Wedel: Varning för sprit, höns och studsmattor

Sprit är ju alltid roligt. Det räcker att ha den. Jag har en god vän som med välvilja har tittat på en flaska whisky varje kväll i två år. Han fick den på sin femtioårsdag. Han tänker aldrig dricka upp den. Möjligen går han till överdrift, men jag vill ändå hävda att han är ett utmärkt exempel på att alkoholens effekter kan göra sig gällande inte blott efter förtäringen, utan också före den.

Man kan se det som en bonus.

Men det är med tvekan jag härmed torgför denna synpunkt eftersom jag förra veckan skrev om en gammal redaktör som rökte hundra cigarretter om dagen och städse levde i högsta välmåga. Nu har även jag fått veta att jag lever. En sträng herre från Frillesås skriver till mig att det är dumt att röka. Jag vet inte vad detta angår berättelsen. Menar läsaren att det var ofint av redaktören att inte avlida tidigare?

En gammal kollega mejlade att han någon gång på 1960-talet hade frågat en göteborgsk elitlöpare varför denne inte slog sig på maraton. Löparen hade svarat att distansen väl inte var något problem. Men han blev alltid så fruktansvärt röksugen efter arton
kilometer. Han hade en vag känsla av att det skulle se illa ut att röka under ett maratonlopp.

När det gäller sprit så förhåller det sig så att på samma sätt som människor kan ha ett komplicerat förhållande till spriten så har spriten ett komplicerat förhållande till humorn.

Jag intervjuade en gång en komiker som sade att hemligheten med att spela full på scen var att spela någon som försökte verka nykter. Det är en hantverkssynpunkt på fylleriet. Osvikliga slapstickvärden uppstår när en berusad person försöker uppföra sig nyktert.

Även äkta berusning äger slapstickvärden.

Det anses exempelvis allmänt vara roligt när grannen Jonathan på kräftskiva kravlar upp i barnens studsmatta och bryter en fot och under jubel förs till akuten med orange papphatt på huvudet. Det vore självfallet mer oväntat om grannen Jonathan skulle bryta foten en tisdagmorgon i november på väg till femmans spårvagn; men det skulle inte vara roligt.

Det är roligt när någon berättar att kusin G blivit utelåst från en julfest utan byxor. Men den som går utan byxor utan julfest blir gripen av polisen.

I några fall uppstår i skärningspunkten mellan spriten och verkligheten något som skulle kunna kallas visdom. Jag hörde i somras en man på en kaj i Mollösund säga:

– Mina nycklar är borta. Jag tar en öl till så kommer de nog fram.

Det var en storartad gest. Dessutom kom nycklarna fram.

Jag vet en idag vuxen man som
i tonåren aldrig begrep varför just han nekades att handla vid det systembolag på Frölunda Torg som ansågs ha den mest slapphänta legitimationskontrollen i Göteborg. Till slut följde några kamrater med in. De såg sin vän – iförd slips och konfirmationskavaj, för det vuxna intrycket – lägga händerna på disken och mycket hövligt säga:

– En öl, tack.

Och i en berättelse från Småland finns det både visdom och godhet.

Min informant är idag drygt femtio år. När han var i 22-årsåldern besökte han varje fredag dansbanorna i trakten av Långaryd. De följde alltid samma procedur. På förkvällen träffades vännerna på ett loft där de drack elefantöl i väntan på att en buss skulle föra dem genom skogen, längs björkarna och sjöarna. Alla de unga männen bar ljusblå byxor och vita loafers med tofsar. I denna krets fanns en ung man som varje fredag somnade tungt och drömlöst efter tre elefantöl. De andra bar honom varje fredag till ett hönshus och bäddade försiktigt ner honom med de vita skorna utstickande genom en foderlucka. Sedan åkte de och dansade. På natten återvände de från dansbanan och gick till hönshuset och purrade kamraten.

Dagen därpå mindes han aldrig någonting och undrade alltid vad som hade hänt.

Vännerna sade alltid att han hade haft roligt.

Tack vare detta godhjärtade bedrägeri formade han så småningom den typ av falska men lyckliga minnen som man bär med sig in
i medåldern och lever gott på. Jag hörde historien för tio år sedan och kan numera aldrig se ett par vita skor utan att tänka på hönshus.

 

Share on Facebook0Tweet about this on TwitterEmail this to someone