Jag började min mästerskapsbana 1978. Köpte album, såg matcher, lyssnade på Bosse Hansson och fick idoler; Kempes, Ardiles och dom. Så rullade det på, ett fotbolls-VM där, ett sommar-OS här och så några skid- och skridsomedaljer på vintrarna. Friidrotten insåg betydelsen av idolskapande samlingspunkter och tryckte på VM-knappen 1983 (Helsingfors). Och jag minns med värme EM-sommaren 1984, med Platini, Giresse och Tigana, med Laudrup, Elkjaer och Schmeichel. Plötsligt flyttade fotbollens Europamästerskap in i mitt medvetande. Var det kom ifrån har jag ingen susning om, men jag vet att jag inte minns en endaste passning från EM 1980. Däremot står en sak helt klar nu, när endast timmar återstår till sommarens fotbollsfest i öst.
EM var här för att stanna och, den till en början oklippte kusinen från landet, är nu vackrare än någonsin, i mitt tycke aptitligare än monsterturneringen VM och för den delen även nationella sorgebarnet sommar-OS.
På min karta kan ett vinter-OS konkurrera i form av festkänsla (OS kräver medaljkänning, återkval i rodd funkar inte längre i den stenhårda sport-tv-konkurrensen).
Sitter i ett försommarsoligt Sverige och tänker tillbaka. Och försöker förstå. Ur ett personligt yrkesperspektiv, med två VM (2002 och 2006), ett sommar-OS (2008) och ett fotbolls-EM (2004) i på-plats-bältet hittar jag argumenten som passar mitt syfte.
EM lockar i regel fler svenska fans på grund av de kortare avstånden, vilket ger ökad feststämning. Jo, jag minns Berlin 2006.
EM som turnering bjuder en högre, mer samlad kvalitet. Det är färre ”skitmatcher”.
EM som turnering är greppbar, både som utsänd och som tv-tittare i hemmafåtöljen. Det är ”lagom” många matcher.
Fotbolls-VM har DET, dock något för sällan för min smak (kom ihåg att jag jämför diamanter med rubiner).
VM bjuder på överraskningar, men EM:s (Danmark och Grekland) går hela vägen. Det piggar upp.
***
Vi skriver 8 juni – och det går att ta på den förväntan som ligger över fotbolls-Europa just nu. Inte bara fotbolls-Europa, för resten. EM engagerar alla, oavsett samhällsklass, yrkeskategori och nationalitet. För EM är fest. Och sådana vill vi inte missa? Right?
Jag bänkar mig dubbelt i kväll men längtar förstås redan till måndag och Sverige-Ukraina med avspark 20.45.
***
Min mästerskapsranking:
1) Fotbolls-EM
2) Vinter-OS
3) Fotbolls-VM
4) Sommar-OS
5) Friidrotts-VM
Hur ser din ut?
***
Tänkte återkomma till mina bästa EM-minnen lite längre fram, men som vi alla nu påmints om i målkavalkader både på TV4 och SVT: Zlatans klack mot Italien var … hygglig!
***
Sommar-OS kräver nationell framgång och medaljer för att tända till. Är si och så med den varan nuförtiden, särskilt som det görs andra OS-ekonomiska prioriteringar i Asien numer. Jag var en av de svenska journalister som intervjuade SOK-ledarna Gunilla Lindberg och Stefan Lindeberg sista dagen i Peking och minns ”därför-har-vi-halkat-efter”-temat. Förmodligen bara att slicka i sig. Under EM-veckorna har vi i alla fall råd att leva drömmen.
***
Ni läser väl EM-bloggen med Johan och Malin. Just nu BILDCHOCK från svensklägret.
EM är ju helt klart mer homogent och har en högre snittkvalitet. Men just därför är det också så satans bittert att turneringen är kortare, tycker jag. Hypen är ju minst lika hög som inför VM, men sen puff så är det över. Tänker på Thåström-raden ”Jag ser dagarna komma, och sen springer dom förbi.”