Nu är Zlatan allra störst

20121218-161939.jpg

I dagens Göteborgs-Posten går det att läsa ett reportage om Zlatan Ibrahimovic i Paris, gjort av mig och fotografen Nicklas Elmrin. Jag kompletterar med ett sidojobb – en lista.

Att ranka Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna är som att be om stryk. I mejlen, på twitter, i postlådan och här på blogge. Knäckfrågan är och kommer alltid vara: Hur jämför man olika generationer? En allsvensk fotbollsspelare 2013 skulle utan tvekan köra slalom genom ett 40-talsförsvar och det är högst otroligt att världens bäste 1994 ens skulle platsa i ett svenskt landslag i VM 2014. Här är i alla fall mitt försök att göra lista över blågul fotbollshistoria.

Zlatan överst? Jag kunde inte göra annorlunda.

***

LISTAN:

1) Zlatan Ibrahimovic, anfallare

Klubbar: Malmö FF, Ajax, Juventus, Inter, Barcelona, Milan, Paris SG.

Landskamper: 85 (39 mål) 2001-

Meriter: Två VM, tre EM. Ligamästare i Holland, Italien och Spanien. Två skytteligasegrar i Italien. Sju guldbollar.

Kommentar: En superstjärna i sex klubbar under tio säsonger. Världens dyraste fotbollsspelare när alla övergångar räknas samman. Gör alla sina lag bra. En vinnare. Jämt.

2) Gunnar Gren, högerinner

Klubbar: Gårda BK, IFK Göteborg, Milan, Fiorentina, Genoa, Örgryte IS, Gais, Oddevold

Landskamper: 57 (32 mål) 1939-1958.

Meriter: OS-guld 1948, VM-silver 1958, vann den första Guldbollen 1946, italiensk mästare.

Kommentar: Tog Sverige till enda VM-finalen, avgjorde enda OS-finalen. Framspelare och målskytt i ett. Bildade stark högerflank med Arne Nyberg. Professorn i Grenoli.

3) Henrik Larsson, anfallare

Klubbar: Högaborgs BK, Helsingborgs IF, Feyenoord, Celtic, Barcelona, Manchester United.

Landskamper: 106 (37 mål) 1993-2009.

Meriter: Tre VM (brons 1994), tre EM (brons 1992). Ligamästare i Skottland, Spanien och England. Guldskon 2001. Två guldbollar. Champions League-mästare 2006.

Kommentar: En lång och framgångsrik karriär i både klubb- och landslag. I Glasgow hyllad som få svenska fotbollsspelare. Främste svenske mästerskapsmålskytt.

4) Torbjörn Nilsson, anfallare

Klubbar: Jonsereds IF, IFK Göteborg, PSV Eindhoven, FC Kaiserslautern.

Landskamper: 28 (9 mål) 1976-1985.

Meriter: Ett VM. Uefacupmästare 1982. Europacupfinalist 1986.

Kommentar: Förkroppsligar svensk klubblagsfotbolls främsta epok. Ingen gjorde fler mål i Europacuperna på 80-talet än Torbjörn Nilsson.

5) Gunnar Nordahl, center

Klubbar: Degerfors, IFK Norrköping, Milan, Roma, Karlstad BIK.

Landskamper: 33 (43 mål) 1942-1948.

Meriter: OS-guld 1948. Italiensk och svensk mästare. Skyttekung i Serie A fem gånger. Sveriges första fotbollsproffs.

Kommentar: Personifierar uttrycket centertank. Snittade 0,77 mål per match på 291 matcher i  italienska ligan. Gjorde totalt 225 och 35 som mest en enskild säsong. Fortfarande rekord. 

6) Nils Liedholm, vänsterinner

Klubbar: Sleipner, Norrköping, Milan.

Landskamper: 23 (12 mål) 1947-58.

Meriter: OS-guld 1948, VM-silver 1958. Italiensk mästare.

Kommentar: ”Il Barone” eller ”Lidas”, som hans svenska smeknamn var, var hjärnan i ”Grenoli”. Delaktig i Milans kanske största storhetsperiod. Krönte karriären med lång och framgångsrik ledargärning.

7) Tomas Brolin, anfallare

Klubbar: Gif Sundsvall, IFK Norrköping, Parma, Leeds, Zürich, Crystal Palace, Hudiksvall ABK.

Landskamper: 47 (27 mål) 1990-1995.

Meriter: Två VM (brons 1994), ett EM (brons 1992). Uefacupmästare. Cupvinnarcupmästare. Två guldbollar.

Kommentar: Uttagen i Fifas världslag efter VM 1994. Briljant i Parma. Avslutade karriären i förtid.

8) Fredrik Ljungberg, yttermittfältare

Klubbar: Halmstads BK, Arsenal, West Ham, Seattle Sounders, Chicago Fire, Celtic, Shimizu S-Pulse.

Landskamper: 75 (14 mål). 1998-2008.

Meriter: Två VM, tre EM. Svensk och engelsk mästare. Två guldbollar. Premier Leagues bäste 2001/2002.

