Det finns nu åter saker som tyder på att Spanien är Spanien och Torres Torres. Spanien-Irland 4-0. Fernando Torres, 2 mål.
Det spanska hindren känner ni till: Det är omöjligt att vinna tre mästerskap på raken. Och vore det möjligt skulle motivationen ändå inte räcka till. Två så kallade konstruerade hinder.
Och så historien om Fernando Torres. Slut. Förbi. Kass. Och häcklad. Sa vi. Tyckte vi. Tänkte vi.
Fernando Torres själv och möjligen Vicente Del Bosque talade och tänkte annorlunda.
Spekulationerna inför premiären mot Italien handlade väldigt mycket om Fernando Llorente och Jesus Navas, väldigt lite om Fernando Torres. Det blev Cesc Fabregas och 4-6-0.
Ingen (ingen) saknade Torres.
Nu, efter två vansinnigt vackra mål i urladdningen mot Irland skulle Spanien inte klara sig utan 28-åringen från Madrid. Jag gillade inhoppet mot Italien, jag älskade insatsen mot Irland.
Spanien har vunnit guld ”utan anfallare” men vet också vad det betyder att ha en.
Det har de nu. En som gör som i fornstora dagar, avgör fotbollsmatcher.
Jo, jag vet att de mötte Irland, EM:s sämsta lag, med en usel defensiv och en målvakt som blandar idioträddningar med att spela som en idiot. Shay Given ägnade sig exempelvis åt att boxa bollen rätt i gapet på David Silva. Resultat: Bredsida och 3-0.
Jag minns Frankrike. Jag minns favorittrycket från VM 2002 efter dubbelguldet 1998 och 2000. Jag minns fiaskot och att de åkte hem från Sydkorea utan att ha gjort ett enda mål.
Spanien är inget nytt Frankrike. Spanien är redo att skriva historia. Spanien, under Del Bosques smarta ledning är ett fungerande lag som fortfarande vill vinna fotbollsmatcher.
De kan dessutom göra det.
Kvartsfinalplatsen är inte hemma. Fyra poäng och en målskillnad bättre än Kroatiens är fint att ha. En poäng mot Kroatien och saken är biff.
***
Den spanska backlinjen. Ni såg den knappt i kväll, men minns den från Italienmatchen. Inte stensäker i slutet. Där finns ett litet spanskt frågetecken. Offensivt bjuder Barcelonaduon Iniesta och Xavi mer än under slutskedet av ligan, de lämnar dessutom ytor åt Silva som tog för sig mot Irland.
Alla vill. Alla kan. Alla bidrar.
Sådana lag vinner matcher – och mästerskap.
***
Den irländska publiken. Finns bara ett ord. Fantastisk. Sjöng så att tårar rann – vid ställningen 0-4.
