Wedel: Göteborg är en dålig pilsnerfilm

Allting var bekant, för jag hade varit med om det förut. Jag är van numera och vet att det inte handlar om déjà vu, utan om verklighetens efterapande av dikten.

Jag gick alltså häromveckan på Parkgatan vid Gamla Ullevi då jag såg tre män uppföra något som var en typiskt dålig scen i en typiskt dålig film.

Det var, mer precist, de där timmarna då en nazistdemonstration pågick vid Korsvägen. Jag hade varit en sväng på redaktionen och skulle sedan promenera till Bokmässan och alla nyhetsreportrarna sutto vid sina pulpeter och skreko och administrerade direktsändningar om stenkastning och ruscher. Oboj, de var i gasen. De framhöll att det skulle vara omöjligt för mig att ta mig fram, ty det var nästan en krigszon. Jag vandrade därför genom Göteborg i tron att jag skulle bli stoppad och omdirigerad, men hamnade i något slags friåkningsspår mellan stängsel och jovialiska konstaplar och har aldrig i mitt liv kommit snabbare och mer friktionsfritt in på Bokmässan. Och det var dessutom sol och ingen kö till kycklingsmörgåsarna.

Eftersom hälften av Göteborgs befolkning – plus tillresta bovar – under dessa timmar trängdes vid Korsvägen och den andra hälften höll sig inomhus var det således så förtätat och ödsligt på Parkgatan som jag föreställer mig att det var att vandra genom Tombstone, Arizona, en oktobermorgon år 1881, precis innan Wyatt Earp och bröderna Clanton började skjuta varann vid OK Corrall.

Jag hörde fågelkvitter och suset från Trädgårdsföreningens kronor. När gjorde jag senast det på Parkgatan?

De tre unga männen kom mot mig på trottoaren.

De gick långsamt, de stannade, tittade förstulet åt sidorna. En av dem såg ut att vilja krypa ur sitt eget skinn. De andra två nästan puffade fram honom.

När vi passerade varandra hann jag höra exakt fyra repliker:

– Men du ser ju att det står en polisbil där framme i hörnet.

– Jamen, det är ju därför du ska gå naturligt.

– Ja, vi går bara naturligt, rakt förbi.

Gå naturligt för faen.

Jag vet att jag nu kommer att få ett strängt mejl från en adjunkt i Onsala som undrar varför jag inte ringde polisen. Men dels var jag å dragande kall på väg mot mässan i tron att skulle behöva slåss mot tusen huliganer för att kunna ta mig in och genomföra min programpunkt, dels hade jag ungefär trettio sekunder på mig innan de hade passerat den polisbil som stod parkerad intill Gunnar Gren-skulpturen. På denna halva minut skulle jag alltså nå polisens växel och lyckas förmedla – tja, jag vet inte riktigt vad jag skulle förmedla.

Men framför allt är det ju en ganska dålig pilsnerfilm: tre larviga bovar som är svaga i knäna och försöker att gå naturligt förbi en polisbil.

Därtill saknar scenen all trovärdighet. Det enda som talar för trovärdigheten är att den är sann. Det räcker verkligen inte.

Göteborg är förvånansvärt fullt av sådana där dåliga scener. På en spårvagn i somras hörde jag en flicka säga till telefonen i knät att samma eftermiddag som hon klev ut och tog studenten på Angeredsgymnasiets trappa skulle hon lämna Angered och hon skulle aldrig mer i sitt liv återvända till Göteborg och aldrig mer i sitt liv tala med någon gammal skolkamrat.

Sedan tittade hon fjärran ut genom fönstret mot älven, som om den representerade friheten. Det var just när spårvagnen passerade Stenpiren. Molnen flimrade över det grå vattnet.

Det var på tok för melodramatiskt för Göteborg. Denna flicka med stålblå naglar (med små silverne stjärnor) verkade fullständigt malplacerad; och det var väl också det hon gav uttryck för.

De filmer som siktas på Göteborgs gator är alltså ganska dåliga filmer, lite melodramatiska eller pilsnerfilmsbetonade. Men jag kan inte rå för att de är som de är, och ofta är jag irriterad över att jag aldrig får veta hur de slutar.

PS. Jag kom i tid till Bokmässan, men uttryckte mig tydligen obetänksamt på podiet, ty efteråt var det en man som krävde att jag skulle be hela Skåne om ursäkt. Sånt där ska man inte gå och dutta med. Jag ber härmed hela Skåne om ursäkt. Jag är rentav beredd att inkludera Bornholm.

 

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone