men förr i tiden – det vill säga fram till för ungefär femton år … Läs mer ››

Bananbakelse räddade två liv

Handen på hjärtat. Har ni inte någon gång kommit tillbaka från någon förrättning och sagt, med lättnad: – Inget har hänt. Detta brukar man alltså säga när det har varit så att säga nära ögat. Jag besökte till exempel Borås häromveckan. (Det var inte det som var nära ögat; det var hela tiden min avsikt att jag skulle till Borås; på GP skyr vi inga mödor för läsarnas bästa. ) Men … Läs mer ››

med Kristian Wedel

Om cookies på våra tjänster

!

GP:s bloggar sparar viss data för att ge dig en bättre upplevelse. Genom att använda GP:s bloggar godkänner du detta. » Om cookies och personuppgifter