Vissa nyheter – som när Torbjörn Nilsson offentliggör att han lämnar ett tränaruppdrag (Torbjörn Nilsson är alltid Torbjörn Nilsson trots kassa resultat på sistone) – kräver tillfälligt presstopp, även i tider när vi nyhetspumpar digitalt utan vare sig dödlinje eller filter.
Jag hittade nyheten via twitter, slutade slökolla på landslagets händelselösa förstadagsträning på Söderstadion och läste omedelbart Malin Jonson och Fredrik Janlinds nyhetstext på gp.se.
Torbjörn Nilsson, ”världens mest kände göteborgare i Göteborg” – vad skulle han göra nu? Varför slutar han? Och vem tar över? Direkt ställde, men hittills obesvarade frågor.
Efter Jonsered, Öis, Oddevold, Frölunda, Häcken, U21-landslaget och Kopparberg Göteborg FC skrivs inom kort garanterat nästa kapitel i ”Tottes” uppskattade ledargärning.
Frasen ”dyker det upp något intressant tränarjobb är jag intresserad” förpliktigar och ger oss möjlighet att spekulera.
En uppgift i GP handlade om uppdrag på annan ort. Kalmar efter Nanne? Djurgården efter Högmo? I vanlig ordning sorterades även IFK Göteborg in bland förslagen.
Återkommande under Torbjörn Nilssons tränarkarriär i liknande situationer har varit ”vill han?”
Med anledning av det dammade jag av fjolårets podcast med Nilsson och renskrev den passage som handlade om hans tränarskap.
***
Du har varit fotbollstränare i en herrans massa år, jag tror inte att någon har varit fotbollstränare på elitnivå i Sverige lika länge?
– Det var väl jag och Tom Prahl som började på 80-talet.
Hur ser du på din tränargärning, vad mer vill du uppnå?
– I början ville jag bli något, komma någonstans – förbundskapten eller proffstränare – i dag vill jag mer njuta av tillståndet, jag förstår att jag varit bland de längsta och att upploppet är här någonstans, då vill man njuta, det är en förmån att få träna tjejerna.
Är det här ditt sista uppdrag?
– Nej, det vet jag inte, men jag förstår att jag är inne på upploppet, om man ser på det som ett 400-meterslopp.
Du har du tagit sista kurvan?
– Ja, jag har tagit sista kurvan, med lite tur har jag kanske fem, sex, sju år kvar.
Är du en bra spurtare?
– Jag hoppas det. Jag tycker fortfarande att jag utvecklas som fotbollstränare. Jag går inte på gamla rutiner. Jag har fått med mig min gamla trätobroder Stig (Fredriksson) och Jane Törnqvist.
Och drivkraften för dig, som tränare?
– Jag gillar att tävla och älskar resultat. Jag fuskar till och med för att uppnå vissa resultat. Jag tycker om att vi har vunnit två cupguld. Att vi får fylla på standaret.
– De flesta lag jag har varit i har nått resultat, det är väl bara i Häcken jag inte fick något resultat … det kan jag erkänna så här efteråt, jag var inte där känslomässigt. Jag var på något sätt uppe i en föreläsarkarriär då. Jag var där med en klackspark, kan man säga.
Och det uppdraget avslutade du i förtid?
– Ja, jag kände att jag kom snett in i det. Det gick inte att rädda det. Som tur var fick jag U21 direkt efteråt och kunde reparera skadan.
Det finns ett antal uppdrag du kopplats till ett antal gånger genom åren som du ”har kvar”, som IFK Göteborg och A-landslaget – kommer det ske? Vill du?
– A-landslaget kommer jag aldrig träna, det finns en jättebra där nu. När jag sa nej från U21 var det ett sätt att säga att jag aldrig … jag kommer aldrig vilja, aldrig kunna. Just nu är det Kopparberg, om det dyker upp något om två år när det här kontraktet är slut … skulle det dyka upp något får det bli vad det blir.
Skulle du vilja …
– Du måste vara två för att dansa.
Skulle du vilja träna IFK Göteborg?
– Just nu går det inte. Om två år, om läget är som det är, om jag känner att Kopparberg är färdiga med mig och jag är färdig med Kopparberg … och det stämmer överens så …
***
Och sedan talade vi inte mer om det.
Intervjun gjordes i oktober 2012.
***
Bland tänkbara ersättare till Torbjörn Nilsson i GFC dök namn som Stefan Rehn, Jane Törnqvist, Johanna Almgren, Christian Järdler, Jörgen Lennartsson, Joakim Carlsson, Matti Demegård och Anettte Börjesson upp i mitt flöde under kvällen. Vad det blir får vi se.
