Det lyste i gaisarnas ögon

20130121-161541.jpg

Nicklas Bärkroth hade knappt fått fjun på hakan när han debuterade för IFK Göteborg i allsvenskan som 15-åring 2007, Peter Dahlqvist nästan lika unga när han begick allsvensk debut för Öis i början på 70-talet. Och Kim Källström och Jakob Johansson är två andra som bevisat att ålder saknar betydelse.

Eller rättare sagt, det går alldeles utmärkt att slå igenom om du bara har de fysiska förutsättningarna, en teknisk mognad och taktisk förståelse på tillräcklig nivå.

Efter att ha bilat upp till Gaisgården tidigare i dag för att bevittna den redan kända nyheten om Adnan Maric övergång från Gunnilse till Gais framför fötterna på ett antal andra föreningar kan jag bara konstaterera: Det skall bli oerhört spännande att följa den snart 16-årige mittfältarens fortsatta fotbollsresa.

Det går såklart att hävda att det uttalanden i stil med ”han är nästa Stefan Schwarz” eller ”en av svensk  fotbolls absolut största talanger” sätter onödig press på killen (som trots allt fortfarande går i nionde klass på Vittra Kronhusparken).

Det går också att fundera på om den typen av beskrivningar lika mycket handlar om att förhöja den egna värvarförmågan (Gais behöver alla positiva nyheter de kan få) som att ge en korrekt beskrivning av verkligheten.

Jag skall direkt säga att jag inte har sett Adnan Maric spela, ens inte träna och aldrig behandla en boll. Men jag har skakat hand med hans mamma, pappa och agent och vet att de prioriterade skolgången framför en lukrativ månadslön i Fulham redan nu.

Jag tycker det låter klokt. Och kloka beslut kräver kloka människor.  

Hjällbokillen är alltså född 1997 och gav under den dryga kvarten jag ställde frågor under presskonferensen ett moget intryck. Han undvek ”fällorna” att höja sina egna förmågor, lät andra sätt ord på kvalitet och kapacitet. Förebilderna är Zinedine Zidane och Zlatan Ibrahimovic (vem har inte dem som idoler i den åldern?) och spelarnamn som både Ronaldo och Messi slank ur munnen när vi började tala framtid och förhoppningar.

Jag tyckte Ardan Maric skötte första uppdraget i rampljuset riktigt väl. Jag såg ljuset i ögonen på gaisarna som jag inte sett ljus i ögon på gaisare på väldigt länge.

Det är alltså som central mittfältare i ett rakt 4-4-2 som Thomas Askebrand ser Ardan Maric. Exakt hur mycket speltid den snart 16-årige talangen kommer få i årets superetta är försås alldeles för tidigt att ens fundera kring, men vi känner till konkurrenssituationen. Det är med Marcus Översjö, Adam Eriksson och Jeffrey Aubynn Maric tävlar. Det är två av dem han skall ta sig före, även om det också snackades om Ardan som tänkbar mittback. DET kommer inte ske i år.

***

Om jag förstod saken rätt dyker nye målvakten Tommi Vaiho upp på Gaisgården på onsdag eller torsdag – och är redo för spel direkt.

***

Det är nu fem dagar kvar till årets första match och jag funderar en smula på hur Thomas Askebrand och Dime Jankulovski skall formera startstyrkan mot Häcken på lördag. Även om det ”bara” är en träningsmatch ger det trots allt vissa indikationer på hur Gais tänker och vad Gais går för.

Jag skulle inte bli förvånad om Askebrand/Jankulovski startar så här: Tommi Vaiho – Jesper Florén, Björn Andersson, Andreas Augustsson, Kenneth Gustafsson – Malcolm Moenza, Marcus Översjö, Adam Eriksson, Hampus Andersson – Joel Johansson, Linus Tornblad.

Vad säger ni om en sådan elva?

Vi kan utan överdriva konstatera att laget åtminstone skiljer sig en hel del från fjolårets Gaislag.

***

Var hamnar för resten Markus Gustafsson? Kvar i Gais? IFK Fjärås?

8 kommentarer om “Det lyste i gaisarnas ögon

  1. GAIS är på rätt väg och kommer klara av Superettan utan större problem jag är imponerad och drömmer om framtida GBG-Derbyn igen 🙂

  2. Vad är det som får spelare att skriva på för gais i dessa dagar?? Om 8 månader ryker elitlicensen om inget mirakel inträffar. Är spelarna verkligen medvetna om detta? Är de lika blåögda som gaissupportrarna?

  3. Helt klart att han är en stor talang.
    Men de var även Niklas Bärkroth och tyvärr har han inte lyckas slå igenom.
    Real Blowit höjdes till skyarna och skulle ta SM guld och GAIS skulle ut i Europa.
    Låt spelarna prestera först och sätt ingen press. Vi har en tendens i denna stad att skryta fast de är ett vanligt storstadsfenomen dessvärre.

Kommenteringen är stängd.