Därför sjönk ostindiefararen Götheborg

John Brovik
John Brovik

Lördag den 10 januari presenteras ett smärre scoop på GP:s Världens gång-sida. Mycket tyder på att det är lösningen på en 270-årig gåta.
Ty i september 1745 förliste ostindiefararen Götheborg förargligt vid grundet Hunnebådan i Göteborgs hamninlopp – någon timme från hemmahamnen, efter att ha varit borta i nästan 30 månader.
Sedan dess – nästan – har experterna kivats om orsaken till förlisningen.
Var lotsen full eller mutad? Var fartyget utsatt för sabotage?  Eller sänktes ostindiefararen Götheborg på grund av det märkliga fenomen som kallas dödvatten?  GP: s båtskribent John Brovik berättar i morgon om nya forskningsrön – framtagna av arkivarien Kalle Johansson på Landsarkivet i Göteborg – som stöder dödvattensteorin.

 

John Brovik, din artikel publiceras ju på GP:s Världens gång-sida. Men kanske kan du redan nu berätta något?
– Man bör väl poängtera att det handlar om en teori – inte ett granithårt bevis.  Mitt intresse väcktes när jag fick ett mejl från VG-läsaren Mats Andréasson. Mats jobbar professionellt med vattenfrågor i kommunen och verkar helt enkelt kunna allt om vatten. När han sen berättade att han skrivit en bok om Göta Älv, som innehåller teorin om dödvatten kopplat mot nya vetenskapliga studier, ja då var jag helt fast.
Dessutom berättade Mats att han under sin släktforskning hittat en anfader som var lots i Landskrona som hade råkat ut för exakt samma sak som lotsen på Götheborg! Alla skyller ju på lotsen, men jag tycker det är dags att återupprätta honom. Inget särskilt verkar ha hänt Caspar Matsson, en försumlig lots skulle ju plickte med gatulopp efter Straff-Ordningen som det stod i Sjölagen. Vem överlever nåt sånt? Ingen väl? Men fem år senare är Caspar Mattson ute och lotsjobbar igen. Karln var oskyldig, tror jag. Jag tror på dödvattnet.

Kalle Johanssons artikel heter Reconstruction of Winter Average Temperatures 1651-1759 in Western Sweden och ingår i ”Preindustrial Commercial History” (redaktörer: Markus A Denzel och Christina Dalhede).  Vad är det egentligen han har undersökt och kommit fram till?
– Det är Kalle Johansson som forskar om historiska vintrar på Landsarkivet i Göteborg. Helt fascinerande tycker jag! Med hjälp av tjocka, urgamla räkenskapsböcker från Lilla Edets slussar så har han lyckats räkna ut historiska vintertemperaturer för tider långt innan vi började göra mätningar av temperaturen över huvud taget här i landet. Han skapar väderdata genom använda räkenskaperna från slusstrafiken som ett slags smart indikator för historiska vintrar.
– Kalles forskning bekräftas också av flera internationella klimathistoriska studier. Det här tycker jag blir något av en nyckel till gåtan om Götheborgs förlisning.

Du är ju själv seglare med stor sjövana. Hur känns det att segla i dödvatten? Vad är det egentligen som händer.
– Jag har aldrig hamnat i dödvatten. Än, är väl bäst att tillägga. Men det är nog framför allt stora, tunga skepp som kan drabbas när farten är för låg och man har för lite segel uppe. Man står på däck och ser hur vinden fyller seglen men skeppet går inte att styra. Jag minns lite svagt en reportagebild i ett engelskt seglarmagasin. En kopia på ett historisk segelfartyg som förliser utanför Cornwall i en liknande händelse för en sådär 20, 30 år sedan. Det kan också handla om mer moderna fartyg med för svag maskinstyrka, något som Mats Andréasson tydligt visade oss i sitt bildspel.

Planerar du att skriva mer om det här?
– Absolut! Jag ska träffa Kalle på arkivet nästa vecka och fråga lite mer hur man går vidare med det här och hur forskarsamhället utomlands jobbar med historiska klimatfrågor. Allt bidrar ju till kunskapen om den värld vi lever i och det tycker jag är ständigt fascinerande.

Forskaren Kalle Johansson
Forskaren Kalle Johansson
Mats Andersson, vattenexpert.
Mats Andréasson, vattenexpert.

10 kommentarer om “Därför sjönk ostindiefararen Götheborg

  1. Roligt att se att Ostindiefararen Götheborg fortfarande har kraften att fänglsa och engagera. Själv var jag forskningsansvarig och sakkunning vad gällde det Svenska Ostindiska Copaniets (1731-1813) historia när vi drog igång bygget av den nya Ostindefararen – Götheborg III. Jag har tillbringat många år med att läsa dagböcker och dokument från denna tid vid mina egna försök, då, att finna en förklaring. Och jag kan inte se att det finns något som talar emot dödvattenteorin någonstans, i de historiska dokumenten. Det finns andra mycket stora ouppklarade frågon som indirekt kan ha haft stor betydelse, jag tänker då på sådant som hände under resan, och som vi inte riktigt har lett i bevis än idag. Vad gäller ”underslev” och andra oegentligheter så förekom väl sådant i viss utsträckning men inte så, att det bör ha haft någon betydelse för förlisningen. Efter att vi väl fått igång projektet fortsatte jag själv min egen forskning och följde bland annat upp vad förste Supercargören August Tabuteau gjorde själv, efter förlisningen. Även om detta var intressant, gav inte detta heller någon anledning att misstänka att han medvetet satt skeppet på grund, som många antytt. Naturliga orsaker verkar mycket plausibelt och dit får väl även räknas möjligheten att man utmattade som man var efter den långa resan, kopplade av lite när nu hamnen var i sikte , och drack upp det som var kvar av spritransonerna innan man skulle passera igenom tullen.
    Sjöförklaringen som avgas den 19 september 1745 finns i avskrift här: http://www.gotheborg.com/project/sjoforklaring.shtml