Kommentar: Åkte till VM i Japan som Premier Leagues bäste spelare efter Arsenals trippel 2002. Högt aktad på Highbury i nio säsonger. Landslagskapten under en period.

9) Agne Simonsson, anfallare

Klubbar: Örgryte IS, Real Madrid, Real Sociedad.

Landskamper: 51 (27 mål) 1957-67.

Meriter: VM-brons 1958, Svenska Dagbladets bragdmedalj 1959. En guldboll.

Kommentar: Fick epitetet ”Kungen av Wembley” efter två mål och en framspelning mot England 1959. Lyckades aldrig konkurrera ut Alfredo di Stefano – Real Madrid störste – i Spanien.

10) Ronnie Hellström, målvakt

Klubbar: Hammarby, Kaiserslautern, Gif Sundsvall.

Landskamper: 77 (0 mål) 1968-80.

Meriter: Tre VM. Två guldbollar.

Kommentar: En av 70-talets allra främsta målvakter. Höll hög nivå länge. Fick avtackningsmatch när han lämnade Kaiserslautern.

21 kommentarer om “Nu är Zlatan allra störst

  1. Jesper Blomqvist är ytterligare en extremt underskattad spelare. IFKs bästa spelare under CL-åren.

  2. Torbjörn Nilsson har aldrig varit Europacupfinalist.
    Ravelli var riktigt bra, men Ronnie Hellström är den bästa svenska målvakten genom tiderna.

    Sen anser jag att Tomas Brolin ska vara högre upp. Hur många svenskar är med i världslaget efter ett VM? Han var fantastisk i Parma under en tid då Serie A dominerade europacuperna. Parma var efter Milan och Juventus bäst i Serie A på den tiden och mycket tack vare Brolin.

    Folk minns bara hans hemska tid i Leeds, Zürich och Crystal Palace.

  3. Tycker gott Gunnar Nordahls moderklubb Hörnefors, Västerbotten, kan nämnas i sammanhanget- Gunnar, liksom hans bröder, startade karriären där.

  4. Vad gör Fredrik Ljungberg på listan? Hans prestationer i Arsenal (möjligen undantaget hans frisyruppvisningar) kunde lätt ha ersatts med ett rörligt plank eller dylikt som de andra talangfulla fotbollsspelarna effektivt kunnat utnyttja. Att till exemapel kunna löpa ganska fort i djupled och träbena in mål är liksom inte ens närmelsevis lika svårt som att faktiskt lägga passningen. Skillnaden som spelare mellan honom och (den mest intetsägande fotbollspelaren jag vet) Daniel ”Sidled” Andersson är skillnaden mellan Arsenal och Bari på den tiden.
    I landslagssammanhang bidrog ”Freddie” nästan enbart med divalater, bråk, dålig stämning och tallösa intervjuer om sin förbannade ljumske – fråga Zlatan!
    En wannabe-Beckham som likt sin idol blev ett offer för sin egen och andras fåfänga.
    Det enbart tack vare hans varumärke – allt han gjort utanför banan – som hans namn engång syns i sådana här sammanhang.

  5. Torbjörn Nilsson 4:a ?
    En anfallare som endast gjort 9 landslagsmål bör inte ens vara med bland topp-10.

  6. Maken till tråkigare lista i ett synnerligen urvattnat ämne, har jag svårt att finna.
    Allvarligt! Vi skriver 2013.

    Pre Zlatan! Hur/Vad sysellsatte en svensk sport journalist då?

    Jag återkommer angående vadet..

  7. Tyvärr fick Torbjörn aldrig lira finalen i Europacupen -86 (står finalist i skrivande stund), men i övrigt var det ju trevlig läsning. Hur man värderar mål etc. är svårt i en lagsport där det idag dessutom spelas många fler matcher än förr.

  8. Hej!

    Jag saknar Patrik Andersson, han var med under 94 om jag inte mins fel som lagkapten och avgjorde championship finalen för sitt Bayern. Jag vet att det är svårt med försvare men hans inställning och pondus gör att han skall finnas och försvaret skall lyftas fram.

    Mvh Valle

  9. Jag saknar den kanske mest kompletta lirare vi haft Bosse Larsson (kunde och spelade väl på alla platser utan målvakt)

  10. Jag har EN kommentar. Ralf Edström m.fl. ska definitivt in före Torbjörn Nilsson. Torbjörn får ursäkta men hans plats är INTE nr 4 på listan om ens PÅ listan.

