Så. Nu kan EM börja på riktigt. Den nationella bluffen är avslöjad. Vi behöver längre inte lura oss själva. Det är vi som är blåbärsplockarna, lingonnationen. Det är åt vårt försvarsspel resten av Europa skrattar. Och jag är – helt ärligt – ruggigt peppad på den dramatik de återstående EM-dagarna har på programmet; alla grupper lever, sedan kvarts-, semi- och final. Wow liksom för att citera Pelle Almgren.
Ni som är av motsatt uppfattning saknar antingen 1) fotbollsintresse 2) ledig kvällstid eller 3) lust kvar efter Sveriges utträde.
Jag skulle gissa att många av er, nu när ni fått sova på saken, ändå kan uppbringa intresse för avgörandet i dödens grupp med Danmark-Tyskland och Portugal-Holland, att de flesta av er är nyfikna på om regerande mästarna Spanien verkligen klarar en kvartsfinalplats på måndag kväll och om Englands seger över Sverige var något värd.
Vi har fått åtta dagars fantastisk underhållning, när vi går in i den nionde gör vi det med de godaste karamellerna kvar. Bara en sur irländsk jättenapp och en svårtuggad svensk Ferraribil är väck.
Så här äter jag de återstående godisbitarna – och spar förstås den godaste till sist.
14) Grekland: Vid pass 22.30 tuggar jag i mig den här smaklösa sockerbiten. Tackar för två hyggliga andrahalvlekar.
13) Tjeckien: Turneringens humla. Det skall inte gå, men fungerar rätt hyggligt ändå. Bör försvinna ur turneringen i kväll, men ser att jag faktiskt tippat kvartsfinalplats.
12) Holland: EM:s stora missräkning. Får lita till ett smärre mirakel. Uppträder inte som ett lag. Snidaren Sneijder och van Persie har krutet torrt.
11) Portugal: Som vanligt alldeles för beroende av en spelare (Ronaldo), verkar inte räcka till nu heller.
10) Ukraina: Jag kan ha fel här, men det känns som om denna hemmanation redan nått sitt maximum.
9) England: Älskar uttrycket ”försvarar sig med två dubbeldäckare längst bak”. Glöm dock inte omställningsförmågan och Gerrards assistfot. Dessutom: Välkommen tillbaka, Wayne Rooney.
8. Italien: Smakade bra i premiären, slarvade bort initiativet mot Kroatien senast. Har en av turneringens bästa i Andrea Pirlo och ett sparkapital i bänkspelaren Antonio Di Natale.
7) Kroatien: Om fart är grejen är grejen Kroatien. Super-Mario Mandzukic har överraskat åtminstone mig, gillar även Darijo Srna och målvakten Stipe Pletikosa.
6) Polen: Har stundtals visat att det här är EM:s bästa värdnation sedan Portugal nådde final 2004. Jakub Blaszczykowki. Robert Lewandowski. Räcker så.
5) Danmark: Häftiga 86- och 92-lagen har här fått en uppriktig uppföljare. EM:s stora uppstickare, kunde mycket väl redan ha säkrat kvartsfinalplats.
4) Frankrike: Har visat, särskilt mot Ukraina senast, att det här är ett välbalanserat landslag, fullpumpat av revanschlusta efter pinsamma VM-fadäsen.
3) Ryssland: Här finns både spetskvalitet, åldersbalans och nyttig mästerskapsrutin. Det sammantaget gör att det pekar mot semifinal. Gillar Arsjavin och Dzagojev mest.
2) Spanien: Det finns inte längre några tvivel. Det här laget är här för att vinna. Jag har njutit i tre halvleker. Jag tror det blir många fler. Iniesta, Xavi, Torres bäst hittills.
1) Tyskland: Mario Gomez är EM:s blivande skyttekung. Bakåt är laget med Hummels starkare och mer dynamiskt än på länge. Mittfältet är nästan lika bra som Spaniens.
***
Funderar på vilket lag jag skall ta till mitt hjärta nu. Lutar åt Danmark, även om jag är löjligt svag för vårt andra grannland, Polen.
***
Frågade på twitter om er EM-temp på en tiogradig skala. Ni pendlade mellan minus 5 och plus 9. Jag lägger mig någonstans mellan sju och åtta – och stigande.
Kommentarer om “EM är över – nu börjar EM!”
Kommenteringen är stängd.