Tack för allt, ”Klabbe”

Klas Ingesson är död. Och det gör så inihelvete ont att skriva den meningen.

Vad som sedan skall stå är svårare. Eftertanke. En stunds tystnad. Minnena. Och kraften. För mig var Klas Ingesson kraft. En sällsynt person på många sätt. En vansinnigt kraftfull person på alla vis.

Och när hela Fotbollssverige har sorg sprids tårarna snabbt utanför idrotten. Klas Ingesson var större än fotboll, mer än sport och när tankarna snurrar dyker ord som positiv, engagerad och genuin upp i mitt huvud.

Klas Ingesson var ”inga konstigheter”. För oss journalister hade han alltid en stund över, till spelarna i Elfsborg ständigt ett leende eller kommentar att ge.

Utan att ta i vågar jag påstå att Klas Ingesson gjorde Elfsborg till ett bättre fotbollslag, men framför allt Elfsborgsspelarna till bättre människor.

Han pratade om det vid tillfällen. Att han lyckades ändra deras sätt att se på livet, att det kan gå fort från frisk till sjuk och att det, förutom att ta vara på stunderna, handlar om undvika gnäll.

Klas gnällde aldrig. Till slut gnällde ingen annan heller.

Döden är svår. Dödsbesked alltid smärtsamma att både ge och få. På onsdagsmorgonen fick vi beskedet om en VM-hjältes bortgång. Det ofattbara och alldeles för tidiga beskedet om Klas Ingessons bortgång.

Vi måste få sörja och vi har saker att minnas. Stunderna. Ögonblicken. Matcherna. Allt det som var Klas Ingesson eller ”Skogshuggaren från Ödeshög”, som han kom att kallas. Straffmålet mot Rumänien. Framgångarna i Italien. Den tuffa tiden i Mechelen och PSV Eindhoven. Genombrottet hos IFK Göteborg. VM-debuten 1990. Och bidragen i Elfsborg.

Som överlevnadsövningen i skogarna utanför hemmet i Östergötland inför säsongen 2006. Där ”Klabbe” skrämde livet ur spelare som Joakim Sjöhage, Stefan Ishizaki och Emir Bajrami inför och under den nattliga marsch som syftade till att utmana de stora inom svensk fotboll.

Strapatsen beskrevs detaljerat i journalisten Henrik Ysténs bok Utmanarna. Klas Ingesson avslutade: ”Egentligen var ju nattens övning ren idioti. Det var inte klokt det vi höll på med därute. Ni kanske undrar varför vi utsatte er för det. För att knäcka er? Nej. Det var för att visa er att ni klarar av det, för det gör ni. Det är bara att ta det där guldet nu. Stordrakarna har ju redan sagt att de skall vinna så ni har ingen press på er.”

Senare det året vann IF Elfsborg sitt första svenska mästerskap i fotboll sedan 1961.

För Klas Ingesson förändrades livet med cancerbeskedet 2009. För oss som nu är kvar lever Klas Ingessons visdom vidare, väl formulerat i en intervju med TV4:s Jesper Börjesson i våras.

”Förr låg tankarna i det förflutna eller i framtiden, nu ligger jag dag för dag och tänker egentligen inte längre än till nästa match, höll jag på att säga. Ett fantastiskt liv. Så här skulle man levat förut. Så det är inte bara skit med cancern.”

Positiv i det sista. Vila i frid, Klas.

Ta vara på er där ute, hörrni.