326 GP-fyrar avverkade! Hjälp!

September 1988 Vinga
Månadens fyr i GP september 1988 – Vinga, tecknad av Ulf Sveningson.

Vi for till Donsö för att träffa Esbjörn Hillberg, GP:s tecknare Ulf Sveningson och jag.

Alla människor som är intresserade av fyrar – och de är många – vet vem Esbjörn Hillberg är.

Han är ordförande i Svenska fyrsällskapet och innehavare av världens största privata samling av fyrlitteratur.

Han har tunt skägg, svär esomoftast omsorgsfullt och färgrikt och denna dag beklagade han att han gick lite snett, för han hade dragit sönder axeln i kamp med en utombordsmotor i Hälsingland.

01. Esbjörn Hillberg
Esbjörn Hillberg.

Han mötte oss nere på Donsö kaj, bland flakmopederna. Vi hade tagit 9.30-båten från Saltholmen. En norsk flagga stod sträckt från flaggstången på piren intill en röd ståltrålare.

Vi kom till Donsö i ett ärende som vi härmed också förmedlar till läsekretsen.

I drygt ett kvartsekel har ”Månadens fyr” publicerats i GP.

Den gummiartade utsträckningen för detta projekt kan lätt fylla den nuvarande fyrredaktionen med matthet: alla roliga fyrar är ju sedan länge skildrade: Vinga, Pater Noster, Kullen, Lindesnes, Hoburgen.

Till och med Cabo de Trafalgar och Faros i Egypten är avbetade.

GP-fyren i augusti 2007 – Fredagsholmen av Ulf Sveningson

 

GP-fyren i juli 2005 – Dynabrott.

Det var därför vi for till Donsö – för att få lite nya friska idéer på den fyrjournalistiska fronten.

Under förmiddagen med Esbjörn Hillberg lämnade han – så att säga mellan fyrarna – nyckfullt utspridda och lagom gäckande biografiska upplysningar om sitt liv före pensionen och fyrsällskapet.

Han jobbade länge för Broströms, sade han, och medan han och Ulf Sveningson ömsint arrangerade de bildskönaste fotomodellerna (antika sextanter, mässingslampor och barometrar) droppade Esbjörn Hillberg i bisatser – kring någon fyr vid Kap Horn eller Enånger – saker som:

– Under några år råkade jag ha mitt kontor på Femte Avenyn intill Rockefeller Center …

Eller:

– En morgon i Teheran hade jag fått bilen sönderskjuten …

Esbjörn Hillberg och hans fru Ulla bor i ett av de roligaste husen på västkusten – egentligen två hopbyggda hus plus tillbyggnader som har smält till en sömlös skönhet av trappor, dörrar och smuttar.

02. Sextant.

Man kliver rakt in i ett kök, observerar ett slags kabyss och matsal i ögonvrån till höger, fortsätter in i ett vardagsrum med vippfyrmodell och barometrar och stannar en stund i begrundan framför en orgel och ett träskåp som är ett utfällbart fartygstvättfat.

En oväntad dörr leder in i Donsö gamla lanthandel med hundra små blanka trälådor för socker, mjöl och knappar – och numera är lanthandeln Svenska fyrsällskapets boklager.

På sin väg mot biblioteket passerar man Donsös första telefonhytt. Den har transformerats till duschkur.

Och överallt: sextanter, oktanter, mässingslampor, barometrar, musköter, sjökort.

03. Hillberg

Ulf Sveningson stod en stund framför ett sjökort över Kap Horn – och det verkade vara en helt hopplös kaksmulighet av sund och återvändsgränder för sjöfarare.

Esbjörn Hillberg sade:

– I Punta Arenas vill vi ju titta på pingviner, men vi hittade inga pingviner, så vi tog oss upp mot Buenos Aires i stället. Nånstans på vägen köpte jag tydligen en båt …

Biblioteket – beteckningen känns absurt otillräcklig – rymmer förresten inte bara världens största privata samling fyrlitteratur.

På hyllorna finns propellrar kompasser, fyrprismor, passare, kikare, mistlurar och teodoliter – och självfallet också fler sextanter och oktanter.

04- Nakter

En livbåtskompass – tillverkad av Edward John Dent som gjorde urverket i Big Ben – hade en liten finsmidd låda för reservvekar tiill oljelampan.

På en hylla låg en grov pistol.

Esbjörn Hillberg sade:

– En Schmerling-gun.

Därmed fick jag också svar på en fråga som jag ruvat på i något decennium.

Ty en en gång har jag skrivit om den kolossalt starke Majornaprofilen Big Johnson (ej att förväxla med Big Ben ovan).

Big Johnson, vars grav jag sökte förgäves både på Djurgårdskyrkogården vid Ekedalsgatan och på den lila Mariebergskyrkogården i de stilla kvarteren över Karl Johans Torg, ska egentligen ha hetat Carl Leonard Johansson.

En natt på 1880-talet befann sig Big Johnson i de australiska farvattnen, som styrman på den engelska hjulångaren ”Maitland”.

En orkan bröt fartyget i två halvor.

Big Johnson, kaptenen och maskinisten drev en natt med akterskeppet och upptäckte i gryningen en artonmånaders flicka ombord.

06. Verktyg

De matade flickan med kex och vin och kondenserad mjölk och sedan surrades hon fast på Big Johsons rygg.