  11. Hej,
    Det är svårt att jämföra idrottare från olika tidsåldrar, speciellt i en lagsport som fotboll där det inte är så lätt att mäta spelarnas skicklighet objektivt. Om man däremot jämför en direkt mätbar sport som löpning ser man något annat. Svenska eliten i löpning och strax därunder har sedan 70-, 80- och 90-talen, blivit klart sämre. Vet inte om det är någon relevans att att jämför dessa sporter i detta sammanhang, men att häva ur sig att 90-talets VM-hjältar skulle varit något slags pojklagspelare i jämförelse med dagens spelare, verkar inte rimligt. Detta bygger bara på någon slags allmän sanning som inte verkar alls underbyggd. Människans förutsättningar har överhuvudtaget inte ändrat sig på 20-30-40-50 osv år. Möjligtvis har träningsmetoder mm förbättrats, men i löpning ha det som sagt inte blivit bättre resultat i sverigeeliten. Kanske skall man istället extrapolera Pele, Maradona med flera till dagens fotboll. Hade det platsat då? Jag tror att de hade varit lika outstanding som då med denna förändring i förutsättning. Kanske skulle de till och med ha platsat utan extrapolering? Med extrapolering menar jag alltså att de hade varit aktiva nu. Tror att det blir en bättre jämförelse mellan tidsåldrar?

  12. Listan går givetvis att diskutera men att Zlatan är störst och bäst råder ju ingen tvekan om. Hans karriär har nu passerat de flesta gränser. Sympatiskt att du tog med Hellström, som höll världsklass 74 och 78. Några som jag tagit med är Roger Magnusson, Nacka Skoglund och kanske Ralf Edström men Magnussons karriär är mer uppskattad i Frankrike. Detta beror givietvis på att han aldrig spelade i allsvenskan och på att det inte fanns kabel-tv vid den tiden. Får jag hänvisa till en underbar länk? : http://www.ina.fr/sport/football/video/CPF04006302/merveilleux-magnusson.fr.html

  13. Hej Mattias,

    Tack för att Du visade modet att ge dig i kast med den svåra uppgiften att jämföra svenska fotbollspelare genom tiderna. Som Du själv skriver är denna uppgift synnerligen problematisk, inte bara därför att själva spelet har utvecklats enormt under de c:a 65 år som vi har haft professionell fotboll här i världen. Utvecklingen av själva spelet hade givetvis inte varit möjlig om inte även spelarnas fysiska status och tekniska skicklighet hade utvecklats under denna period. Speciellt under proffs-fotbollens första 20-30 år, dvs under perioden 1950-1975 var denna individuella utveckling av spelarna påtaglig.

    När Du skriver att en allsvensk spelare av 2013 års standard skulle köra slalom genom ett 40-talsförsvar är jag därför böjd att hålla med Dig. Framför allt är det tempot hos en allsvensk forward år 2013 som gör att 40-talsförvararna knappast skulle få tag på honom.

    När Du skriver att världens bäste spelare år 1994 inte ens skulle platsa i ett svenskt VM-lag 2014 blir jag däremot mycket förvånad. Vem som var världens bäste spelare 1994 kan givetvis diskuteras , men det är troligt att brassen Romario hamnar på Topp 5 listan hos alla experter som var med på den tiden. Romario var en offensiv mittfältare och avslutare i en och samma person.

    Låt oss leka med tanken att en spelare som Romario av 1994 års kaliber stod till Erik Hamréns förfogande inför VM 2014. Du säger att han inte skulle platsa. Min fråga blir då ifall Rasmus Elm, Pontus Wernblom, Sebastian Larsson, Anders Svensson, Kim Källström och Samuel Homlén (alla av 2012 års kaliber) samtliga är bättre än Romario var år 1994 ? Om Du tycker att så är fallet så måste Du väl rimligen även tycka att alla dessa svenska mittfältare inte bara är bättre utan betydligt bättre än världens bäste spelare åtta år tidigare (1986), dvs den då 25-årige Diego Maradona ? Jag tror knappast att Du tycker det.

    Min poäng är att professionalismen inom fotbollen nådde en 100%-ig nivå redan vid 70-talets mitt, dvs när Johann Cruyff var bäst i världen. Utvecklingen av spelarnas skicklighet har förvisso gått framåt även under de 35 år som har gått sedan dess, dock betydligt långsammare än under 40-, 50- och 60-talen. Att säga att världens bäste spelare år 1994 (oavsett om han hette Romario, Haghi, Gullit eller van Basten) inte skulle platsa i ett svenskt landslag år 2014 är därför både felaktigt och ogenomtänkt.

    Det vore kul att höra hur du ser på detta resonemang.

    Med vänlig hälsning
    Gudmund Smedler

  14. Stig:
    Han säger ju BÄSTA, inte största. Och då är de inte många som går om Torbjörn.

    Förresten balkander, hellströmsom sveriges bästa målvakt på listan, seriöst? Ravelli var ju bra mycket bättre!

  15. I och för sig lite tråkigt, men Nisse Lidholm var allt mycket större än Torbjörn och vart tog Kurre Hamrin vägen?

  16. Du bad om stryk och stryk ska du ha! 🙂 Gunnar Nordahl ska upp på listan och vår kära Henke ska ner något steg. ( Sen undrar jag naturligtvis – Menar du på allvar att Romario från VM 94 inte skulle platsat i vårt landslag som det kommer se ut 2014?? Hmm. Vi kan ju alltid hoppas..

Kommenteringen är stängd.