Friskast vinner. Och helast. Därför går det förstås att ange Mikael Dyrestam (troligen tillbaka mot AIK och först då), Joel Allansson (siktar på trupplats innan säsongen är över), Ludwig Augustinsson (har just friserat menisken), Marcus Sandberg (inte helt hundra) och Pontus Farnerud (byttes ut senast) som skäl för att IFK Göteborg inte håller för en guldstrid. På riktigt. Fullt rättvist. Fullt ut.
Eller så lyfter man fram förmågan att hantera Mattias Bjärsmyrs och Kjetil Waehlers långa skadefrånvaro, den bibehålla balansen, den fortsatta offensiven och den pimpade truppen.
IFK Göteborg har också utsatts för påfrestande positionsbyte på ytterbackarna, försäljning av tidiga startmannen David Moberg Karlsson till Sunderland och centrala mittfältstest när Jakob Johansson och Philip Haglund har saknats.
Det har gått sådär. Ibland. Och riktigt bra. Emellanåt. Det ger, när allsvenskan rullar igång på nytt till helgen, en förvissning om att prövningar kostar, men också svetsar samman.
Det finns spelare i årets IFK Göteborg som överträffat sig själva och passerat ställda förväntningar med råge. Det finns spelare som höjt andra och visat vägen, det finns spelare som hittat tillbaka och några som stämplat ut.
Kärnvärdet – det som räknas – är högre än i fjol, kvaliteten på truppen bättre. Liksom underhållningsvärdet för åskådaren.
Med åtta matcher kvar talar saker för eller emot. För IFK Göteborg talar formen, det återstående programmet, historien och i viss mån matchvinnarfaktorn. Det är bara i IFK Göteborg Tobias Hysén spelar.
Och hur vi än graderar matcher är den nästa den viktigaste och svåraste. I IFK:s fall innebär det ”Årets match på Örjans Vall” på söndag, alltså långt i från ”tre lätta poäng mot ett bottenlag”.
Personellt är det rimligt att tro att Pontus Farnerud kör så länge tygen håller, även om han under tisdagsförmiddagen erkände att han näppeligen spelat ”om det var match i dag eller i morgon”.
Och eftersom Mikael Stahre har ungefär samma uppfattning som jag vad gäller Farneruds förmåga är det sannolikt att vi får se Pontus på plan på söndag.
Som startspelare eller slutspelare (jag älskar det uttrycket) höljs i dunkel till tidigast lördag.
***
Enligt Fredrik Larsson i Blåvitts fysteam är det inte alls otroligt att både Marcus Sandberg och Mikael Dyrestam ingår i truppen mot HBK. Och vad gäller Farnerud ”satsar vi på att få honom i spelbart skick”. Ludwig Augustinsson rehabstartar i Stockholm och landar i Göteborg först på torsdag. När han är tillbaka är för tidigt att säga.
***
Emil Salomonsson var sjuk och saknades på dagens träning.
Tack för infon inför HBK!
Stahre är ju Stockholmare och håller på Stockholmslagen, klart att han inte vill att IFK ska vinna serien. Tror ni på allvar att en Göteborgare skulle träna ett Stockholmslag för att slå ut ett Göteborgslag från slutspel?
Håller helt med Anders B. John MÅSTE lära sig att kasta ut bollen snabbt till fria höger- eller vänsterbreddare. Anmärkningsvärt om inte Stahre sett och påpekat detta för Alvbågen.
Minns att SambasimbaSam Larsson stundtals hade stor show mot Halmstad på GU i våras. Låt han starta även på söndag och låt Pontus vila. Han behövs mer mot råttorna.
Tack Balkander för uppdateringen!
Heja Blåvitt
Blåvitt haft viktiga spelare skadade. Starkt då att försvaret varit bra. Tyvärr förstår inte målvakten att han inte bara skall mota boll, utan även snabbt starta anfallet med ett bra utkast till medspelare. Oftast istället segande till sex sekunder och sedan slå en sk ”Alvbåge”. Dvs en sned vänstertjong i en båge ut över högra sidlinjen. I bästa fall ut på plan som en ”lycka till” boll. Många sådana”Alvbågar” slås under en match. Se, studera och lär av Per i HIF. Mer modern målvakt utan betongfötter.