Har ni hunnit hämta er efter Bayern Münchens kross mot Barcelona i går kväll än? Plötsligt – och för första gången på mycket länge – kändes Barcelona som ett fotbollslag, inte något vanligt fotbollslag, men ett lag med fel och brister – som alla andra. Det går att vända 0-4 i andra sammanhang, men inte i den här returen. Kommer osökt att tänka på Europacupsemifinalen från 1986.
***
Listade i dagens pappers-GP några av skälen till varför IFK Göteborg just nu toppar serien. Ni kan läsa dem här och komplettera med egna tankar om ni har lust.
Ser stora paralleller mellan München och dagens Blåvitt. Kanske är det så att Blåvitt spelar den moderna fotbollen som faktiskt funkar i Europa?
Man kom till insikt och tog fram delar av Blåvitts gamla framgångskoncept med starkt försvarsspel. Två snabba huggande toppforwards är nytt och effektivt och sedan gammalt arbetsamma mittfältare som Tord Holmgren och Håkan Mild.
På tal om 4-0 så är väl fusk, a la semifinal 1986, katalanernas enda chans till upphämtning.
Det som jag har tyckt varit tråkigt i nedisningen om IFK såhär långt har varit att det har framställts som destruktivt och riskmimimering. Men allt Sam Larsson gör är tvärtemot just detta. Dessutom skriker ju Stahre ”våga våga våga!” Varje gång han får bollen.
Sen att Malmö spelat på samma sätt, men framhållas till Guds svar på fotboll är väldigt tråkigt. Men men, på torsdag blir mitt första besök på gamla Ullevi för året. Skall bli intressant hur det funkar utan Jakob, även om Malmö gärna spelar runt på kanterna, så avsaknaden kanske inte blir så stor ändå