  2. Klargörande av sakförhållandet:
    1.Vattenföringen i Göta Älv var vid den tiden påtagligt mindre-sannolikheten att det skulle uppstå s.k. skärning söt/saltvatten är näst intill obefintlig då nordgående strömmar då som nu efter kustbandet med c:a 3 knops hastighet ständigt bestod och fortfarande består vilket inte på något sätt påverkar manöverfunktionen hos ett skepp av denna storlek som har en last av c:900 ton + sin egen vikt.Spädningseffekten är 100%-ig och problem med navigering kan uppstå för mindre fritidsbåt norr Göteborg i Björköfjorden p.g.a detta fenomen där sötvatten från Nordre älv ansluter till från söderkommande strömmar-det känns varje gång jag åker där med min styrpulpet.Vattenmängden som kommer från Göta älv på den tiden(1700-talet) var försumbar-idag är flödet oerhört mycket större.Anledning därtill är skogsbruket som nu ger omedelbar avrinning i stället som förr absorbtion.Vattenståndet i Vänern är i nutid c:a 100 cm över referensytan som fastställdes på sjökorten för c:a 100 år sedan.Vid extremsituation med ytterligt lågt lufttryck och abnormt hög vind från väst under längre tid täpps utflödet från älven till och kustnära sjösprång uppstår men strömflödet norrut balanserar det till en hanterbar nivå.
    2.Forskning pågår i allehanda arkiv om de ekonomiska oegentligheterna och mycket finns idag tillgängligt om händelsen.Det blev till slut en piruett i den högre skolan när falsarierna skulle döljas!Man kan idag läsa i arkiven om sjöförklaringen
    och det står envar fritt.Forskarna söker vidare i anteckningar hos byalag,samfälligheter,kyrkoanteckningar och det kommer ett resultat som visar på de ekonomiska oegentligheterna!Händelsen har absolut inget med El Ninjo-kalla vintrar-aktiva solstormar att göra!I nutid håller Arvika på att dränkas av det nya skogsbrukets verkningar-vattnet rinner av som från plåttak i stället som förr assimeleras av marken.M.¨v.h Hans Edgar.

  3. Mycket intressant!
    Min mor, Ulrica Bränning, har forskat i lotsen Caspars liv vilket publicerats i Släkthistoriskt forum. Ett särtryck av arbetet återfinns på Styrsö Hembygdsförenings sajt,
    http://www.hembygd.se/styrso/files/2012/10/Mathesson3.pdf
    Länken till själva Pdf.filen är
    http://www.hembygd.se/styrso/files/2012/10/Mathesson3.pdf

    Sjöfartsmuseet i Göteborg har ganska nyligen publicerat liknande tes med dött vatten i sin årstidsskrift för vilket år jag tyvärr nu inte kommer ihåg.
    Mvh släkt till lotsen

  4. Detta har Lundh, Valde (2004). ”Varför gick skeppet Götheborg på grund hösten 1745?”. Unda maris ”2001/2003,”: sid. 106-122 : ill. (vissa i färg). 0349-0335. ISSN 0349-0335. Libris 9971760 skrivit utförligt om. Den naturvetenskapliga förklaringen av fenomenet dödvatten presenterades vid sekelskiftet 1900 av professor Vilhelm Bjerknes i Kristiania (Oslo) och dennes assistent Walfrid Ekman. År 1904 offentliggjorde Walfrid Ekman sina vetenskapliga resultat i avhandlingen On dead-water. Även polarforskaren Fridtjof Nansen anslöt sig till resultatet. Detta har gått att läsa om på wikipedia sedan december 2010. Inget nytt, alltså.

    1. Det är inte dödvattensteorin i sig som är ny – den har ju presenterats flera gånger förra (inte minst av GP) och är känd av alla som intresserar sig för ostindiefararen. Det intressanta är Kalle Johanssons väderdata som styrker dödvattensteorin på ett sätt som inte tidigare har varit möjligt. Missa inte John Broviks artikel i dagens Göteborgs-Posten.
      Med vänlig hälsning
      Kristian Wedel

    2. Wedel & Sylve: Även artikeln i Unda Maris 2001/2003 (Sjöfartsmuseet) presenterar utförliga väderdata som stöd för sina teorier. Men jag kommer självklart att läsa Broviks artikel med stort intresse och kritiska ögon.

    3. Tack för synpunkter och information! Intresset har varit mycket stort under helgen – det tackar vi alla läsare för!
      John Brovik och VG-redaktionen kommer att återkomma med utförligare artiklar i ämnet.
      Med vänlig hälsning
      Kristian Wedel

  5. Vilken dikt och nys!Det var helt andra orsaker – ekonomiska oegentligheter mot huvudmännen föranledde det spektaktulära händelseförloppet!

    1. Intressant! Berätta gärna mer om dessa oegentligheter, Hans Edgar!
      Med vänlig hälsning
      Kristian Wedel

Kommenteringen är stängd.