Det är mitt fel att Pariserhjulet försvinner

Gšteborg - 1971 - Liseberg - Pariserhjulet - mšrker OBS Bilden Šr lŒgupplšst *** Local Caption *** DialŒda 1 - Bild: 1667
Pariserhjulet 1971

Jag måste erkänna: jag är medskyldig till Pariserhjulets undergång.
Lisebergs grällaste rundlagda skönhet har haft klara problem att hävda sig sedan Lisebergshjulet kom på plats.

Inga kulörta lyktor kunde dölja det faktum att Pariserhjulets diameter var 25 meter – jämfört med Lisebergshjulets  60 meter.

Pariserhjulet har funnits under större delen av Lisebergs historia. Den äldsta arkivbild jag funnit är rentav daterad ”cirka 1965”, vilket är en bravad med tanke på att hjulet kom på plats 1967.

Gšteborg - Liseberg och Pariserhjulet omkring 1965 *** Local Caption *** GT LŒda Krep 2012-03
”Cirka 1965.”

 

Pariserhjulet var alltså åtta år och jag fyra – nästan fem – när vi lärde känna varann.

Ty större delen av julen 1975 ägnade jag åt att betrakta Parishjulet, stående vid ett fönster på femte våningen i min mormors vinröda sammetssoffa på Gyllenkrooksgatan.

Pariserhjulet var jämte centralstationen det enda jag kände till av Göteborg – det som jag betraktade som själva staden, för jag var stockholmare fram till 1976, och fördes vid de sällsynta Göteborgsbesöken som en statschef bakom bilrutor, vanligen i vintermörker, mellan olika släktingars adresser och julklappsutdelningar utan att ha en aning om några geografiska sammanhang.

På kvällarna gick familjen i depå på Gyllenkrooksgatan och då stod jag åter och tittade på Pariserhjulet, med korta avbrott för lägenhetens övriga attraktioner (en snäcka med havsbrus, en tv med träjalusi, en trebent fåtölj, två blå porslinskatter).

I det kalla Göteborgsmörket lyste Pariserhjulet – med de gula, gröna, röda och blå upplysta gondolerna som vajade i isblåsten över och bortom Carlanderska sjukhuset.

753586

Men, jag ber om ursäkt, nu märker jag att jag börjat denna historia från fel håll.

Det var ju så att en kommunal funktionär ringde mig nästan 40 år senare och kallade mig till juryledamot.

– Vi måste ju ge det där Göteborgshjulet vid Lilla Bommen ett roligt namn, sade hon.

– Heter det inte redan Göteborgshjulet? sade jag.

– Nja, det är vad folk säger. Men vi behöver ju att ett riktigt namn, med lite spets och sälta, ett namn med lite Göteborgshumor.

Veckan därpå gick jag till jurymötet på på Lisebergs huvudrestaurang.

Där satt en imponerande samling glada laxar från Liseberg, Göteborg & Co, reklambyråer och – min kvotgrupp – den lite vaga kategori som kan betecknas som medie- och kulturfigurer.

Vi hade en särskild ända av bordet.

Jag satt mellan Viveca Lärn och programledaren Sara Wennerblom från Sveriges television.

Efter en stund hälsade reklammannen Magnus Tengby alla välkomna.

Han betraktades då fortfarande som en stor berömdhet, ännu badande i återskenet av den ryktbarhet som han förvärvat då han några år tidigare upptäckt att man fick vara med i tv om man  kunde spela Sven-Ingvars låtar i hårdrocksversioner.

Black Ingvars.
– Vi har samlats här för att ge hjulet vid Lilla Bommen ett namn, sade han.

– Det heter ju redan Göteborgshjulet, sade Viveca Lärn.

– Nja, det är ju bara vad folk säger. Vi måste ju ha ett riktigt namn, sade Magnus Tengby.

– På så sätt, sade Viveca Lärn. Då föreslår jag något med krabbor. Det kan aldrig bli fel med krabbor i Göteborg.

 

image_29700
Namngivningsjuryn för det hjul som inte kunde heta Göteborgshjulet åt sedan hjortsadel och roliga små kanapéer och chokladmousse i fyra timmar.

En sekreterare slet i ett hörn.

Vi måste ha kläckt bortåt femtio namn.

De flesta hade anknytning till älven och havet: Vattenhjulet, Rena Snurren (förutsatt att evenemanget var miljövänligt).

Påfallande många varianter anspelade på kommunalrådet Göran Johansson, vars trygga metallarbetarnäve antogs bära hela projektet.

