En sjättedel av allsvenskan är spelad – och vi drar slutsatser i all enkelhet.
1. Det görs fler mål i år. 114 hittills jämfört med 85 i fjol. Det är 29 fler och ger ett snitt per match på 2,9 jämfört med 2,1 i fjol. En i det här sammanhanget gigantisk skillnad och – som man brukar säga statistiskt bevisad förändring. Tre lag – Häcken, Djugården och Malmö FF, har gjort minst två mål per match.
2. Publiken är densamma. Möjligtvis lockar de största matcherna något fler, de minsta något färre. Årets snitt hitills: 7 896. Snittet vid samma tid i fjol: 7 859.
3. Tabellen har ett väntat utseende. Positiva överaskningar: Elfsborg, Örebro och Norrköping. Negativa överraskningar: AIK, Helsingborg och Mjällby.
Det är tre lag som stått för riktigt många gjorda mål, Häcken med 14,Djurgården 13 och med en match mindre spelad, Malmö 11. Malmö, till skillnad från de andra, med endast tre insläppta.
Ett lag från varje storstadsområde, dock inte Blåvitt. Ej heller AIK.
Så till något annat; Hur skulle ett blågult landslag kunna se ut om det hämtades från allsvenskan just nu?
– John Alvbåge (Oscar Jansson); Johan Larsson, Pontus Jansson, Per Karlsson, Niklas Hult; Anders Svensson, Oscar Lewicki; Guillermo Molins, Markus Rosenberg, Magnus Eriksson, Emil Forsberg.
Hur skulle ett bästalag av icke-blågula kunna se ut?
– Kevin Stuhr Ellegaard, Miko Albornoz, Daniel Amartey, Kjetil Waehler, Ricardinho; Adrian Gashi, Celso Borges, May Mahlangu; Rene Makondele, Mostafa El Kabir, David Accam.
Mycket intressanta lag. Kanske en Lasse Vibe på ett hörn i det ”icke-blågula” laget?
Makondele är mångsidigare än Vibe, tror jag. Inte sett Vibe denna säsongen kan jag tillägga. Däremot efter att igår sett Elfsborg, är jag benägen att byta ut Anders Svensson mot Marcus Rhoden, som imponerade stort. I icke- blågula laget kan Henning Hauger gå in – i väntan på att May Mahlangu spelar allt mer…