Ett tomt bord.
Vem skulle ta plats där?
Vem skulle ta över huvudansvaret i IFK Göteborg?
Olof Mellberg? Jimmy Thelin? Andreas Brännström?
Dörrarna öppnades. Kamerorna smattrade.
Poya Asbaghi klev in.
Han hade Göteborg tryckt över bröstet.
– Poya Asbaghi heter jag. Jag är 32 år gammal och kommer från Gefle IF i superettan.
Han tog plats vid det tomma bordet. Presenterade sig. Som om ingen visste vem han var, vem han är.
Kontraktet är skrivet på tre år. Han är den som ska leda IFK Göteborg in i framtiden, upp och igenom det mörker som omger Kamratgården.
Han kändes liten, men stor på samma gång där han stod.
Liten: Han är bara 32 år. Han har knappt varit tränare i tio år. Han har aldrig verkat i allsvenskan. Han är oprövad.
Stor: Viljan, motivationen, tron, stoltheten. Han poängterade att han aldrig hade tagit det här jobbet om han inte kände sig redo. Han poängterade att han aldrig känt sig såhär stolt. Han har fina meriter från Dalkurd och Gefle.
Resan han har gjort är unik, av ett sällan skådat slag, för att använda hans egna ord.
Det finns ingen spelarkarriär att skryta om. Inga kontakter som har kunnat lyfta honom på vägen framåt. Inga stora klubbar på meritlistan.
Ändå stod han där.
– Jag har fått kämpa för det jag har uppnått. Att jag står här 32 år gammal, heter Poya och aldrig har spelat elitfotboll. Jag hoppas och tror att det är fint arbete innan som har gjort det verkligt.
Han höjde tonen, växte några centimeter och målade upp en kärleksbild av IFK Göteborg.
– Jag är född 1985 och växte därmed upp på 90-talet. Alla som har gjort det kan relatera till VM-94. Ett mästerskap som var förknippat med IFK Göteborg. Det var Blomqvist, Mild… Spelare man älskade. Jag kommer ihåg att vi sprang runt och sjöng: ”När vi gräver guld i USA”.
Nu ska han gräva guld Göteborg.
Kan han lyckas?
Han kan inte lova något, såklart.
Men han lovade att han ska försöka.
– Jag pratade med min tioårige kusin och sa att jag kanske skulle skriva på för IFK Göteborg. Han sa: ”De kom ju tia!”. Jag tänkte: ”Skämtar du?! Det här är IFK Göteborg. Det är mycket större än du tror. Det blev som en morot. Det är min uppgift att påbörja uppgiften att få folk att förstå vad IFK Göteborg är. Nu var det vara min tioåring, men i mina ögon är det en tioåring för mycket.
Hans arbete börjar direkt efter presskonferensen. När kamerorna slocknat, när medierna lämnat.
En ny trupp ska sättas, en ny spelidé ska formas.
Leder det till att vi, om några år, kan låten om när Poya Asbaghi grävde guld i Göteborg?
Hoppas men killen känns som ett 10 vals alternativ,
Hoppas INTE GP fans drar iväg och tror något, 2018 kan bli en 12 plats så inte hajpa upp det.
Sen blir man lite orolig hur ska ”redneck- Hill billy” fansen ta det här?, en tränare som inte är svensk.