Någon på GP borde få näsan omvriden …

754855

Det var någon gång i mitten av 1990-talet.  Jag arbetade som redigerare på GP:s nattredaktion och råkade svara i nyhetschefens telefon en sen kväll. Det var en upphetsad man i luren.
– Jag har hittat en antik GP! skrek han.
Han förklarade att han städat i en byrå efter en avliden onkel. I en mapp hade den legat: ”Götheborgs-Posten tisdagen den 4 maj år 1813”.
– Hur mycket kan den vara värd? sade telefonören.
Jag tyckte att det lät fascinerande. Jag rådde honom att tala med ett antikvariat. När jag hade lagt på luren drog nattchefen – som hört samtalet – ut en hurts och visade mig en prydlig liten hög.
Det var ungefär 50 exemplar av Götheborgs-Posten tisdagen den 4 maj år 1813.
När jag ett par år senare började arbeta på Världens gång-redaktionen upptäckte jag att det hörde av sig ungefär en person i månaden med samma berättelse, blott med obetydliga variationer: en sensationell tidning, GP nr 1 av 1813, hade påträffats vid en vindsstädning, flyttstädning, vid ett arvskifte eller rentav vid öppning av en avliden mosters bankfack.
Och efter hand lärde jag mig att rabbla det dystra svaret: att Göteborgs-Posten någon gång, antagligen på 1970-talet, låtit trycka upp en faksimilutgåva av 1813 års tidning och i åratal delat ut den som souvenir till grupper som kom på studiebesök i tidningshuset på Polhemsplatsen eller tryckeriet i Backa.  Det var en mycket trevlig liten present. Det fanns egentligen bara ett problem: man hade glömt att någonstans i nytrycket ange att det rörde sig om ett nytryck.
Telefonörerna, som i vissa fall verkade ha bespetsat sig på enorma summor, brukade inte bli hänförda av denna upplysning. (En blev så arg att han i stället krävde att Världens gång-redaktionen skulle köpa en Zornetsning. Han besökte rentav redaktionen och företedde det påstått äkta verket, på vars baksida det tydligt stod att läsa ”Reproduktion Nationalmuseum 2002”.)
Numera kommer de flesta förfrågningarna via mejl, men regelbundenheten är densamma: ungefär en gång i månaden hittar någon GP-läsare en GP nr 1 från 1813.
Och den bistra sanningen är fortfarande att det med största sannolikhet rör sig om en sentida souvenir.
De flesta tar beskedet med större fattning än mannen med Zornetsningen. Några brukar också undra hur det kan komma sig att tidningen kan vara från 1813 när GP med visst buller firade sitt 150-årsjubileum år 2009.
Därom kan jag ge besked, ty jag var med (inte 1813, men 2009).
Det beror helt enkelt på hur man räknar. Göteborgs-Posten har utkommit kontinuerligt sedan januari 1859. Det är det som räknas. Men redan i maj 1813 började den 38-årige boktryckaren och före detta lundastudenten Georg Löwegren ge ut en tidning som han kallade Götheborgs- Posten. (Löwegren var en ofattbart energisk man som oavbrutet kläckte nya tidningar med namn som sedermera skulle bli berömda – även de första versionerna av Aftonbladet och Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning vevades ut ur hans lilla tryckpress. På fritiden drev han en egen söndagsskola, ett privat lånebibliotek och skrev dikter. Han gjorde allt utom att tjäna pengar.)
Om man räknar från den första tidpunkt då göteborgarna kunde läsa en tidning med namnet Götheborgs- Posten är alltså datumet tisdagen den 4 maj år 1813.
På detta glada 1810-tal rådde det tidningskrig i Göteborg. De flesta andra städer hade en enda tidning. Georg Löwegren kämpade på en skakig annons- och prenumerationsmarknad mot åtminstone fyra konkurrenter. Trots detta fick han ibland upp Götheborgs-Postens upplaga till goda 175 exemplar. Denna första version av GP överlevde i nitton år. Under ett mellanspel fanns ytterligare en GP-version innan David Felix Bonnier satte i gång år 1859.
Vad stod det då i nummer ett år 1813?
Jodå, det var en matig tidning på fyra sidor, ungefär i A5-format. Huvudnyheten är att kronprins Carl Johan, den från Frankrike nyligen importerade förste Bernadotten, tillsammans med sonen Oskar besöker Göteborg.
Aftonen den 1:ste Maj war en av de gladaste för denna Stads Inwånare. Hans K. H. Kronprinsen och H. K. H. hertigen av Södermanland ankommo hit i högönsklig wälmåga. Förgäfwes wore försöket att med ord skildra de gladakänslor, som vid detta högtidliga tillfälle uppfyllde allas hjertan.”
Kungen och kronprinsen dras i kaross genom Drottningporten – vid nuvarande Drottningtorget – och sedan utmed Stora Hamnkanalen. Göteborgarna står denna vårkväll vid glimmande marschaller och tittar storögt på en örnnäst, mörklockig, 50-årig fransos som knappt kan ett ord svenska, men ändå skall bli svensk kung efter den spattige och barnlöse Karl XIII. Någonstans i den hurrande hopen står Georg Löwegren GP:s förste reporter, och antecknar.
Det är en utmärkt tidning.
Och det är ungefär så den nutida korrespondensen med de hoppfulla vinds- och lådstädarna brukar sluta, i trots allt tämligen ljusa färger. Ty även om tidningen bara är ett nytryck är den fortfarande väldigt rolig att läsa.
Det var trots allt en trevlig idé att trycka den där faksimilutgåvan.
Men ändå. Men vissa dagar – när jag anar besvikelsen i ett slokörat svarsmejl – känner jag att jag milt men bestämt skulle vilja vrida om näsan på den okände kollega och redaktör som någon gång för ett par decennier sedan glömde att peta in det lilla ordet ”nytryck” …

2 kommentarer om “Någon på GP borde få näsan omvriden …

  1. Jag gjorde en eller två veckors prao på GP sent 80-tal och blev då tilldelad ett exemplar av denna just denna klenod!

    1. Tror du är sent ute. Vederbörande lär nog inte längre finnas ”på GP”.
      Snarare hör v. till den växande skara som motats ut med omilda metoder.

Kommenteringen är stängd.