Han hedrades med förslag i stil med Görans hjul och Johanssonhjulet.
De mest avancerade förslagen byggde på stadens slogan, den med det snedställda ö:et som också kunde utläsas som ett kolon – Go:teborg.

Skulle hjulet rentav, föreslog någon, kunna heta Go:ran.

Någon tyckte att nästa möte skulle äga rum i poolen på Hotel Avalon –  det vore bekvämare.

Vid femte vändan hade jag inga fler idéer och sade desperat:

– Vad gör ni sen med hjulet? Tar ni hit det till Liseberg eller?

Viveca Lärn sade blixtsnabbt:

– Det kan aldrig bli för mycket Hjul på Liseberg …

Två veckor senare meddelades i en kommunal pressrelease att det hjul som inte under några omständigheter kunde heta Göteborgshjulet nu hade fått sitt officiella namn.

Det skulle heta Göteborgshjulet.

Juryn tackades översvallande.

Göteborg - 1930-talet - Liseberg - entrén och Pariserhjulet *** Local Caption *** Bilden tillhör Lars-Börje Carlson - lars-borje@telia.com
En äldre variant av Pariserhjulet – fotograferat på 1930-talet.

 

Två år senare – 2012 – flyttades Göteborgshjulet till Liseberg och började snart i folkmun kallas Lisebergshjulet.

Jag blev inte kallad till ledamot i den jury som – antar jag – satt en kväll över hjortsadel och mejslade fram beslutet att hjulet som inte kunde heta Lisebergshjulet skulle heta Lisebergshjulet.

Det enda jag kan vara säker på är att detta hjuls intåg på Liseberg beseglade Pariserhjulets öde.

Viveca Lärn är självfallet oskyldig.

Hon kan inte rå för att hon är blixtsnabb.

Men jag kan inte frigöra mig från tanken på min egen skuld.

 

Pressvisning Liseberg

 

9 kommentarer om “Det är mitt fel att Pariserhjulet försvinner

  1. Det mindre hjulet kan väl, som andra skrivit, behållas och användas av barn och oss nostalgiker som gjort ett flertal romantiska turer i det.
    Gissar att det är många som upplevt pubertetens vilda hormoner under färd i det där hjulet.

  2. Som så ofta väl skrivet. Och det verkar som att det redan när det först dök upp var lite oklart om det skulle leasas eller köpas, kanske därför kommentarerna ovan skiljer sig så?
    http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.372019-upp-och-ner-med-goteborgshjulet
    http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.327870-hjulet-byggs-trots-overklagan
    Dessutom, i den senare artikeln:
    ”Efter två år nere vid Lilla Bommen ska stadshjulet flyttas till Liseberg, är tanken. – Det kan ersätta Pariserhjulet. Vi kommer knappast att ha två hjul i parken, säger Mats Wedin.”
    Så 9/3 2010 verkar det ha varit klart att det gamla pariserhjulet skulle bort.

  3. Oj, jag vet inte ens om jag vågar skriva vad jag tycker om bakgrunden till hjulet. Ingenstans har jag läst att Liseberg skulle köpa det för att det skulle stå kvar i parken. Hjulet skulle hyras för 23 miljoner årligen och sedan nedmonteras för att hyras ut till en annan stad. Mannen bakom planen var Göran Johansson. Enligt honom innebar hjulet ett PR-värde för Göteborg. Kosta vad det kosta vill ungefär. Rätta mig om jag har fel.

    Eftersom jag ansåg att göteborgarna och dess skattebetalare blev blåsta på pengarna kom jag snabbt på ett riktigt narrande namn på hjulet – Fuckyoulet. Jo, tyvärr kände jag på det sättet och kommer att hålla fast vid det tills någon överbevisar mig. Klarar GP att publicera min kommentar månne?

    Vänligen Halla

  4. Så himla bra skrivet! Jag njöt mig igenom hela början. Du, det är OK. Allt har sin tid, som min far alltid sa 🙂

  5. Det var redan beslutat innan hjulet beställdes att det skulle hamna på Liseberg, det var nämligen Liseberg som köpte hjulet från början.

    Men det var ett bra försök till en bra historia.

    1. Nej, det var inte Liseberg som beställde det, men det var Liseberg som fick betala hjulet eftersom Göran köpte det för Lisebergs pengar.

      Sen tycker jag att det lilla hjulet väl kan få vara kvar. De är av olika karaktär och det lilla skulle passa bättre nere vid barnattraktionerna och kan t.ex. placeras på en bro över mölndalsån.

Kommenteringen är stängd.