Ibland beskylls sportmedia för ett allt för starkt fokus på fotboll. I samband med dagens IFK-arrangerande mediadag på Kamratgården, där huvudtränaren Mikael Stahre höll en timslång programförklaring om 2014 och Göteborgs sportmedia erbjöds både träningspass med Stahre och efterföljande tvåmålsspel, ställdes allt på ända.
Vi fick knappt ihop två tremannalag, Blåvitts mediaman Ulf Jörnvik var ende åskådaren och jag blev som slutvinjett tunnlad av GT:s Axel Ohlsson. Ja, ni fattar!
Dessutom ifrågasätter jag från och med nu Stahres omdöme å det kraftigaste. Stahres ”Hur högt har du spelat? Du kan ju spela!” stämmer inte överens med min självbild. Men … jag tackar förstås (om det trots allt var ärligt menat).
***
I övrigt: En trivsam och lärorik stund, där jag fastnade för Mikael Stahres svar på frågan om årets tänkta taktik.
– Jag har aldrig, sedan jag kom hit, fått mig itutat att vi skall spela 4-4-2. Av någon. Det är vår grund, även om vi i fjol, när Pontus Farnerud kröp in i banan och Lasse Vibe anlände från Danmark emellanåt påminde om ett 4-3-3.
Stahre öppnade, vilket man kanske i och för sig nästan redan räknat ut, även för tre centrala mittfältare på planen samtidigt i år, läs: May Mahlangu, Jakob Johansson och Philip Haglund (i första läget).
– Vi kan vara liiite mer flexibla i år och någon gång starta med tre centrala mittfältare, sa Stahre.
***
För er som fortfarande funderar på Stahres målsättning med uppdraget i Blåvitt: ”Jag skall ha vunnit SM-guld innan jag åker härifrån. Och fira med slips runt huvudet.”
Man tackar!
***
Rekryteringsprocessen efter ”ny andlig ledare” i Blåvitt går in i slutfasen. Sista djupintervjun av tre görs i morgon torsdag, på söndag träffas rekryteringsgruppen (Ulf Ivarsson, Conny Blessner, Karl Jartun och Martin Kurzwelly) för beslut om vem som blir nästa sportchef. En av slutkandidaterna sägs vara nuvarande styrelseledamoten Mikael Kjellström, som enligt uppgift till GP, även sökte jobbet som klubbdirektör för ett drygt år sedan och har klubb- och sportchefserfarenhet från Lundby IF när 80-tal blev 90-tal.
Personer GP talat med beskriver Kjellström som ”ett bra namn”. De tre slutkandidaterna ”är lite olika karaktär”. IFK-kopplingen är dock genomgående.
Vad jag har förstått är det troligt att den ny sportchefen, lite beroende på vem det blir, initialt får något annorlunda arbetsuppgifter än dagens, där bland annat förhandlings- och avtalsfrågor i stället kan landa på klubbdirektören. Alltså inget ”rakt byte”.
Skälet till att Mikael Stahre och Magnus Edlund endast förlängde sina avtal med ett år (till 2015) är kopplat till att den nye sportchefen får det uppdraget. Förhandling av förlängning för Edlund/Stahre över 2016 och 2017 är planerat till efter säsongen.
Det förhållandevis mäktiga fotbollsutskottet har ändrat innehåll personellt. Ulf Ivarsson har ersatt Stefan Albrechtson, som i stället tagit plats i ett nyinrättat försäljnings- och marknadsutskott.
Den nya styrelsen har dessutom tillsatt ett transferutskott, bestående av klubbdirektör (Martin Kurzwelly), sportchef och ekonomichef (Lena Mattsson-Wall) ”för diskussioner om prislappar runt spelare in och ut”.
***
Mer i ämnet i spalter inom (mycket) kort.
***
Bäst på plan? Okej då, Sportbladets Markus Wulcan. Jag blev nästan sulfintad hela vägen till Sjövik.
En sak att fundera över är hur viktiga de sista sponsormillionerna är. Skulle man inte kunna klara sig utan några av dom för att istället ha en mer seriös Sponsor.
En Sponsor som inte hotar att hoppa av bara för att han inte får bestämma vem som skall bli Sportchef.
Är helt övertygad om att Nils W förstår idrottens uppbyggnad och sponsorers befogenheter. Utspelet är av mer filosofisk karaktär.
Har Erlingmark dementerat att han är en kandidat?
Han tillhör inte slutkandidaterna.
Kan anledningen till att Albrechtsson flyttat på sig vara på grund av att han är en kandidaterna till sportchefsjobbet…?