Vilken fantastisk comeback – och här är fler återkomster …

Jag och Dagge snackade bort två minuter vid kaffeautomaten i morse på det givna temat: Fler återkomster på gammal god nivå. Jag gör ingen hemlighet av att Arsenal är mitt PL-lag och har så varit sedan sent 70-tal med skön FA-cuptriumf/-vändning mot United som primärt minne.

Därför kändes det nu på morgonen extra jobbigt att ha missat Thierry Henrys storstilade comeback för Gunners mot Leeds i just FA-cupen. Mål direkt.  Hjälte på stört.

Och så snurrade vi igång, jag och Fransson.

Henke Larsson i United, efter nej-tack-Barca och spel för Helsingborg i allsvenskan ringde Ferguson och Henke slog till direkt (mot Aston Villa, även det i FA-cupen, vill jag minnas)

Paul Scholes var åter för United i veckan.

Niclas Alexandersson i Blåvitt, när guldet jagades mot AIK 2009.

Och så alla boxarna. Som gör comeback i varje match: Evander Holyfield, George Foreman och Mike Tyson.

Från hockeyn: Peter Forsbergs alla försök, målvakten Dominik Hasek, finske esset Teemu Selänne.

Simmarna: Mark Spitz och Ian Thorpe (OS-aktuell till London).

Kommer ni ihåg Björn Borg mot Henri Leconte på 90-talet?

Långt ifrån storstilad, knappt ens minnesvärd.

Den eviga frågan i det här sammanhanget är ”skall man göra comeback?”

Det givna svaret: Varför inte?