Han halade sig in till land på en lina som spänts från vraket.

Flickans mor hade också överlevt, hon hade befunnit sig på det lossbrutna förskeppet.

När jag diskuterat Big Johnsons insats med en intendent på Sjöfartsmuseet och kommit till detaljen om linan hade intendenten sagt:

– De användes förstås en Schmerling-gun.

Jag hade hummat instämmande.

Men nu – i Esbjörn Hillbergs bibliotek på Donsö – förstod jag äntligen.

En tunn lina hade skjutits ut med schmerlingpistolen och sedan hade man med hjälp av den kunnat dra en grövre tross som höll för Big Johnson och flickan.

Esbjörn Hillberg hämtade folianter som låg på tvären i hyllorna. Han föreslog att GP skulle ta en sväng till Eddystone Rocks i Devon, 14 kilometer utanför Rame Head.

Vi bläddrade i boken från 1790-talet. Eddystone är en blåsig klippa. En av fyrarna på klippan spolades bort en novembernatt 1703 med lykta, torn och manskap, inklusive konstruktören Winstanley.

– Ni kanske vill åka till någon stillsammare fyr, sade Esbjörn Hillberg.

Eddystone_lighthouse00
Den försvunna Eddystonefyren.

När Ulf Sveningson och jag skulle ta båten till fastlandsgöteborg regnade det mer.

Vi stod på kajen medan det mörknade över skogen på Styrsö.

En man med Styrsbölagets emblem på den gröna jackan väntade, genomblöt. I kuren satt en flicka med vita hörlurar och kemibok.

Vi frågade henne hur det var att varje dag fara från Donsö till skolan på fastlandet.

Hon lyfte av hörlurarna och log:

– Man kan väl sammanfattningsvis säga att det är jobbigt.

Styrsöbolagets Vesta lade till, liksom halkande på vattenytan som alla Styrsöbolagets båtar.

Mannen i grön jacka satte sig längst fram med armarna argt över bröstet.

Vi ställde oss på akterdäcket och tittade på den vresiga höstskärgården.

Vinden rev i dungar och vimplar på Styrsö Skäret. Bergen var fodrade med gult gräs.

Det var höst. Det fanns inget lättjefullt och sommargästbetonat över skärgården, bara praktisk aktivitet: vid Bratten bar två kvinnor en stege förbi en släckt glasveranda.

Flakmopeder rullade.

En gubbe balanserade kartonger i famnen framför Brattens värdshus med de hopfällda parasollerna.

Bortåt Knarrholmen svävade en helikopter med en planka.

Där låg Kössö och Asperö.

Vesta drog sitt mattvita släp av skum.

LJUS & VATTEN HAV HIMMEL MOLN VÅGOR KÖLVATTEN GÖTEBORGS SÖDRA SKÄRGÅRD (BB)
Arkivbild: LISA THANNER

Ibland gick vi in och värmde oss lite och då hördes brottstycken ur samma dialog som tycktes pågå hela vägen från Donsö till Saltholmen utan några tecken på framsteg.

Det var två kvinnor – egentligen uppfattade jag inte mer än två grålockiga frisyrer och kappornas kragar över de blå sätena – som diskuterade en dumhet, en smula oklart vad, som anförvanten Magnus (fingerat namn) gjort.

De var ganska överens. Det var egentligen bara frågan om i vilken mån Magnus bar hela ansvaret eller om också hans fru skulle få en uppsträckning.

Kring denna axel kretsade samtalet genom den grå höstskärgården och vid Saltholmen visste tjuvlyssnarna intet mer än vid Donsö.

– Det var så dåligt, så genomdåligt av Magnus …

– Det är ju inte han som bestämmer, Kerstin …

Ulf Sveningson och jag klev alltså på spårvagnen vid Saltholmen utan att ha vunnit någon klarhet rörande Magnus och hans fru och deras dumhet.

Men vi hade fått klarhet i mycket annat. Vi medförde inte bara en lista över fyrar och människor som vi framgent kan skriva om. Vi medförde också Esbjörn Hillbergs kompletta förteckning över 326 fyrar som hittills avverkats i Göteborgs-Posten.

Februari 2007- Söderarm.

 

December 2006 – Koljebergskil.

 

Ty Svenska fyrsällskapet ägde det som Göteborgs-Postens redaktion saknade: hela listan över GP-fyrar, prydligt sammanställd, med datum och nationalitet.

Med denna lista for vi glada till redaktionen.

Men nu vill vi ha läsarnas – dina! – tips.

Fyrar är ju så mycket mer än intermittent sken, hefnerljus, lysvidd, dalénljus och linspendlar.

Fyrar är också berättelsernas om människorna, stormarna, katastroferna, gethuset som blåste i sjön …

De berättelserna vill vi publicera i Göteborgs-Posten.

Kort sagt: hör av er med tips och historier om nya månadsfyrar!

Upplys oss!

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone

2 kommentarer om “326 GP-fyrar avverkade! Hjälp!

  1. Jag har enkelt gjort en tio-i-topp-lista.

    Jag börjar med nummer 10 på listan och fortsätter ner till nummer 1. Läs mina motiveringar och kommentera dem gärna! Du behöver inte vara det minsta hövlig!

    Ovanstående skrev du i januari och slutade med nummer 2.

    Var är /vem är nummer 1
    Janne

Kommenteringen är stängd.