”IFK hade vunnit norska ligan”

Årets bästa match om ni frågar mig. Frågar ni norska journalister är svaret: ”Med det här spelet hade IFK vunnit norska ligan förra året”. Frågar vi Lilleströms tränare Magnus Haglund vill han nog bara helst glömma.

Det blir alltså 3-0 för IFK Göteborg mot fjolårets norska 13-lag i högsta serien. Jag får reda på att LSK var trea halvvägs in i serien och att lördagens 4-2-3-1-test är det första med den sifferkombinationen.

Jag ser gamle IFK-aren Steinar Pedersen kämpa på som vänsterback (numer betydligt tunnhårigare än i slutet av 90-talet), jag förstår att två av LSK-spelarna – mittfältarna Johan Andersson och Palmi Rfn Palmason – i fjol spelade fotboll tillsammans med Pontus Farnerud i Stabaek.

Jag gör också inledningsvis analysen att Robin Söder (vänster mittfält) och Daniel Sobralense (höger mittfält) tillsammans med Erik Lund (vänsterback i skadade Mikael Dyrestams frånvaro) startar i nya posititoner jämfört med förra helgens Fredrikstadtest (2-2).

Då ställde Mikael Stahre upp med alla sina fem nyförvärv för första gången och ringrosten var tydlig och avslöjande.

De centrala mittfältarna Philip Haglund, Pontus Farnerud och Nordin Gerzic ”trampade varandra på tårna”.

Nu dansade de lättare och fann en annan rytm.

Jag fastnade för kombinationsspelet; det lätta, snabba, tassande ”one-touch”-spelet. Blåvitt rörde sig i trianglar, gjorde LSK yrt och ägde mycket boll.

Tobias Hysén placerade in 1-0 med kraft i Sead Ramovic i högra kryss – framspelad av Robin Söder. Robin Söder gjorde efter 12 minuter av andra halvlek 2-0 efter långt inkast av Philip Haglund och Sam Larsson avslutade med lågt, välplacerat skott till 3-0 när jag hade stängt datorn och rest mig upp.

***

Vem var egentligen bäst i IFK i dag? Frågan ställdes på pressläktaren och jag finner inget svar. Det här var, för att tala tränarspråk, en lagseger, där LAGET tog ett steg i rätt riktning. Erik Lunds vänsterbackspel skall plussas, liksom Emil Salomonsson korridoragerande på andra sidan. Nordin Gerzic hörnor före paus och långa smekningar efter, Pontus Farnerud naturliga passningsspel och hans tempoväxlingar, Hyséns målform och Alvbåges två ”superräddningar”.

***

Ju fortare man vinner tillbaka bollen, desto mer tid får man för anfallsspel. Enligt den devisen jagade och hetsade hela IFK gästerna från Norge. Bra i det tysta.

***

Philip Haglund fick priset som bästa hemmaspelare av arrangören. Höll han med om den utmärkelsen? Se och lyssna här:

***

”Inte så svårt att spela intill Pontus.” Det Haglund-citatet sammanfattar IFK Göteborgs tre ”Förfester” rätt bra.

***

Jag talade med Håkan Mild i paus och kort efteråt. Ni vet vad han säger. ”Det är okej”, om spelet. Seppo Vaihela, klubbdirektören, rusade in i Valhallas omklädningsrumskorridor och hade – kan jag avslöja – ett något högre tonläge.

***

Mild har alltså varit i Argentina, Buenos Aires och framför allt Boca Juniors och gjort sånt man gör när man åker till Argentina och träffar Boca Juniors i Buenos Aires. Men förvänta er inga blåvitrandiga i Blåvitt redan i år. Mild har, säger han, stängt butiken. Läs: Han jag inte längre aktivt ytterligare spelare fram till seriestarten.

***

Jag kan också avslöja att IFK-tränaren Mikael Stahre pustade ut med glatt anlete, förstås förbryllad över det slarviga försvarsspelet senast. Här får ni klart för er vad han sa till spelarna efter dagens seger.

***

Dagens bonusmaterial är Johnny ”Bråttom” Ekströms syn på IFK Göteborg modell 2012. Sevärt.

Nästa lördag åker Blåvitt till Turkiet. Stärkta av ett första ordenligt kvitto på att riktningen är riktig.

***

Just det. Drygt 3500 på Valhalla igen. Totalt har över 10 000 löst biljett till träningsmatcherna mot Degerfors, Fredrikstad och Lilleström. Intresset finns där.

Facebook

0

Twitter

email