Mitt i allt jubel kring den säkrade Europaplatsen – IFK Göteborg går in i första kvalomgången av Europa League till sommaren – handlade mycket i eftersnacket om risken av ett sönderfall, en dominoeffekt och ett avbrutet lagbygge.
Vi – jag, Malin Jonson och Marcus Wulcan – samtalade i tur och ordning med Jakob Johansson (grymt nyttig igen), May Mahlangu (i många stycken planens kung) och blivande skytteligavinnaren Lasse Vibe.
Man skall akta sig för att tolka saker, särskilt när man inte har på fötterna, men jag känner starkt att nämnda trio gör Kjetil Waehler och Ludwig Augustinsson sällskap bort från Blåvitt, och bort från den Europasatsning som i och med 3-0-segern på Helsingborg nu kan börja planeras med full kraft.
Initialt innebär kvalplatsen inga jättepengar, om jag förstod rätt får Blåvitt cirka 1,3 miljoner svenska kronor för själva avancemanget och det är först vid ett eventuellt gruppspel det cashas in ordentligt.
Och dit är det långt, det vet alla som har sysslat med det här ett tag.
Lasse Vibe, som gav sin egen säsong en tia av tio möjliga, talade om betydelsen av att behålla spelare och svårigheten med att slussa in nya. Samtidigt, och det är intressant, noterade han just hur skickligt IFK lyckats ersätta Sam Larsson med Sören Rieks, Tobias Hysén med honom själv och där nämnde Larsson faktiskt inte ens var ordinarie i fjol höstas, när Pontus Farnerud närmade sig slutet.
Jag såg likheter med Malmö FF, som ju tappat tongivande spelare i parti och minut och trots det både kvalat in och tagit poäng i Champions League.
Allsvenskan och för den delen även danska ligan är utvecklingsligor. Här tar man steg, för att sedan gå vidare när tillfälle ges.
När det gäller exempelvis slitvargen Jakob Johansson är han verkligen värd en tid som utlandsspelare, där några kronor kan läggas på hög och där äventyret blir större än ännu en dag på Kamratgården.
Problemet är att när allt för många brickor byts ut ungefär samtidigt riskerar farten att stanna och framgången dröja.
Ungefär det som skedde i just Blåvitt 2012. Då en sjundeplats 2011 byttes mot … en sjundeplats 2012.
Även om Mikael Stahre är kvar, spelidén densamma och några nyckelspelare fortsatt tongivande är jag rädd för att Mats Gren inom kort behöver komma med besked i stil med ”May stannar” eller ”Vibe har förlängt”.
Blåvitt 2014 har varit ett bra skyltfönster, för de enskilda modellerna finns annorlunda – och möjligen större – berömmelse nu runt hörnet.
Det är ytterligare ett bevis på svårigheten att tajma ett svenskt lagbygge med riktning Europa.
En sak är säker: Det blir spännande att följa.
Spännande! Hur bli starkt utan May, Vibe snart också Engvall? Till exempel använda Smedberg som ersättare i Mays roll, eventuellt med Allansson som backup för honom, om Filip blir kvar, använda honom som anfallare, om Emil blir kvar använda honom som ytter, eventuellt med Återkallad Sobralense som backu-ytter, Adam och Hjalmar inte slut som elit ännu…och några fler överraskningar, egna led eller köpta?
Om GP fått uppgifter om att Malangu ska lämna IFK varför talar man då inte om vem som sagt det.
Därför att man spekulerar.
Det lär hända men inte för att GP gått ut med det.
Det är spekulationer från deras sida … det var väl länge sedan GP visste någonting … innan det var offentligt…-