Efter att ha spelat en hel karriär i landslaget utan i princip ett enda hejarop framställs Malmö FF:s nejtackande klubblagshjälte Markus Rosenberg gränsande nära en landslagssvikare – och i förlängningen en nationens fotbollsförrädare. Inget kan vara mer felaktigt.
Alla har vi våra skäl. Att Markus Rosenberg just nu och sannolikt under resten av EM-kvalet tillhör en av Sveriges två-tre bästa anfallare kan vi efter uppvisningarna i kvalet till och i inledningen av Champions League i princip slå fast.
Jag skriver i princip för det enda vi med säkerhet vet om framtiden är att vi ingenting vet.
Markus Rosenberg har gjort sitt val. Han tackar nej till Erik Hamrén och blir efter 33 A-landskamper och sex mål mest ihågkommen som spelaren som mottag slaget i magen av Christian Poulsen på Parken i kvalet till EM 2008. Ett slag som gav kaos – och i förlängningen tog Sverige till EM.
En av få saker jag tror mig ha kommit fram till i livet är att försöka undvika saker jag i efterhand kan komma att ångra.
Som att göra den den resan, testa den där idén och lyssna till den där instinkten.
Jag hoppas, för Markus Rosenbergs skull, att beslutet han i samråd med familjen fattat runt landslagsspel, är välgrundat och luftat i varje enskild detalj.
För just nu, exakt i denna stund, behövs du i landslaget och i den blågula trupp som dagen efter AIK-Malmö på Friends samlas på just Friends för förberedelser inför Ryssland på torsdag.
Jag är inte dummare än att jag förstår att det finns en liten del av Markus Rosenberg som vacklar. Han älskar sin fotboll, sitt Malmö FF och önskar det svenska landslaget allt gott.
Lars Lagerbäck lyckades en gång i tiden att hitta just den delen hos Henrik Larsson, trots att denne tackat nej till landslaget. Han lyckades, om jag inte minns helt fel, att upprepa bedriften en gång till inför EM i Österrike/Schweiz.
Samma sak med Zlatan Ibrahimovic, som stängdes av en match efter en sen krogkväll i Göteborg ihop med Olof Mellberg och Christian Wilhelmsson och därefter tackade nej till landslagspel. Lars Lagerbäck lyckades senare få Ibrahimovic på andra tankar.
Även Erik Hamrén lyckades övertala Zlatan att återvända till landslagsspel efter en tids uppehåll för några år sedan.
Det är i det ljuset möjligheterna att få Markus Rosenberg att ompröva sitt beslut skall ses.
Jag ser gärna Markus Rosenberg i landslaget, men jag tror inte att det kommer ske. Däremot tror och hoppas jag att övertalningskampanjer från lagkamrater i Malmö FF och tidigare landslagskollegor just nu pågår för fullt.
Det får Sveriges just nu bäste anfallare räkna med.
Samtidigt är frågan: När respekterar vi som står utanför ett nej? Och när är ett nej ett nej?
Jag skulle säga nu.
Det är alltid hedervärt att tacka nej till landslag.
Det är ju få som tackar nej till landslaget om de är givna. Rosenbergs nej beror givetvis på att han fått sitta på bänken och i bästa fall agera inhoppare. Det är spelare i den sitsen som lägger av i landslaget av” familjeskäl”. Skulle Hamrén garantera en startplats på topp mot Ryssland så skulle han med all sannolikhet spela.
..” när är ett nej ett nej?… – Ja det är kanske en fråga du skulle ställa till Göteborgs politiker?
God humor!